Walter Ljungquist – författare

Författare säger ibland, att har personerna i en roman väl kommit till och satts in i sina roller, har författaren själv ingen hand med dem längre. De börjar handla precis som dem själva vill, ofta i strid med upphovsmannens egna intentioner. Men oftast går de inte så långt i sitt ogillande av författarens tilltänkta romanslut att de helt enkelt kidnappar honom för att åskådligt visa honom hur handlingen i stället borde utveckla sig.

Detta är emellertid vad som händer författaren Jörgen Bast, huvudpersonen i Azalea. Han vaknar upp en dag i en elegant, obekant villa och finner sig omgiven av alla huvudpersonerna i sin roman Terra incognita. Samtliga har mystiskt förts dit av ställets värd Dr Gempel: den kallhamrade societetsskönheten Ingalill Koch, den högerotiska fru Elisabeth Ring och den ganska slarviga men renhåriga artistflickan Ulla Samson, vidare den förmögne affärsmannen direktör Tollander, den militäriskt strame löjtnant du Pont och slutligen den upproriske, skrytsamt underhuggaraktige Bo Hagelin. Till sist uppenbarar sig också den mystiska Hagar Tetzel som känner alla dessa människors hemligheter och har givit författaren materialet till boken – dock utan att nämna några namn. Och inför författarens häpna och oroliga blickar utspelar sig det rätta slutet.

”C. J. Grandien var en nästan legendarisk figur i Dalhem med omnejd, men ändå hann jag bli fjorton år innan jag upptäckte det, för han stod mig eller rättare sagt min mor för nära, alltför nära.”

Walter Ljungquist (1900–1974) var en skicklig och fängslande författare. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Brevet från Casper utkom första gången 1955 är del fyra i sviten om Ljungquists alter ego Jerk Dandelin.

”Jag såg då och då på Jeannas ansikte, och det var brunt och spänt, och hennes ögon hade det där långsökande uttrycket som alltid kommer framemot kvällen, när den fysiska tröttheten tar överhand och man närmar sig dagens mål. När hon såg att jag tittade på henne log hon tappert och lyckades se strålande och entusiastisk ut under några ögonblick, men jag visste att hon var trött. Och jag visste också att hon aldrig i livet skulle erkänna att hon var trött.”

Walter Ljungquist (1900–1974) var en skicklig och fängslande författare, känd för sin svit om alter egot Jerk Dandelin. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Novellsamlingen En dörr står på glänt utkom första gången 1937.

Vid 39 år ser Jerk tillbaka på en ny viktig period av sin barndom, lägger samman skärvor av det förflutna, ”ansikten, röster, sång, gitarrknäppning under trädkronorna”, så att till sist mönster bildas och sammanhang skymtar. I tioårsåldern (1914–15) upplever han möten och händelser vars betydelse han först långt senare förstår: besöken på Högberga herrgård hos den skira unga Erika, som hjälper honom att upptäcka böckernas mystik och förutspår att skrivandet skall bli hans öde, det kusliga uppträdet med gubben Weide, som sätter sina spår långt fram i hans vuxenliv och som han endast förmår anförtro åt Erika. En ny upplevelse av fasa och förödmjukelse blir förebud till den sommareftermiddag på Högberga då berättelsens dramatiska final utspelas, mättad med dunkel erotik och hetsiga syskonkonflikter – då faller fullblodet Apollo för ett gåtfullt skott, då glider Erika för alltid ur Jerks synkrets…

Walter Ljungquists romansvit kring författaren Jerk Dandelin öppnar en sällsam och lockande värld. Varje bok i detta romanbygge med dess många ingångar och hemlighetsfulla blindfönster kan läsas helt för sig, fast den ingår i svitens ”stora” skeende.

”Jag såg skyggt upp mot ett av de två översta gavelfönstren, bakom vars vita gardiner gubben Winnerstedt sedan tre dar tillbaka låg sjuk efter ett fall utför en trappa. För tre år sedan var han min svärfar. Och Marie-Louise, som just nu kommer emot oss med god hållning och ett rart men melankoliskt leende, var min hustru.”

