Samlade verk

Boken är för lång med för många upprepningar, för mycket hoppande i tiden, långtråkig, men bra språk. Tyvärr en besvikelse.

Samma hela tiden, långsam, super och röker mest hela tiden. Alldeles för många sidor för det innehållet. Språket dock bra.

Boken är välskriven, men alldeles för tråkig. Kanske kan den passa någon som går igång på litterära referenser som förekommer ofta.

Jag vill så gärna tycka om den, för allt är som upplagt för succé; en berättelse som utspelar sig i Göteborg (man riktigt känner kontrasterna mellan det marinblå redararvet och proggarnas revolt som ekar i 80-talets kulturkretsar), det handlar om kulturvärlden och berättelsen pendlar mellan olika tider - det är som stadens minne av liv. Men. Jag gillar den inte, till min egen stora besvikelse måste jag tillägga. Det är inte Lydia Sandgrens fel alltså, det är nog mitt (och därför längtar jag till hennes nästa).

Oj, vilken skön läsupplevelse ,jag fick en mycket underhållande roman, den har jämförts med Donna Tart, javisst men jag säger bara LYDIA det räcker. Stort tack.

En välskriven bok men med ett problem, författaren släpper inte in läsaren då personerna inte levandegörs, det känns som gestalter och handling äger rum på avstånd, och man tappar därför intresset.

Nån gång vartannat år eller så, händer det att jag läser en bok som jag inte vill ska ta slut. Samlade verk av Lydia Sandgren är en sån. Jag använder nästan aldrig epitetet "imponerad", men den här gången är det befogat. Inte minst när det gäller hennes träffsäkerhet och kunskap inom olika områden. Dramaturgin är värd en extra ros.