En bladvändare som berör

För oss som tidigare har läst Emmas böcker om Sonja Ljung är det en riktig glädje att återse välkända karaktärer som Iris och Morten och dessutom få möta en ung Navid. Idén att skapa en spin-off på en redan etablerad bokserie är genialiskt. Den öppnar dörren för nya läsare som kan upptäcka Emmas värld, samtidigt som vi som redan förälskat oss i hennes berättarröst får njuta av ännu ett välskrivet bokäventyr. Det som gör starkast intryck är Emmas förmåga att skriva så nära verkligheten. Skildringen av alkoholmissbruket är drabbande i sin ärlighet utan att bli överdriven eller sentimental. Jag kunde nästan känna huvudkaraktärens sug. Hennes skam och den ständiga kampen och självbedrägeriet. De inre bilder som väcks är så levande att de stannar kvar långt efter att boken är utläst. Emma har en unik talang för att gestalta tunga samhällsproblem på ett mänskligt och gripande sätt. Just temat alkoholism känns särskilt angeläget eftersom det berör så många, direkt eller indirekt. Hon lyckas visa både mörkret och hoppet, utan att för den delen vara dömande. Samtidigt är det vänskapen som lyser starkast genom berättelsen. Den värme och lojalitet som finns mellan kollegorna på Grova brott gör boken till mer än en spänningsroman. Trots de brutala dåden blir det en berättelse om mänsklig samhörighet, förståelse och förlåtelse. Sammanfattningsvis är detta en bladvändare som kryper under huden. Jag blev djupt berörd, både av huvudkaraktärens kamp och av den innerliga vänskap som binder gänget samman.

Annica