Walter Ljungquist (1900–1974) var en skicklig och fängslande författare, känd för sin svit om alter egot Jerk Dandelin. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Romanen Farväl, sommar! utkom första gången 1940.

Författaren Jerk Dandelin har under militärtjänst 1942 brutit samman och förts till vilohemmet Lugnet i Gottela socken i Småland, ägt av hans goda vän Paula Göpfert.

Här ställs han under nio månaders vistelse öga mot öga med ett förflutet, som han anser sig ha svikit. Som en patient bland andra möter han och lär känna olyckssyskon, som i själva verket i sig bär sidor och tendenser av honom själv. Där finns den sirlige och försynte gamle kamrer Schönning, f.d. skådespelaren Bruno Alf, som lever i en skuggvärld, och den misantropiska prästdottern Irma Nordrum, vårdad av vänninnan Chiquita Pontin.

För att öva sig i självdisciplin och finna reda i sitt eget kaos skriver Jerk ett romanmanuskript, där han sakligt lägger fram sina inre och yttre upplevelser på vilohemmet. Sexton år senare råkar han åter få manuskriptet i sin hand och kan nu kommentera det, så att han får en klarare bild av vad som verkligen försiggick under den tid, då krisen spetsades till i en våldsam händelse.

I stormen borrar sig djupt in i den ensamma människans situation och är med sin intensiva analys av Jerk Dandelins ansvarsångest och gemenskapskris en märklig bok i Walter Ljungquists rika produktion. Romanen är den sjunde delen i Jerk Dandelin-sviten.

I Kammarorgel för Walter Ljungquist läsaren ut på en ringlande småländsk sommarresa, som har till mål ett hemlighetsfullt herrgårdshus, omslutet av trädgrönska. Resenären, Jerk Dandelin, berättar om ett besök på Brudkullen i Agneboda socken, som han tio år tidigare gjorde för att hälsa på "sin otidsenlige brevvän", Tom Fontanell. Jerk upptäckte snart att idyllen på Brudkullen endast var skenbar, att tystnaden var fylld av spänning från gångna och aktuella konflikter mellan de genom släktband nära förenade personer, som bodde där. Motvilligt tvingades han att spela sin roll i förhållande till dem alla, till den överkänslige Tom, till den gamla förgrämda Cecilia Qvarfort, förstenad av sitt tragiska förflutna. Toms hustru Lisbet lockade honom med sin lidelsefullhet och sitt förintelsebegär, och han kände intensiv gemenskap med den unga Topsy, som var rörelsehindrad efter barnförlamning och tappert kämpade mot det onda släktarvet.

Kammarorgel är ett moget och personligt verk i Walter Ljungquists rika produktion, ett verk där han låter motiv och tankar, som är honom djupt förtrogna, stråla samman, brytas och förnyas.

En sommardag med lindblomsdoft och surrande bin blir för den nioårige Jerk Dandelin livsavgörande. Han upplever tillsammans med ett par andra barn ett strapatsrikt ''upptäcktsäventyr'' i traktens djupa skogar under sökandet efter en magisk källa. Hemma måste hans mor Olga, som är en klok och varm kvinna, ta ställning i en gammal fejd mellan hennes man, som är en omutlig pliktmänniska, och hennes svåger – en konstnär och livsnjutare. Handlingen växlar mellan skogen och byn, där oron för de försvunna barnen växer och till slut stegras till panik...

Källan är en skildring av den hisnande upplevelsen då barndom övergår i ungdom, av ett barn som lyckas rädda något av det levande och ursprungliga in i vuxenheten. Genom sina många trådar och sitt hemlighetsfulla djup mitt i det strama yttre skeendet håller Walter Ljungquist läsaren i oavbruten spänning på flera plan.

En medelålders man, Jerk Dandelin, ser tillbaka på några oförglömliga somrar vilka han som helt ung man tillbringat på ett gammalt romantiskt och vildvuxet ställe i det småländska kustbandet. Täta, hemlighetsfulla skogar med klart speglande skogstjärnar, leende ängar och lövskogsdungar bildar den fagra ramen omkring den originella familjen Godes liv långt på sidan om världens buller och gny.

