Tre systrar, en fladdrig mamma, en charterö fylld av förväntningar. På dagen solkräm och sand och på kvällen, när lamporna tänds längs bargatan, kan nästan vad som helst hända: kärlek, hångel, sex - och att någons hemliga önskan blir sann. Den att en mamma ska försvinna.
”Vi röstar om vi saknar mamma” är en laddad roman om en utsatt familj, berättad ur tolvåriga mellansystern Kornelias perspektiv. Hon som ser allt men inte syns själv och vars ansvar till slut blir övermäktigt.
Ibland undrar jag om det är något fel på mig, om jag är ointelligent och lite trögtänkt? Vissa böcker blir tokhyllade och alla bara älskar dem. Utom jag. Detta är en sådan bok.
Vi röstar om vi saknar mamma har blivit lovordad i pressen och på sociala medier så jag hade höga förväntningar på den. Förväntningar som dessvärre inte infriades. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som skaver men jag tror att det till största delen är att jag upplever intrigen som lite hoppig, det växlar friskt mellan semesterresa och hemmiljö.
Nina Pascoal har lyckats bra med själva texten. Den är mycket lättläst och såväl känslor som miljöer och människor beskrivs i målande ordalag. Stackars Kornelia, som slits mellan barn- och vuxenvärlden och tvingas ta alldeles för stort ansvar, är väldigt trovärdig.
Boktanten
3/5
Betyg: 3 av 5.
Betyg: 3 av 5 - 📚 - En kort, tunn, lättläst, och snabbläst roman om en dysfunktionell familj på en chartersemester. En mamma och tre döttrar, två veckor på en charterö.
Britt-Marie K
4/5
Bladvändare med brokiga karaktärer
Vi röstar om vi saknar mamma handlar om en brokig mamma med tre barn som bara vill ha en lugn semester. Vi får följa perspektivet från mittendottern, hur hon så gärna vill passa in och att hennes storasyster ska vara stolt över henne. Hur hon vill bli vuxen, lite för fort. En dag försvinner mamma.
Ska du läsa den här måste du ha en ledig dag framför dig, för den går inte att sluta läsa. I korta och nästan poetiska kapitel drar Pascoal oss över och med familjen och deras misslyckade semester. Hur mittenbarnet, Kornelia, försöker att alla ska ha det bra medan hon själv glömmer bort sig själv emellanåt. Hur hon ständigt försöker bli som sin storasyster, som är snygg, äldre och bättre på alla sätt - enligt Kornelia.
Jag tycker så mycket om böcker som har brokiga karaktärer. Där det är så himla nära gränsen till sammanbrott, där man kan känna varje känsla, varje tanke och varje idé så tydligt. Pascoal har verkligen lyckats skapa sådana fantastiskt verkliga och brokiga karaktärer, som kommer att följa med mig länge framöver.
Jag hade däremot önskat att vi fick veta mer om mammans försvinnande, att vi fick följa med lite mer bakom kulisserna. Det blev lite enformigt emellanåt att bara följa Kornelia, för hon visste ju inte allt. Men samtidigt var det också charmen med det hela, att inte veta. Att vara lika förvirrad, ledsen och arg som Kornelia var.
Jag visste att jag skulle gilla den här boken, och det är så skönt att den också var så jädra bra!
Jennifer
4/5
Spännande och komplexa personskildringar
En spännande debut. Stilen i boken för tankarna till Ferrantes suggestiva stil. Boken i skriven från unga tonåringen Kornelias perspektiv och vi får följa henne, två systrar och mamman på en chartersemester. Språket är rått, rakt och avskalat. Det är intressant att få ta del av någon annans, ibland tabubelagda. innersta tankar.
Jag tror att många kan känna igen sig i boken. Vilket tonåring tycker inte det är skönt att få bekräftat att fler tonåringar lever i dysfunktionella familjer? Vuxna läsare kan nog känna igen sig i kampen som förälder, där man är fylld av kärlek med att saker inte alltid faller ut så väl. En vacker historia där allt inte är svart eller vitt. Komplexiteter som kan uppstå i familjer skildras fascinerande och kärleken mellan syskonen är stark.
