Vinnare av Augustpriset 2020 i den skönlitterära klassen.
I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
"Samlade verk" är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
Att denna bok har vunnit Augustpriset är för mig fullkomligt obegripligt. Att jag lagt tid på att läsa den dessutom. Hela berättelsen är en variant på klassikern Jules och Jim av Henri-Pierre Roché. Boken utgår från Bourdieus kapitalteori med förstärkta skildringar av människor och miljöer som mynnar ut i klichéer.
Huvudkaraktärerna är skildrade narcissistiskt uppblåsta och pretentiösa. Ur ett feministiskt perspektiv är Cecilias försvinnande intressant. Tyvärr upprepas och glorifieras hennes försvinnande upprepade gånger genom boken så till vida att jag undrar om det finns ett djupare syfte med detta grepp? Är det något så ytligt att få fram en reaktion om att det är en kvinna som lämnat sin familj? Jag förstår att det ändrar dynamiken mellan Martin och Gustav men är det verkligen nödvändigt att knäppa läsaren på näsan?
Författaren hade gott och väl kunnat kapa 2/3 av boken. Ledsnar till slut på att läsa alla skildringar om krogbesök och fester.
Susanna A
1/5
Pretentiös skräpbok
Seg, berättelsen tuggar om och om, hoppar hit och dit utan synbar mening eller anledning, skissartade personbeskrivningar.
Tomas F
2/5
Vad är det jag missat?
Efter att ha läst den här boken var jag fullständigt förbryllad över hur den kunde få Augustpriset. Har jag helt missat något? Men åh, vad skönt att läsa flera av recensionerna här. Det är inte jag som är dum i huvudet alltså. Jag tycker också att boken lider av stereotypa personporträtt och trötta klichéer. Den skulle må bra av att kapas ner till halva sidantalet. Jag upplevde också att det var som två böcker som satts ihop till en. Den sista fjärdedelen av boken hade ett annat driv än första 3/4. Kanske är den skriven vid olika tidpunkter. Men jag vill inte smutskasta författaren, förlaget borde ha gripit in ordentligt och arbetat mer med manuset. Det är trots allt en debut. Grunden i historien är bra.
Jonas
2/5
En välskriven intellektuell prettoroman
Håller med flera av föregående talares kritik. Även jag tycker att boken har sina förtjänster, men den är på tok för utdragen och fylld av klichéer. Om det här är något av det bästa som 'den svenska litteraturen' kan förmedla under ett år så mår den inget vidare. För mig räcker det inte med gott humör och träffsäkra iakttagelser. Emellanåt. Det måste bränna till och kännas 'att det gäller något'. Men det gör det inte. Karaktärerna känns alltför klichéartade och 'mystifierade'. Och likaså intrigen. Sandgren blickar rätt oblygt både på Knausgård och Stieg Larson men har inte funnit något eget som känns genuint och äkta utan det är svårt att värja sig för 'pekoralen' mitt i det välskrivna. För mig är det och obegripligt att någon inte gått in och bett henne stryka ner. Boken skulle vunnit mycket på att förtätas. Hoppas att Sandgren gör det till nästa gång.
TM N
3/5
En trevlig läsning
Jag tyckte om att få följa flera olika röster i Samlade verk. Det tog en stund innan jag kom in i handlingen, men när jag väl kommit in så var det definitivt en trevlig läsning.
Det är en mycket fin historia som är välskriven och underhållande, även fast vissa delar känns lite väl långdragna och nog hade gynnats av att kortas ner en aning. Berättelsen i sig är berättad på ett mycket vackert och speciellt sätt, även fast den blir lite väl pretentiös ibland. Samlade verk är definitivt en läsupplevelse, och fastän det finns många liknande böcker, så var det någonting med Samlade verk som ändå fick mig att vilja fortsätta läsa. Det är en mycket svår bok att betygsätta, men jag tror jag måste ge den 3.5/5.
Bokslukarfeministen
5/5
Storartad!
Ett fantastiskt språk o en förståelse för människans psykiska utveckling.
Hög igenkänningsfaktor i tiden o rummet som beskrivs.
Trovärdiga, mänskliga karaktärer.
Njut, bara njut av berättelsen!
Maria
2/5
Onödigt lång och utdragen
Fint berättad historia. Tror den är extra trevlig att läsa för Göteborgare som en själv, då många platser känns igen osv. Dock extremt utdragen och onödigt lång i vissa delar. Tyvärr även lite förutsägbar, vilket förstärker intrycket av att den är för utdragen för att handlingen ska uppskattas på bästa möjliga sätt.