Saron kallas trakten för sin skönhets skull och i dess mark spirar två liljor av sällsynt slag. Mellan trädgårdens täta syrenhäckar eller på ensliga slingrande skogsstigar kan man skymta den skygga och stolt otillgängliga Gunilla, ett halvvilt och undanglidande väsen, helt uppgående i sin egen fantasivärld, som är uppfylld av drömmar om den romantiska kärleken. Och inne i huset vandrar rastlöst från syssla till syssla Isabella, en redan mogen kvinna, fylld av tung sinnlighet, ”en gåtfull tomhet omkring ingenting”.

Båda dessa kvinnor, halvt verkliga, halvt mytiska naturväsen, utövar i tur och ordning sin lockelse på Jerks ungdom och symboliserar två olika stadier på hans väg mot mognad och frigörelse.

Liljor i Saron utkom första gången 1952 och är den andra romanen i Walter Ljungquists Jerk Dandelin-svit.

Nycklar till okänt rum tillhör Walter Ljungquists allra bästa romaner. Här har författaren arbetat på ett tema som under hans förfarna händer avvinnes överraskande effekter. Huvudpersonen är en man som drabbats av en chock och förlorat minnet, när han efter en långvarig utlandsvistelse återfinner sitt eget namn på en gravsten tillsammans med sin hustrus. Han famlar efter sin identitet – men den person han utger sig för att vara ”stämmer” inte. En ung kvinna som tagit sig an honom börjar på egen hand sina efterforskningar, och efter en fantasieggande jakt på minnesfragmenten träder till slut den kompletta bilden av de båda männen fram medan huvudpersonerna under tiden finner varandra i en levande verklighet.

Walter Ljungquist (1900–1974) debuterade år 1933 med den prisbelönade romanen Ombyte av tåg. I en följd av romaner har han berättat om undantagsmänniskor, hemlighetsfulla och tragiska, och han visar alltid en psykologisk skarpsyn och förtrogenhet med de fördolda krafterna i människosjälen. Ofta inbäddas berättelsen i ett slösande rikt sommarlandskap, vars ljuva dofter och stämningar dröjer kvar i läsarens minne, lika länge som de särpräglade personerna.

”Jag hade stigit av mitt första tåg på en mycket lång resa. Det skulle bli många tåg och många båtar och många främmande platser och ansikten, innan min resa var till ända. Jag var trettio år, och med denna resa skulle jag börja ett nytt liv. Därför var det för mig något särskilt ljuvligt i denna vårliga brådska. Jag såg ett blått, hägrande mål, jag hade en berusande känsla av frihet och gränslöshet.”

Walter Ljungquist (1900–1974) var en skicklig och fängslande författare, känd för sin svit om alter egot Jerk Dandelin. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Debutromanen Ombyte av tåg vann första pris i Bonniers Litterära Magasins tävling 1933.

Ossian Friedell är en fascinerande blandning av jordfast och lösryckt, av dröm och verklighet. Av sin mor har han ärvt fabuleringsförmågan, av sin far det inåtvända, grubblande. Där livsuppgivelsen hos fadern tar sig uttryck i sadism – Ossian är resultatet av ett möte mellan eld och vatten, mellan Amande Flyckt och Elias Brage, mellan pigan och husbonden, mellan fantasins sega styrka och råhetens, bitterhetens, ensamhetens – dröjer den hos Ossian som en oförmåga att genomföra ett arbete, att ”bli någonting”. Barndomsårens helvete följs av sporadiska ansträngningar – Ossian spelar violin men har inga ekonomiska möjligheter att förkovra sig; Ossian målar men blir aldrig någon erkänd målare; slutligen skriver Ossian romaner...

Ossians livsöde skildras av Ljungquist med en rikedom på humoristiska detaljer, en berättarförmåga att en fantasins kraft som gör Ossian till ett imponerande och djupt gripande verk. Ossian är en människa på väg från det okända till det okända; men de brottstycken av hans liv vi ser bildar ett sällsamt mönster: det är som vi skulle se allt det mest sammansatta i konstnärsödet – dess lidande, främlingskap, dess samhörighet med det bästa i människonaturen, dess ”vördnad för naturen”, dess enhet och splittring – framhävt i ett språk av utomordentlig valörrikedom.

