Släkten står på trappan

Klockan tolv på dagen ringde Tom, och då var han redan vid Ockelberga gästgivargård. Ingen hade väntat att han skulle vara så nära. Han hade gått fyra mil sedan morgonen, och inom två timmar skulle han vara i Vommenäs. Han ville bara per telefon förbereda dem på sin ankomst. Vädret var vid den tiden på dagen mulet och osäkert, och det hade regnat en hel del under natten.