Än jublar fågelsången

Än jublar fågelsången är en roman av bästa Stewe Claeson-snitt. Närmast påminner den om Rönndruvan glöder. En kärlekshistoria är romanens nav, och kring detta ett myller av karaktärer från förra sekelskiftets Folkrörelsesverige, nykterhetsfolk, arbetarkamp, folkbildning och annalkande storstrejk.

Än jublar fågelsången utspelas i Motala 1908/09. I centrum för handlingen står Wilhelm Hallgren, en hotellägare i 30-årsåldern. Hotellet är ett av fem som han har ärvt av sin far. Han är en ordnad och praktisk man med en klart utstakad bana. Men något händer när han möter den 17 år äldre Lovisa Mariana, Luigi kallad. Deras högst bisarra kärlekshistoria utgör berättelsens hjärta.
Luigi, som vill leka annorlunda lekar, dikterar villkoren. Inte sällan står Wilhelm som en eländig skolpojke utanför hennes stängda dörr, utan att känna igen sig.
Luigi behöver betydligt mer än Motala, som har alldeles för få skandaler. Efter en tid tvingas Wilhelm konstatera att han har förlorat henne. Men har han någonsin haft henne, denna kvinna som varit hans lycka och olycka? Och vad ska han nu göra i alla dessa rum, när hon inte kommer emot honom, upphetsad, upprörd, varm, full av föreställningar, idéer och förslag?
Stewe Claeson har skrivit en roman i skala 1:1 - ett myller av människor, stora och små händelser och fantastisk tidsfärg. Här finns vedgubbar och tvättmadammer, häradshövdingar och gästande sjökaptener. Köksor och kuskar. Fladdrande gardiner, klapper av steg utanför hotellet, ljud av hästar och kärror och någon enstaka automobil.
Framtiden knackar på i form av folkbildningen och kampen bland arbetare. Den märklige Uno Stadius sjösätter ett märkligt bildningsprojekt, och där dyker även Verner von Heidenstam upp i berättelsen. På arbetsmarknaden växer oron med hot om strejk, lockout och storkonflikt. Allt medan koltrasten slår sina drillar.