Bo Carpelan

Paula handlar om den djupa, på själsfrändskap och visshet om gemensamma ideal grundade vänskapen mellan landsbygdslärarinnan Paula Göpfert och författaren Jerk Dandelin — känd från Walter Ljungquists tidigare romaner. Paula är disharmonisk och lätt deprimerad, samvetsöm och överkänslig, levnadstrött och lockad av förintelsen. Hon kämpar sig igenom svåra kriser, tycker sig stundom digna under den dubbla bördan av egna anlag och brott och skuld i släktarvet. Hennes viljestarka, hurtfriska och fega släktingar vill förklara henne sinnessjuk. Men Jerk som själv arbetar på sin personliga fullkomning tar på sig ansvaret att ge Paula nytt livsmod och livsinnehåll. För honom är hon frisk, därför att hon upplever känslan av livets meningslöshet som en brist och en plåga och anklagar sig själv mer än andra.

Hans kamp om hennes själ blir lång och svår. Till motståndarna hör inte bara Paulas släkt utan också den unge primitivisten Bo Neander som för en tid vinner hennes hjärta. Bland de vuxna med deras oförlösta konflikter går flickungen Tora — ful, ensam, fylld av trubbig och vanmäktig kärlek till fostermodern Paula.

De moraliska problemen och dramatiska förvecklingarna i romanen låter Walter Ljungquist som alltid utspelas i ett sydsvenskt landskap där både människor och natur är fångade med fyllig realism och det finaste sinne för atmosfär, stämning och nyanser. Paula publicerades första gången 1956.

”Vi väcktes plötsligt ur minnet av vår kärleks sommarheta självupptagenhet av någonting som liknade ett ensligt och manande vildfågelsrop, och vi började ställa frågor till varandra, frågor som vi inte kunde besvara.”

När den borgerliga familjeidyllen inte kan uppfyllas står den unge författaren Jörgen och hans fru Ronny vid ett vägskäl. Det har funnit tryggheten i sitt lilla ombonade hem i Nockeby, men efter att vardagen tagit över deras relation har de efterlängtade barnen uteblivit och Jörgens skaparlust försvunnit. I ett försök att hitta tillbaka till de första, vimmelkantiga förälskelsekänslorna bestämmer paret sig för att återvända till platserna där de först lärde känna varandra.

Nästan omedelbart vid ankomsten befrias Jörgen äntligen i sitt skrivande. I det småländska Västerlöte är allt likadant som när paret första gången råkades under de där svindlande ljusa sommarnätterna för fyra år sedan – men ändå inte. Samma problem finns där men med en ny rollbesättning. Med Jörgens nyvunna lust följer ensamhet, svartsjuka och olycka hos hans gamla vänner i trakten, och allteftersom Jörgen börjar skriva på sin nya roman ”Resande med okänt bagage” närmar sig den förutbestämda tragedin.

Walter Ljungquist utkom med självuppgörelseromanen Resande med okänt bagage 1938, efter framgångar med debuten Ombyte av tåg (1933) och genombrottet En dörr står på glänt (1937). Regissören och manusförfattaren Hasse Ekman blev så inspirerad av romanen att han 1950 gjorde filmen Flicka och hyacinter, som behandlar liknande teman.

Den medelålders författaren Jerk och hans unga hustru Chic har för en sommar tagit sig an några ungdomar vilkas föräldrar är upptagna av sina egna angelägenheter. Till en början ser allt ganska lovande ut, och de förbereder sig för en fantastisk sommar. Men tonårsproblemen bubblar under ytan och snart visar sig ungdomarnas verkliga sida med allt vad den plågsamma pubertetperioden kan innebära. Det blir en prövning för Jerk och hans hustru. En prövning som får Jerk att öppna ögonen inför de dunkla skeenden inom honom själv.

Walter Ljungquist (1900-1974) är en mycket skicklig och fängslande berättare, som med fin psykologi och stämningskonst gärna tecknar människoöden mot en bakgrund av svenska sommarlandskap. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956 samt Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Revolt i grönska publicerades första gången 1951.