-
3/5
Vemod men en sorglig smak
I Nina Pascoals bok Vi röstar om vi saknar mamma, möter vi en vilsen, självisk mamma på chartersemester med sina tre barn, allt berättat ur den 12-årigadottern Kornelias perspektiv.
Berättelsen är direkt, ärligt och naket beskriven ur ett barns ögon. Det är en berättelse om att försöka förstå och tolka en otrygg och obegriplig vuxenvärld.
Språket är drivande med en poetisk ton. Pascoals väcker min sympati och empati för Kornelia och hennes äldre och yngre syster. Boken utspelar sig under ett par få dagar på charterresmålet och trots bokens relativt få sidor och där på få miljöbeskrivningar lyckas författaren skapa en bild av systerskap, kärlek och behov av trygghet i en dysfunktionell familj. När boken är slut har min min undran och vilja väckts av att veta mer om familjen i deras hemmiljö och vardag.
Systrarnas utsatthet och hur de blir lämnade till sitt öde får mig att vilja krama om dem.
Åsa
3/5
Mörk roman om en dysfunktionell familj
"Vi röstar om vi saknar mamma" är en mörk skildring av en dysfunkionell familj bestående av en mamma och tre döttrar. Historien berättas ur den 12-åriga mellansystern Kornelias perspektiv, och utspelar sig under en solig charterresa som mamman har tagit med sig döttrarna på. Som läsare förstår man snabbt att mamman är en trasig människa som är oförmögen att ta sitt föräldraansvar, och hela situationen spårar ur helt när hon lämnar barnen ensamma i flera dygn. Den äldsta dottern, som verkar avsky sin mamma, får nu fritt spelrum för sin tonårsrebelliska önskan att fly från sin trasiga familj, och Kornelia själv dras till spänningen i att bli vuxen och drömmer om att bli uppvaktad av en strandraggare.
Upplägget för boken är smart uträknat. Författaren har förlagt sitt mörka familjedrama till en chartermiljö där solen skiner och det är meningen att alla ska vara glada och nöjda. Det blir då extra tydligt att man tar med sig sina problem vart man än kommer. Jag hade höga förväntningar på boken eftersom jag tycker att det är intressant med romaner som skildrar dysfunkionella relationer, och jag blev inte besviken. Det är en lyckad debutroman, och den väcker känslor av ilska och sorg över vad barnen behöver utstå. Möjligen hade boken kunnat vara lite tjockare, och jag hade även velat ha en lite mer nyanserad bild av mamman, där jag som läsare får en bild av varför hon beter sig så oansvarigt som hon gör.
Sara
3/5
Blandade Känslor
Har blandade känslor om den här boken. Den gör mig lite ledsen, men samtidigt glad.
Ledsen för att mamman i boken inte "ser" sina barn, hon är lite egoistisk, det är hon som ska ha kul
Sabina som vill vara fri och vuxen, lite av en rebell. Isabelle, den lilla flickan som hamnar mitt i allt drama och knappt förstår något. Och så har vi Kornelia, som berättar, hon som verkligen ingen ser, hon som är i mitten och som får ta hand om allt, sköta allt. Boken är som hennes "dagbok" hon berättar om hur semestern var och hur hon känner sig.
Språket i boken är "vardagligt", men lite tufft ibland för att komma från ett "barn".
Om språket hade varit annorlunda, så skulle jag mer se det som en roman för unga vuxna.
Slutet var lite konstigt, skulle vilja veta lite mer om vad som hände "sen".
Jag skulle inte vilja ha den oläst.
Mamman i mig skulle vilja hoppa in boken och ge bokmamman en stor fet utskällning och jag vill ta hand om barnen i boken.
