Sällskapsmänniskor

1bok2katter3kopparte tycker:

Sällskapsmänniskor av Candice Carty-Williams handlar om fem syskon. De uppfostras av fyra mödrar och har en far som de inte känner. Cyril Pennington är en sorglös jamaicansk busschaufför i London som är en sällskapsmänniska, inte en närvarande pappa. Hade han lagt samma omtanke på sina relationer som på sin skivsamling och tagit lika stort ekonomiskt ansvar för sina barn som för sin guldjeep hade det varit annorlunda. En enda gång tycker pappa Cyril att det är en bra idé att alla hans barn får träffas. Han hämtar upp dem han ser som den starka, den hårda, den bekymmerslösa, den känsliga och den lille utan att ägna en tanke på att de inte har någonting gemensamt, knappt ens sin far. När en av dem ställs inför en katastrof inser de, mer eller mindre motvilligt, att blod ändå är tjockare än vatten. För även om ens familj inte är ens vänner är de ändå ens ansvar. Under en räcka extraordinära omständigheter som skulle pröva de mest grundmurade vänskaper börjar de fem bygga upp sin syskonskara, göra anspråk på sina roller, sina inbördes relationer och oberoende identiteter. De testas av något som kanske är ett mord, en eftertraktad influenser-karriär, överbeskyddande mödrar, svartsjukedraman och beslut i det förflutna som man måste stå för, ta konsekvenserna av och kämpa för varje dag. Det är en berättelse om en familj som måste hantera de följder som dess ursprung för med sig. Både individuellt, kulturellt och socialt. Och de gör det med stoisk beslutsamhet, humor och den styrka som de mot alla odds hittar hos varann. Sällskapsmänniskor är en bok som känns som att läsa en film. Både händelserna och känslorna som driver berättelsen framåt blir bilder som hade blivit fantastiska scener i en påkostad produktion. Här finns många starka karaktärer som tillsammans bygger upp en enhet, en familj, i en del av London som inte så ofta skildras.

Anna