Djuret

• Utgivningsdatum: 2021-11-18
• Språk: Svenska
• Speltid: 11 tim 23 min
• Filformat: MP3
• Filstorlek: 341,4 MB
• ISBN: 9789113117126
• Förlag: Norstedts
• Upplaga: 1
• Originaltitel: Animal
• Översättare: Molle Kanmert-Sjölander
• Uppläsare: Tova Magnusson
• Medarbetare: Sara R. Acedo

• Moderna och samtida romaner
• Skönlitteratur i översättning

15 recensioner, genomsnitt 4/5

1. 4/5 Anna 2021-11-10

   Djuret av Lisa Taddeo är en känslomässig läsupplevelse utöver det vanliga. De mentala käftsmällarna gör så ont att jag inte kan sluta läsa. Det är en sån där bok som stannar kvar i tankarna långt efter att jag läst de sista sidorna.
   Historien berättas av Joan, som på varje sida är fokus och huvudperson. Droppen som får bägaren att rinna över för henne är när en man begår självmord mitt framför henne.
   Joan bestämmer sig för att söka upp den enda människan hon har kvar, Alice i Los Angeles. Det är en kvinna hon aldrig har träffat och som inte känner till hennes existens. Alltså packar hon in hela sitt liv i sin bil och ger sig iväg. Hon hamnar i en del av Kalifornien som ser ut som att man kokar meth där.
   Om Joan försöker komma bort från en värld där männen anser sig ha rätt till mycket mer än de borde så har hon misslyckats.
   Berättelsen är halsbrytande direkt i både ord och handling. Joan är oerhört cynisk och bitande ironisk när hon berättar om sina dåliga sidor och om sin naivitet. Om kärleken som är till förväxling lik hatet, sorgen som ligger så nära glädjen. Om vad känslor och sårbarhet kan driva en människa till att göra. Hur självdestruktiv man kan bli.
   Hon registrerar omvärldens reaktioner, handlingar och åsikter, bedömer och dömer dem. Men den hon dömer hårdast är alltid sig själv.
   Joan är totalt desillusionerad inför livet. Hon spelar spelet fast hon vet att det är helt på andras, oftast männens, villkor.
   I antydningar och bisatser får man glimtar av Joans historia som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. Där finns sorger så stora att hon vill hämnas på hela världen. Där finns svaren på frågorna som väcks under berättelsens gång och som är så mycket svårare och svartare än jag hade kunnat föreställa mig.
   Berättelsen om Joans liv slingrar sig fram. Även om stigen hon följer är gropig och stenig är hon obönhörligen på väg. Framåt, mot upplösningen. Befrielsen eller undergången.

2. 4/5 tant_edna 2021-09-30

   Jag kämpade med att ta mig in i boken. Den är skriven på ett sätt som jag inte är van att läsa, och jag var inte beredd på det. Berättelsen byggs även den upp på ett annorlunda sätt, och följer protagonistens tankar vart de än för henne - oförfinat och ärligt. Men, efter att ha gett den en chans, och kämpat vidare in en bit i berättelsen drogs jag in i både språket och berättelsen och hade svårt att lägga ifrån mig boken.
   
   Berättelsen är inte vacker, den är rå, brutal och ärlig. Den väcker ömsom förundran och ömsom äckel när man läser den, och ibland blir man chockad över så väl innehåll som ordval. Men, inte för en enda stund är den tråkig eller slentrian - den påverkar!
   
   Den här boken är olik alla andra böcker jag läst - och det är det som gör den så fantastisk! Läs den!

3. 4/5 Anna 2021-09-23

   Jag visste inte riktigt vad för bok jag skulle få läsa när jag började på Djuret men jag var i alla fall inte beredd på den historia jag fick uppleva. Jag tycker om sättet Taddeo skriver på, det är hela tiden ett driv framåt. Jag ville hela tiden läsa mer för att få reda på vad som hänt i Joans liv tidigare och vad som skulle hända i framtiden. Samtidigt blev jag stundtals äcklad över vad hon varit med om, men även över sådant hon gör själv. Joan drivs på något sätt av föraktet hon känner mot män men också av sitt sexuella behov. Jag hoppas inte allt för många behöver leva i en lika tuff värld som Joan lever. Djuret är en mörk och gripande historia om en trasig kvinnas liv.

