Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

”Jag hade så mycket” är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon.

”Jag hade så mycket är en imponerande tät, skarpögd och intensiv roman om samtida kvinnoliv i ett väloljat Medelklass-Norge, ett liv som Marstein skärskådar i alla dess typiska och dråpliga aspekter.” Pia Bergström, Aftonbladet

”Berättaren gör för varje kapitel ett nedslag i huvudpersonen Monikas liv: Monika tretton år, Monika tjugo, tjugosju, trettiosju, fyrtiosex, femtio, femtiofyra, snart närmar hon sig sextio. I alla åldrar är närvarokänslan total, temperamentet förändras i takt med åren, och översättaren Lotta Eklund har lyckats få fram den säregna intensiteten.” Aase Berg, Dagens Nyheter

”Så in i döden bra” Ulrika Kärnborg, Expressen

”Trude Marstein skriver fantastiskt lätt – förstå mig rätt; det är filmiskt, detaljrikt, men aldrig banalt.” Elin Claeson, Sveriges Radio P1

”Det är en både vacker och djupt berörande roman, om att försöka leva så fullt som möjligt – och kanske gå miste om det viktigaste.” Margaretha Levin Blekastad, Länstidningen Södertälje

Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

”Jag hade så mycket” är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon.

”Jag hade så mycket är en imponerande tät, skarpögd och intensiv roman om samtida kvinnoliv i ett väloljat Medelklass-Norge, ett liv som Marstein skärskådar i alla dess typiska och dråpliga aspekter.” Pia Bergström, Aftonbladet

”Berättaren gör för varje kapitel ett nedslag i huvudpersonen Monikas liv: Monika tretton år, Monika tjugo, tjugosju, trettiosju, fyrtiosex, femtio, femtiofyra, snart närmar hon sig sextio. I alla åldrar är närvarokänslan total, temperamentet förändras i takt med åren, och översättaren Lotta Eklund har lyckats få fram den säregna intensiteten.” Aase Berg, Dagens Nyheter

”Så in i döden bra” Ulrika Kärnborg, Expressen

”Trude Marstein skriver fantastiskt lätt – förstå mig rätt; det är filmiskt, detaljrikt, men aldrig banalt.” Elin Claeson, Sveriges Radio P1

”Det är en både vacker och djupt berörande roman, om att försöka leva så fullt som möjligt – och kanske gå miste om det viktigaste.” Margaretha Levin Blekastad, Länstidningen Södertälje

Monika är 13 år och vet att allt hon upplever kommer att tillhöra en annan tid. Hon är 27 och en äldre professors älskarinna. Hon är 37 och bor hos Geir, de har Maiken som rytmiskt suger på sin napp och saknar hår i nacken. Monika är också 46, har en bakgård med höns och tycker att livet består av hopplösa försök till gemenskap. Hon är 50 år och möter sin mors ansikte i spegeln över grönsaksdisken i mataffären.

”Jag hade så mycket” är en roman om längtan efter passion och mening, men också om känslan av att allting glappar, att ingenting går att hålla kvar och att man kanske varken vill eller kan höra ihop med någon.

”Jag hade så mycket är en imponerande tät, skarpögd och intensiv roman om samtida kvinnoliv i ett väloljat Medelklass-Norge, ett liv som Marstein skärskådar i alla dess typiska och dråpliga aspekter.” Pia Bergström, Aftonbladet

”Berättaren gör för varje kapitel ett nedslag i huvudpersonen Monikas liv: Monika tretton år, Monika tjugo, tjugosju, trettiosju, fyrtiosex, femtio, femtiofyra, snart närmar hon sig sextio. I alla åldrar är närvarokänslan total, temperamentet förändras i takt med åren, och översättaren Lotta Eklund har lyckats få fram den säregna intensiteten.” Aase Berg, Dagens Nyheter

”Så in i döden bra” Ulrika Kärnborg, Expressen

”Trude Marstein skriver fantastiskt lätt – förstå mig rätt; det är filmiskt, detaljrikt, men aldrig banalt.” Elin Claeson, Sveriges Radio P1

”Det är en både vacker och djupt berörande roman, om att försöka leva så fullt som möjligt – och kanske gå miste om det viktigaste.” Margaretha Levin Blekastad, Länstidningen Södertälje