Filosofen som inte ville tala : ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein

Näst intill obegriplig...

Det här s.k porträttet över Ludwig Wittgenstein skulle behövt ordentlig redigering innan publicering. Dessutom saknas ordentliga källhänvisningar! Att man dessutom vill ge ut en såpass omfattande volym innehållandes mestadels författarens eget pludder och oväsentligheter är obegripligt. Dessutom oerhört irriterande skrivsätt. Boken är skriven på ett skojfriskt, populärvetenskapligt språk som säkert går hem hos 80/90talister, men om du verkligen vill läsa en bra biografi över Wittgenstein som även kortfattat berör hans filosofi rekommenderar jag Gunnar Fredrikssons och Ray Monks biografier.

Sirius

Underhållande introduktion till Wittgenstein

Sten Anderssons porträtt av Wittgenstein är lysande - både interessant och underhållande. Hans prosa flyter lätt. Jag har sätt några recensioner gjorda av fackfilosofer, t.ex i SVD. De är inte nådiga och hänger upp sig på vad de anser är felaktigheter. När man läser dessa recensioner är det lättare att förstå varför Wittgenstein visade sånt förakt för fackfilosofers navelbeskådande och upptagenhet av betydelselösa ting. Andra böcker om Wittgenstein som t.ex Ray Monk är så noggranna och urtråkiga att de lämnar läsaren med ett intryck att Wittgenstein visst var ett geni en vanlig människa inte kan förstå. Sten Andersson lyfter blicken och ger läsaren en insikt i vad Wittgensteins filosofi handlar om samtidigt som han beskriver ett mustigt och underhållande porträtt av ett levnadsöde.

Dag V

Oerhört intressant, fräck och rolig. Ger ett starkt porträtt av en minst sagt komplicerad människa, den berömde filosofen Ludwig Wittgenstein.

Gunnel L

Sten Anderssons prosa är det verkligen pling i. Den mannen skulle kunna skriva en tegelsten om något i mitt tycke så ointressant som flugfiske eller hur man odlar rödbetor. Jag skulle skaffa den boken direkt. Läs Anderssons Wittgensteinporträtt och njut! Eventuella förkunskaper i filosofi relativt oviktigt.

Walter L

En frisk portion av verklighetsförankring

Här har vi äntligen en författare som inte låter sig duperas av allehanda geniförklaringar, som människan i denna världs otrygghet är så snar att göra, i jakt på frälsningen, det gudomligt absoluta. Tänk er att Einstein, som verkligen var ett geni , hoppar över alla utbildningsnivåer, för att som novis ramla in hos fysikprofessuren och nervärdera alla tidigare och samtida fysiker till idioter och sedan påstå sig ha lösningen till fysikens alla problem! Och att dessutom i sin första avhandling skriva matematiska formler som ingen annan förstår. Detta lyckades dock Wittgenstein med. Och att hans likar lät honom göra detta är det stora mysterium som gör denna bok läsvärd. Att som recensenten innan ge denna bok en stjärna samt påstå att Moore var en nolla, ger en bra första inblick i vilken typ av människa Wittgenstein var. Andersson ger både ris och ros till höger och vänster, samt skapar en talande och spännande bild av vår filosofihistoria.

Tomas H

Kraschlandning

Det här var nog den märkligaste bok jag har läst i hela mitt liv - och jag är 70 år och har läst mycket. En person skriver en bok om en filosof utan att ha förstått ett enda ord av hans filosofi. I boken heter det med jämna mellanrum att det är Wittgensteins liv som är det intressanta, inte hans verk. T ex "Hans livsfilosofi ligger i hans liv - inte i hans verk" (sid 302) Där sägs också att G E Moore och Bertrand Russel var lika viktiga filosofer som Wittgenstein. Moore var en fullständig filosofisk nolla, vilket Wittgenstein övertygande visar i sin sista bok Om visshet. Enligt min mening är Filosofiska undersökningar den viktigaste boken i filosofins historia. Den näst viktigaste är Om visshet. När Andersson ska förklara delar av Wittgensteins filosofi blir jag ömsom full i skratt, ömsom förbannad. Han har verkligen fått allt så långt om bakfoten som man kan få.

Gunnar O