4. 4/5 Elsa 2021-09-23

   Jag måste vara ärlig och säga att jag var högst skeptisk innan jag läste boken, då jag inte tyckte särskilt mycket om Taddeos tidigare bok "Tre Kvinnor". Det tror jag dock var till min fördel. Under bokens gång så följer man Joan som flyttar från USAs östkust till västkust med sina föräldrar i plastpåsar. Hon flyr kanske mer än flyttar från alla män som skadat henne, som hon till viss del låtit skada henne. Romanen är centrerad kring hennes trauman och relationer och hur hon nu, äntligen, försöker reda ut alla frågor hon har kring sin barndom och uppväxt. Jag kan hålla med Sara som skriver att det är uttjatat att det är Joans mamma som är den som varit värst mot henne, men det var ingenting jag själv reflekterade särskilt mycket på under läsandets gång.
   
   Det jag tycker om mest med boken är hur Taddeo inte bara låter Joan tänka de tankar som alla tänker ibland, utan också låter henne agera på dem. Hon är en intressant karaktär, både impulsiv och förutsägbar. Hon gör det man tänker men inte vågar. Min nyfikenhet på henne är till stor del det som driver mig till att läsa, jag vill lika mycket som hon ha svar på alla frågor som ställs under bokens gång. Med det sagt är den inte svår att läsa, Taddeo är bra på att skapa spänning och nyfikenhet och det gör boken lättläst. Den har ett konstant driv framåt och en trevlig takt, men den är långt ifrån lättsmält. Alla i boken har sina egna trauman, och det finns flera scener med övergrepp i boken, så det ska man vara medveten om innan man börjar läsa boken.
   
   Jag tycker att Lisa Taddeo ska hålla sig till romaner, för den här var bra och jag ser fram emot att läsa det hon skriver i framtiden.

5. 4/5 Sara 2021-09-12

   Som så många andra tyckte jag verkligen om Lisa Taddeos intressanta reportagebok "Tre kvinnor", så jag har sett mycket fram emot att få läsa hennes romandebut. "Djuret" är en mörk, men fängslade berättelse om vad som kan hända när människor utsätts för olika trauman i livet. Av alla karaktärer i den här boken finns det faktiskt inte någon som inte är skadad av livet och andra människors egoistiska handlingar. Men i fokus står den trasiga huvudpersonen Joan, vars liv är präglat av de övergrepp som män har utsatt henne för ända sedan hennes barndom. På ett tvångsmässigt vis fortsätter Joan att utsätta sig för män som behandlar henne illa, samtidigt som hon bygger upp ett förakt och en vrede mot männen, och läsaren får tidigt insikt i att den här vreden kommer att behöva få ett våldsamt utlopp i någon slags hämndaktion. Boken igenom byggs en spännande förväntan upp. På vilket genialiska sätt ska Joan hämnas på alla män som har gjort henne illa? När hon sedan väl låter sin vrede komma fram blir det inte riktigt vad som har utlovats, så jag blir faktiskt aningen besviken på hur berättelsen utvecklar sig.
   
   Men det är heller så enkelt att det bara är männens beteenden och egoistiska begär som gör Joans liv komplicerat. Genom alla återblickar i Joans liv kommer det fram att den som verkar ha orsakat henne mest skada i själva verket är hennes mamma, vilket känns aningen stereotypt. För hur ofta är det inte ett dåligt moderskap som ligger bakom en trasig karaktär i fiktionen? Joans pappa, däremot, verkar ha varit en kärleksfull och älskad fadersfigur, även om det så småningom kommer fram skuggor även kring hans karaktär. Boken blir dock lite nyanserad genom Joans komplicerade förhållande till sin mamma, eftersom det annars bara skulle ha varit män som hade varit de onda figurerna i hennes liv.
   
   Trots en del brister är det här en riktigt bra roman, skriven av en skicklig författare, som vet hur man bygger upp en spänning kring sin berättelse vilket får läsaren att längta efter att få hela bilden klar för sig. Vem är egentligen den här Alice, och varför är hon så viktig för Joan? Vad hände med Joans föräldrar? Det är frågor som får mig att ivrigt sluka sida efter sida i boken, och när jag väl läst färdigt kan jag bara konstatera att jag hoppas på att få läsa fler romaner av Lisa Taddeo framöver.