Men den är bra. Jag ger den 3,5/5
Tre systrar, en fladdrig mamma, en charterö fylld av förväntningar. På dagen solkräm och sand och på kvällen, när lamporna tänds längs bargatan, kan nästan vad som helst hända: kärlek, hångel, sex - och att någons hemliga önskan blir sann. Den att en mamma ska försvinna.
”Vi röstar om vi saknar mamma” är en laddad roman om en utsatt familj, berättad ur tolvåriga mellansystern Kornelias perspektiv. Hon som ser allt men inte syns själv och vars ansvar till slut blir övermäktigt.
Ibland undrar jag om det är något fel på mig, om jag är ointelligent och lite trögtänkt? Vissa böcker blir tokhyllade och alla bara älskar dem. Utom jag. Detta är en sådan bok.
Vi röstar om vi saknar mamma har blivit lovordad i pressen och på sociala medier så jag hade höga förväntningar på den. Förväntningar som dessvärre inte infriades. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som skaver men jag tror att det till största delen är att jag upplever intrigen som lite hoppig, det växlar friskt mellan semesterresa och hemmiljö.
Nina Pascoal har lyckats bra med själva texten. Den är mycket lättläst och såväl känslor som miljöer och människor beskrivs i målande ordalag. Stackars Kornelia, som slits mellan barn- och vuxenvärlden och tvingas ta alldeles för stort ansvar, är väldigt trovärdig.
Boktanten
3/5
Betyg: 3 av 5.
Betyg: 3 av 5 - 📚 - En kort, tunn, lättläst, och snabbläst roman om en dysfunktionell familj på en chartersemester. En mamma och tre döttrar, två veckor på en charterö.
Britt-Marie K
4/5
Bladvändare med brokiga karaktärer
Vi röstar om vi saknar mamma handlar om en brokig mamma med tre barn som bara vill ha en lugn semester. Vi får följa perspektivet från mittendottern, hur hon så gärna vill passa in och att hennes storasyster ska vara stolt över henne. Hur hon vill bli vuxen, lite för fort. En dag försvinner mamma.
Ska du läsa den här måste du ha en ledig dag framför dig, för den går inte att sluta läsa. I korta och nästan poetiska kapitel drar Pascoal oss över och med familjen och deras misslyckade semester. Hur mittenbarnet, Kornelia, försöker att alla ska ha det bra medan hon själv glömmer bort sig själv emellanåt. Hur hon ständigt försöker bli som sin storasyster, som är snygg, äldre och bättre på alla sätt - enligt Kornelia.
Jag tycker så mycket om böcker som har brokiga karaktärer. Där det är så himla nära gränsen till sammanbrott, där man kan känna varje känsla, varje tanke och varje idé så tydligt. Pascoal har verkligen lyckats skapa sådana fantastiskt verkliga och brokiga karaktärer, som kommer att följa med mig länge framöver.
Jag hade däremot önskat att vi fick veta mer om mammans försvinnande, att vi fick följa med lite mer bakom kulisserna. Det blev lite enformigt emellanåt att bara följa Kornelia, för hon visste ju inte allt. Men samtidigt var det också charmen med det hela, att inte veta. Att vara lika förvirrad, ledsen och arg som Kornelia var.
Jag visste att jag skulle gilla den här boken, och det är så skönt att den också var så jädra bra!
Jennifer
4/5
Spännande och komplexa personskildringar
En spännande debut. Stilen i boken för tankarna till Ferrantes suggestiva stil. Boken i skriven från unga tonåringen Kornelias perspektiv och vi får följa henne, två systrar och mamman på en chartersemester. Språket är rått, rakt och avskalat. Det är intressant att få ta del av någon annans, ibland tabubelagda. innersta tankar.
Jag tror att många kan känna igen sig i boken. Vilket tonåring tycker inte det är skönt att få bekräftat att fler tonåringar lever i dysfunktionella familjer? Vuxna läsare kan nog känna igen sig i kampen som förälder, där man är fylld av kärlek med att saker inte alltid faller ut så väl. En vacker historia där allt inte är svart eller vitt. Komplexiteter som kan uppstå i familjer skildras fascinerande och kärleken mellan syskonen är stark.
