Inbunden, Svenska, 2018
Satyricon
267 kr
Skickas måndag 12/10
Beskrivning
Olivia blir presenterad för Rufus med en känsla av att vara kvällens överraskning, som om väninnan Renée erbjöd henne i festlig gåva till sin bror. Snart är O, som Olivia också kallas, indragen i syskonens dekadenta krets Satyricon, som umgås i ett ständigt rus i en stor uppsaliensisk våning. Femton år senare har Olivia lagt de utlevande studentåren bakom sig – ända tills en oväntad festinbjudan får henne att återkalla det förflutna och den katastrof som allt en gång utmynnade i. Satyricon är ett mörkt erotiskt drama, en roman om vänskap, svartsjuka och besatthet.
"I blindo sprang jag genom slyskogen. Jag sprang med den sönderrivna särken fladdrande kring benen. Oändligt höga trädstammar kom störtande i dunklet. Grenar piskade mot mina bröst. Jag hade ingen aning om var jag befann mig. Jag visste bara att han var efter mig. Jag hade väckt Pans vrede och nu fanns ingen återvändo."
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2018-04-27
- Mått: 134 x 204 x 24 mm
- Vikt: 404 g
- Format: Inbunden
- Språk: Svenska
- Antal sidor: 301
- Förlag: Albert Bonniers Förlag
- ISBN: 9789100175191
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
1 recensioner, genomsnitt 2/5
- 2/5 Villivonkansbooks
Olivia blir indragen i syskonen Renée och Rufus dekadenta krets som umgås i ett ständigt rus. Femton år senare blir Olivia bjuden till ett födelsedagsfest som får henne att återkalla det förflutna.
🐴
Jag har tidigare läst Veterinären av författaren, som jag drogs till p.g.a titeln. Satyricon är en lite märklig historia om Olivia som nu är varannan vecka-mamma åt sonen. Det är många år sen Olivia lämnade det utsvävande studielivet bakom sig och därmed även kontakten med Rufus och Renée. När en i inbjudan till fest kommer, hamnar Olivia åter igen i syskonens klor. Det går inte att läsa den här utan att tänka på Femtio nyanser trilogin, det finns vissa likheter mellan böckerna med skillnaden att Satyricon har ett mycket bättre språk och dialog än den andra. Denna läste jag även ut hela, vilket jag inte gjorde med den första Femtio nyanserna- boken. Men jag blir galen på huvudpersonen Olivia, hur kan man vara så mjäkig och bara jamsa med hela tiden och bara vänta på att bli sedd av Rufus? Syskonen styr henne som en marionettdocka. Får lust att slå något i huvudet på henne för att få henne att vakna till och se vad de gör. Jag gillar författarens språk och skrivsätt men inte berättelsen i boken!