Michael Nyqvist är en av Sveriges mest omtyckta och framgångsrika skådespelare. I sitt uppmärksammade Sommarprogram i juli 2007 berättade han om sin bortadoption, om sökandet efter sina biologiska föräldrar och efter sin egen identitet. Nu kommer boken som fördjupar berättelsen.

"En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.

Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.

Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Michael Nyqvist

Michael Nyqvist är en av Sveriges mest omtyckta och framgångsrika skådespelare. I sitt uppmärksammade Sommarprogram i juli 2007 berättade han om sin bortadoption, om sökandet efter sina biologiska föräldrar och efter sin egen identitet. Nu kommer boken som fördjupar berättelsen.

"En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.

Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.

Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Michael Nyqvist