-
3/5
Vemod men en sorglig smak
I Nina Pascoals bok Vi röstar om vi saknar mamma, möter vi en vilsen, självisk mamma på chartersemester med sina tre barn, allt berättat ur den 12-årigadottern Kornelias perspektiv.
Berättelsen är direkt, ärligt och naket beskriven ur ett barns ögon. Det är en berättelse om att försöka förstå och tolka en otrygg och obegriplig vuxenvärld.
Språket är drivande med en poetisk ton. Pascoals väcker min sympati och empati för Kornelia och hennes äldre och yngre syster. Boken utspelar sig under ett par få dagar på charterresmålet och trots bokens relativt få sidor och där på få miljöbeskrivningar lyckas författaren skapa en bild av systerskap, kärlek och behov av trygghet i en dysfunktionell familj. När boken är slut har min min undran och vilja väckts av att veta mer om familjen i deras hemmiljö och vardag.
Systrarnas utsatthet och hur de blir lämnade till sitt öde får mig att vilja krama om dem.
Åsa
3/5
Mörk roman om en dysfunktionell familj
"Vi röstar om vi saknar mamma" är en mörk skildring av en dysfunkionell familj bestående av en mamma och tre döttrar. Historien berättas ur den 12-åriga mellansystern Kornelias perspektiv, och utspelar sig under en solig charterresa som mamman har tagit med sig döttrarna på. Som läsare förstår man snabbt att mamman är en trasig människa som är oförmögen att ta sitt föräldraansvar, och hela situationen spårar ur helt när hon lämnar barnen ensamma i flera dygn. Den äldsta dottern, som verkar avsky sin mamma, får nu fritt spelrum för sin tonårsrebelliska önskan att fly från sin trasiga familj, och Kornelia själv dras till spänningen i att bli vuxen och drömmer om att bli uppvaktad av en strandraggare.
Upplägget för boken är smart uträknat. Författaren har förlagt sitt mörka familjedrama till en chartermiljö där solen skiner och det är meningen att alla ska vara glada och nöjda. Det blir då extra tydligt att man tar med sig sina problem vart man än kommer. Jag hade höga förväntningar på boken eftersom jag tycker att det är intressant med romaner som skildrar dysfunkionella relationer, och jag blev inte besviken. Det är en lyckad debutroman, och den väcker känslor av ilska och sorg över vad barnen behöver utstå. Möjligen hade boken kunnat vara lite tjockare, och jag hade även velat ha en lite mer nyanserad bild av mamman, där jag som läsare får en bild av varför hon beter sig så oansvarigt som hon gör.
Sara
3/5
Blandade Känslor
Har blandade känslor om den här boken. Den gör mig lite ledsen, men samtidigt glad.
Ledsen för att mamman i boken inte "ser" sina barn, hon är lite egoistisk, det är hon som ska ha kul
Sabina som vill vara fri och vuxen, lite av en rebell. Isabelle, den lilla flickan som hamnar mitt i allt drama och knappt förstår något. Och så har vi Kornelia, som berättar, hon som verkligen ingen ser, hon som är i mitten och som får ta hand om allt, sköta allt. Boken är som hennes "dagbok" hon berättar om hur semestern var och hur hon känner sig.
Språket i boken är "vardagligt", men lite tufft ibland för att komma från ett "barn".
Om språket hade varit annorlunda, så skulle jag mer se det som en roman för unga vuxna.
Slutet var lite konstigt, skulle vilja veta lite mer om vad som hände "sen".
Jag skulle inte vilja ha den oläst.
Mamman i mig skulle vilja hoppa in boken och ge bokmamman en stor fet utskällning och jag vill ta hand om barnen i boken.