Ehb
3/5
Samlade verk
En mycket tjock bok som säkert är mycket bra, men jag har inte lyckats ta mig igenom den. Ska ta mig i kragen och försöka igen!
Anna B
5/5
Läsvärd
Jag tyckte att boken var väldigt bra skriven. Den var lätt att fångas av trots att den var skriven i många sidor. Har sparat några citat ut boken som jag bär med mig!
Karin
3/5
Pretentiös
Blev besviken efter att ha hört alla lovord kring debuten. Mest en uppvisning i hur bra man själv läst på om diverse författare och konstnärer!
Maria
5/5
Mästerverk
Lydia Sandgrens debutbok är inget mindre än ett mästerverk, en fantastisk bok om vad det innebär att vara människa. Spännande, roande och den där typen av bok som får läsaren att känna sig begåvad. Dessutom en alldeles makalöst bra och rik Göteborgsskildring! Samlade verk är en bok som gör att man återfår tron på skönlitteraturens kraft.
Per
5/5
Rik och mångbottnad
En rik och mångbottnad bok som kretsar kring både det intelektuella, men även relationer inom familjen och ett försvinnande. Sandgren lyckas skapa en värld ett gäng karaktärer som man längtar tillbaka till. Ser fram emot hennes kommande böcker!
Anders
5/5
Episk
Alltid tveksam till böcker som höjs till skyarna och prisas i lyriska termer. Här infrias alla förväntningar i högsta grad. Inte en död sida. Riktigt bladvändare. Frågsn är bara, kommer det en fortsättning?
Thoad
1/5
Seg!
Mycket seg historia kommer inte framåt för mycket nonsens orkade inte läsa hela, kom till halva boken och gav upp där. Förstår inte att den blivit så omskriven.
Suss
1/5
700 sidor av upprepning
Personerna är lika tunt och ytligt beskrivna som miljöerna. Detta pågår i 700 sidor utan någon som helst utveckling. Jag förstår inte denna roman.
Jesper
2/5
Medioker
Boken är för lång med för många upprepningar, för mycket hoppande i tiden, långtråkig, men bra språk. Tyvärr en besvikelse.
Mari
3/5
Händelselös
Samma hela tiden, långsam, super och röker mest hela tiden. Alldeles för många sidor för det innehållet. Språket dock bra.
-
2/5
välskriven och tråkig
Boken är välskriven, men alldeles för tråkig. Kanske kan den passa någon som går igång på litterära referenser som förekommer ofta.
Maria
2/5
längtar efter Sandgrens nästa!
Jag vill så gärna tycka om den, för allt är som upplagt för succé; en berättelse som utspelar sig i Göteborg (man riktigt känner kontrasterna mellan det marinblå redararvet och proggarnas revolt som ekar i 80-talets kulturkretsar), det handlar om kulturvärlden och berättelsen pendlar mellan olika tider - det är som stadens minne av liv. Men. Jag gillar den inte, till min egen stora besvikelse måste jag tillägga. Det är inte Lydia Sandgrens fel alltså, det är nog mitt (och därför längtar jag till hennes nästa).
Alexandra
5/5
Lydia Sandgren Fantastiskt.
Oj, vilken skön läsupplevelse ,jag fick en mycket underhållande roman, den har jämförts med Donna Tart, javisst men jag säger bara LYDIA det räcker. Stort tack.
René S
3/5
Välskrivet och ambitiöst
En välskriven bok men med ett problem, författaren släpper inte in läsaren då personerna inte levandegörs, det känns som gestalter och handling äger rum på avstånd, och man tappar därför intresset.
Dag K
5/5
Lysande debut.
Nån gång vartannat år eller så, händer det att jag läser en bok som jag inte vill ska ta slut. Samlade verk av Lydia Sandgren är en sån. Jag använder nästan aldrig epitetet "imponerad", men den här gången är det befogat. Inte minst när det gäller hennes träffsäkerhet och kunskap inom olika områden. Dramaturgin är värd en extra ros.
Michael Azar, Karl Palmås, Sven Anders Johansson, Adriana Cavarero, Ann-Marie Tung Hermelin, UKON, Patricia Lorenzoni, Miriam Rasch, Axel Andersson, Pablo Lerner, Lydia Sandgren, Johan Jönson, Matilda Amundsen Bergström, Tobias Wessely, Jonna Bornemark, Hedvig Härnsten, Josefine Wikström, Mara Lee, Achille Mbembe, Kajsa Dahlberg, Sven-Olov Wallenstein, Göran Dahlberg, Ulf Karl Olov Nilsson