Klockan tolv på dagen ringde Tom, och då var han redan vid Ockelberga gästgivargård. Ingen hade väntat att han skulle vara så nära. Han hade gått fyra mil sedan morgonen, och inom två timmar skulle han vara i Vommenäs. Han ville bara per telefon förbereda dem på sin ankomst. Vädret var vid den tiden på dagen mulet och osäkert, och det hade regnat en hel del under natten.

”Jag tycker om stora, lugna, breda böcker – försjunk i denna bok med sinnesro. Läs och vistas i boken som om du var gäst på vilohemmet Lugnet. Jag vill att du ska vandra i denna värld och finna lugn, besinning, vemod och ro.”

Walter Ljungquist avled den 22 maj 1974 efter att ha avslutat Sörj dina träd, som hade sysselsatt honom sedan mitten på sextiotalet. I manuskriptet fanns en lapp med ovanstående uppmaning till läsaren. Han har skrivit sin sista roman så att den skall slutföra en rad teman i den märkliga romansvit som börjar 1950 med Revolt i grönska och omfattar elva volymer och där Jerk Dandelin än är huvudperson, än iakttagare eller lyssnare i periferin.

Sörj dina träd knyter an till Paula i romanen med samma namn (1956) och är en återerinring, interfolierad med utdrag ur hennes dagböcker 1943-1949, liksom den löpande berättelsen vittnande om den djupa själsfrändskapen mellan henne och Jerk. Med sin hustru Quitas hjälp gör Jerk en detektivisk undersökning av Paulas liv under dessa år, av Lugnets personal och av livet illa medfarna gäster, av utomstående, som söker stjälpa hennes livsverk. Nerverna sviker henne och hon gör ett dramatiskt flyktförsök men återvänder hem. Efter en tid drabas hon av en obotlig sjukdom. Minnet av hennes stilla styrka och den förtätade atmosfären kring hennes sista tid lever för alltid kvar hos dem som står henne nära.

I Sörj dina träd, skriven vid dödens tröskel, summeras Walter Ljungquists författaregenskaper, framhävs hans berättarglädje, hans fantastiska lyhördhet för allt som växer, hans djupa tankemönster och aktualiteten i hans varsamma syn på natur och människor.

Det är ett ljust vårlynne över denna roman om Dans och Pias resa, som började en majkväll, när månen var en tunn, fin skära, och slutade redan när samma måne hunnit bli halv. Både den tafatte nittonåringen Dan och den ännu yngre Pia är rymlingar. Dan måste ut för att få någon reda i sitt ungdomliga känsloliv, den unga skådespelerskan Pia vill lära känna livet. Utan plan eller mål driver de hit och dit med tåg och bussar, träffar de mest skiftande människotyper, hamnar i de mest bisarra miljöer. Även dem emellan utspelas ett litet äventyr, med närmanden, missförstånd, ömhet och hänförelse i ljuv växling. När de sju dagarna gått har Pia fått vad hon önskade sig när hon neg tre gånger vid nymånen, och Dan har vuxit sig till herre över de negativa krafterna i sitt inre.

Väggarna har ögon är liksom flera andra av Walter Ljungquists romaner uppbyggd kring ett slags alter ego, Jerk Dandelin. Det är en pubertetshistoria, som täcker de "svåra" åren 1917–1923 i Jerks biografi och för honom fram till att börja dikta. Romanen rymmer många öden, inramade av ett skiftande dagerspel av mellansvensk sommar. Där är människorna kring Jerk: den lynnige, pedantiske fadern, modern, ständigt närvarande och välsignande också när hon är död. Där är barfotalassarna-fiskekamraterna, konfirmationskamraten Charlott som söker kedja honom vid sig, den nitton år äldre Dorotea Weide, Tea vars kärlek blir oumbärlig för honom, Pernilla Randolf, det ofullgångna musikgeniet, som låter honom uppleva "liv som vill bli konst". Det är också till konsten, till "ordmakeriet" som han flyr från drömlivets skräck och erotiska besatthet. Han berättar och fantiserar, skriver prosalyrik och novelletter. År 1921 börjar han på en roman, som han senare förstör. Romanens titel är "Väggarna har ögon".