Nej, världen går inte under idag. Och förmodligen inte i morgon heller.    Vi har vandrat en mycket lång väg från grottorna. Vi har sluppit ur den fysiska rädslans grepp. De flesta av oss har lämnat bakom oss kampen för det dagliga brödet och idén om att varje oförrätt kräver hämnd. Fast vi har ännu inte riktigt förstått det. Tillståndet i världen är på nästan alla punkter bättre än de flesta av oss tror. Att det mänskliga framsteget är verkligt och inte politisk propaganda är tydligt på område efter område: krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra. Men varför vägrar vi ta in det?   Anders Bolling, själv journalist, menar att medierna och de intellektuella har ett stort ansvar för vår förvridna världsbild - goda nyheter säljer inte - samtidigt som det finns något allmänmänskligt i vår gåtfulla benägenhet att ständigt måla fan på väggen.   Apokalypsens gosiga mörker är en personligt hållen debattbok och en journalistiskt driven uppgörelse med ett svartmålande samhälle där pessimisten alltid hålls högt och optimisten hånas. En på en gång metodisk och filosofisk granskning av hur det var för inte så väldigt länge sedan, hur det faktiskt har blivit och varför vi inte kan ta in den goda utveckling som ägt rum däremellan.

Nej, världen går inte under idag. Och förmodligen inte i morgon heller.    Vi har vandrat en mycket lång väg från grottorna. Vi har sluppit ur den fysiska rädslans grepp. De flesta av oss har lämnat bakom oss kampen för det dagliga brödet och idén om att varje oförrätt kräver hämnd. Fast vi har ännu inte riktigt förstått det. Tillståndet i världen är på nästan alla punkter bättre än de flesta av oss tror. Att det mänskliga framsteget är verkligt och inte politisk propaganda är tydligt på område efter område: krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra. Men varför vägrar vi ta in det?   Anders Bolling, själv journalist, menar att medierna och de intellektuella har ett stort ansvar för vår förvridna världsbild - goda nyheter säljer inte - samtidigt som det finns något allmänmänskligt i vår gåtfulla benägenhet att ständigt måla fan på väggen.   Apokalypsens gosiga mörker är en personligt hållen debattbok och en journalistiskt driven uppgörelse med ett svartmålande samhälle där pessimisten alltid hålls högt och optimisten hånas. En på en gång metodisk och filosofisk granskning av hur det var för inte så väldigt länge sedan, hur det faktiskt har blivit och varför vi inte kan ta in den goda utveckling som ägt rum däremellan.

Nej, världen går inte under idag. Och förmodligen inte i morgon heller.    Vi har vandrat en mycket lång väg från grottorna. Vi har sluppit ur den fysiska rädslans grepp. De flesta av oss har lämnat bakom oss kampen för det dagliga brödet och idén om att varje oförrätt kräver hämnd. Fast vi har ännu inte riktigt förstått det. Tillståndet i världen är på nästan alla punkter bättre än de flesta av oss tror. Att det mänskliga framsteget är verkligt och inte politisk propaganda är tydligt på område efter område: krigen blir färre, svälten minskar, miljön mår i huvudsak bra. Men varför vägrar vi ta in det?   Anders Bolling, själv journalist, menar att medierna och de intellektuella har ett stort ansvar för vår förvridna världsbild - goda nyheter säljer inte - samtidigt som det finns något allmänmänskligt i vår gåtfulla benägenhet att ständigt måla fan på väggen.   Apokalypsens gosiga mörker är en personligt hållen debattbok och en journalistiskt driven uppgörelse med ett svartmålande samhälle där pessimisten alltid hålls högt och optimisten hånas. En på en gång metodisk och filosofisk granskning av hur det var för inte så väldigt länge sedan, hur det faktiskt har blivit och varför vi inte kan ta in den goda utveckling som ägt rum däremellan.