Alma kommer full av förväntan till Uppsala stadsteater där hon ska jobba där hon ska jobba som sufflös på en framimproviserad pjäs. Arbetsplatsen har sina hierarkier, som märks, om inte förr, när man trampar i klaveret.

Under arbetet börjar Alma minnas hur hon hamnat där: uppväxten i Bosnien före kriget, vännerna, pappan som dog, och inte minst mötet med Sverige, att vara en vanlig tonåring på besök här och samtidigt vara stämplad som Flykting. Och att vara en del av det här samhället men ändå vara lite utanför.