Men den är bra. Jag ger den 3,5/5
Tre systrar, en fladdrig mamma, en charterö fylld av förväntningar. På dagen solkräm och sand och på kvällen, när lamporna tänds längs bargatan, kan nästan vad som helst hända: kärlek, hångel, sex - och att någons hemliga önskan blir sann. Den att en mamma ska försvinna.
”Vi röstar om vi saknar mamma” är en laddad roman om en utsatt familj, berättad ur tolvåriga mellansystern Kornelias perspektiv. Hon som ser allt men inte syns själv och vars ansvar till slut blir övermäktigt.
Ibland undrar jag om det är något fel på mig, om jag är ointelligent och lite trögtänkt? Vissa böcker blir tokhyllade och alla bara älskar dem. Utom jag. Detta är en sådan bok.
Vi röstar om vi saknar mamma har blivit lovordad i pressen och på sociala medier så jag hade höga förväntningar på den. Förväntningar som dessvärre inte infriades. Jag har lite svårt att sätta fingret på vad det är som skaver men jag tror att det till största delen är att jag upplever intrigen som lite hoppig, det växlar friskt mellan semesterresa och hemmiljö.
Nina Pascoal har lyckats bra med själva texten. Den är mycket lättläst och såväl känslor som miljöer och människor beskrivs i målande ordalag. Stackars Kornelia, som slits mellan barn- och vuxenvärlden och tvingas ta alldeles för stort ansvar, är väldigt trovärdig.
Boktanten
3/5
Betyg: 3 av 5.
Betyg: 3 av 5 - 📚 - En kort, tunn, lättläst, och snabbläst roman om en dysfunktionell familj på en chartersemester. En mamma och tre döttrar, två veckor på en charterö.
Britt-Marie K
4/5
Bladvändare med brokiga karaktärer
Vi röstar om vi saknar mamma handlar om en brokig mamma med tre barn som bara vill ha en lugn semester. Vi får följa perspektivet från mittendottern, hur hon så gärna vill passa in och att hennes storasyster ska vara stolt över henne. Hur hon vill bli vuxen, lite för fort. En dag försvinner mamma.
Ska du läsa den här måste du ha en ledig dag framför dig, för den går inte att sluta läsa. I korta och nästan poetiska kapitel drar Pascoal oss över och med familjen och deras misslyckade semester. Hur mittenbarnet, Kornelia, försöker att alla ska ha det bra medan hon själv glömmer bort sig själv emellanåt. Hur hon ständigt försöker bli som sin storasyster, som är snygg, äldre och bättre på alla sätt - enligt Kornelia.
Jag tycker så mycket om böcker som har brokiga karaktärer. Där det är så himla nära gränsen till sammanbrott, där man kan känna varje känsla, varje tanke och varje idé så tydligt. Pascoal har verkligen lyckats skapa sådana fantastiskt verkliga och brokiga karaktärer, som kommer att följa med mig länge framöver.
Jag hade däremot önskat att vi fick veta mer om mammans försvinnande, att vi fick följa med lite mer bakom kulisserna. Det blev lite enformigt emellanåt att bara följa Kornelia, för hon visste ju inte allt. Men samtidigt var det också charmen med det hela, att inte veta. Att vara lika förvirrad, ledsen och arg som Kornelia var.
Jag visste att jag skulle gilla den här boken, och det är så skönt att den också var så jädra bra!
Jennifer
4/5
Spännande och komplexa personskildringar
En spännande debut. Stilen i boken för tankarna till Ferrantes suggestiva stil. Boken i skriven från unga tonåringen Kornelias perspektiv och vi får följa henne, två systrar och mamman på en chartersemester. Språket är rått, rakt och avskalat. Det är intressant att få ta del av någon annans, ibland tabubelagda. innersta tankar.
Jag tror att många kan känna igen sig i boken. Vilket tonåring tycker inte det är skönt att få bekräftat att fler tonåringar lever i dysfunktionella familjer? Vuxna läsare kan nog känna igen sig i kampen som förälder, där man är fylld av kärlek med att saker inte alltid faller ut så väl. En vacker historia där allt inte är svart eller vitt. Komplexiteter som kan uppstå i familjer skildras fascinerande och kärleken mellan syskonen är stark.
-
3/5
Vemod men en sorglig smak
I Nina Pascoals bok Vi röstar om vi saknar mamma, möter vi en vilsen, självisk mamma på chartersemester med sina tre barn, allt berättat ur den 12-årigadottern Kornelias perspektiv.
Berättelsen är direkt, ärligt och naket beskriven ur ett barns ögon. Det är en berättelse om att försöka förstå och tolka en otrygg och obegriplig vuxenvärld.
Språket är drivande med en poetisk ton. Pascoals väcker min sympati och empati för Kornelia och hennes äldre och yngre syster. Boken utspelar sig under ett par få dagar på charterresmålet och trots bokens relativt få sidor och där på få miljöbeskrivningar lyckas författaren skapa en bild av systerskap, kärlek och behov av trygghet i en dysfunktionell familj. När boken är slut har min min undran och vilja väckts av att veta mer om familjen i deras hemmiljö och vardag.
Systrarnas utsatthet och hur de blir lämnade till sitt öde får mig att vilja krama om dem.
Åsa
3/5
Mörk roman om en dysfunktionell familj
"Vi röstar om vi saknar mamma" är en mörk skildring av en dysfunkionell familj bestående av en mamma och tre döttrar. Historien berättas ur den 12-åriga mellansystern Kornelias perspektiv, och utspelar sig under en solig charterresa som mamman har tagit med sig döttrarna på. Som läsare förstår man snabbt att mamman är en trasig människa som är oförmögen att ta sitt föräldraansvar, och hela situationen spårar ur helt när hon lämnar barnen ensamma i flera dygn. Den äldsta dottern, som verkar avsky sin mamma, får nu fritt spelrum för sin tonårsrebelliska önskan att fly från sin trasiga familj, och Kornelia själv dras till spänningen i att bli vuxen och drömmer om att bli uppvaktad av en strandraggare.
Upplägget för boken är smart uträknat. Författaren har förlagt sitt mörka familjedrama till en chartermiljö där solen skiner och det är meningen att alla ska vara glada och nöjda. Det blir då extra tydligt att man tar med sig sina problem vart man än kommer. Jag hade höga förväntningar på boken eftersom jag tycker att det är intressant med romaner som skildrar dysfunkionella relationer, och jag blev inte besviken. Det är en lyckad debutroman, och den väcker känslor av ilska och sorg över vad barnen behöver utstå. Möjligen hade boken kunnat vara lite tjockare, och jag hade även velat ha en lite mer nyanserad bild av mamman, där jag som läsare får en bild av varför hon beter sig så oansvarigt som hon gör.
Sara
3/5
Blandade Känslor
Har blandade känslor om den här boken. Den gör mig lite ledsen, men samtidigt glad.
Ledsen för att mamman i boken inte "ser" sina barn, hon är lite egoistisk, det är hon som ska ha kul
Sabina som vill vara fri och vuxen, lite av en rebell. Isabelle, den lilla flickan som hamnar mitt i allt drama och knappt förstår något. Och så har vi Kornelia, som berättar, hon som verkligen ingen ser, hon som är i mitten och som får ta hand om allt, sköta allt. Boken är som hennes "dagbok" hon berättar om hur semestern var och hur hon känner sig.
Språket i boken är "vardagligt", men lite tufft ibland för att komma från ett "barn".
Om språket hade varit annorlunda, så skulle jag mer se det som en roman för unga vuxna.
Slutet var lite konstigt, skulle vilja veta lite mer om vad som hände "sen".
Jag skulle inte vilja ha den oläst.
Mamman i mig skulle vilja hoppa in boken och ge bokmamman en stor fet utskällning och jag vill ta hand om barnen i boken.
Men den är bra. Jag ger den 3,5/5
