Definitivt inte en av hans bästa..

Handlingen är spännande i sig, för mig som även gillar att skriva tycker det är spännande att läsa om processen bakom att skriva en bok men tyvärr så tycker jag att den delen tog lite överhand. Det har ju dock en förklaring längre fram i boken och handlingen men det gör tyvärr boken rätt långsam och seg startad. Spänningen och farten tar dock fart i slutet av boken men då känns det nästan lite framstressat, som om att slutknorren inte var så välplanerad utan det var mer uppbyggnaden fram till slutet som var själva boken. Något som inte behöver vara en nackdel men då behöver vägen till slutet vara lite bättre och fartfylld än den är här i. Karaktärerna är dock väldigt intressanta och har ett komplicerat men intressant samspel, en utveckling som jag inte såg komma och som jag blev rätt överraskad av. En del karaktärer var dock lite för komplicerade och invecklade för min smak och jag förstod rätt snabbt att något inte riktigt var som det skulle med dem. Det var även som att det var ett dolt budskap bakom några av dem och att författaren ville framföra någon slags politisk eller samhällsdebatt som enligt mig inte riktigt kom fram eller som jag förstod. Mats Strandberg är en jäkel på att skriva skräck med komplicerade och överraskande handlingar, komplicerade karaktärer och storys. Delvis har han gjort det även i denna boken men det är något som inte riktigt håller hela vägen för mig, tyvärr. Boken i sig är okej, den har en viss spänning i sig med lite skräck och märkliga händelser, karaktärer som inte är som man tror och platser som håller på en mörk historia. Handlingen är bra och den har stor potential att bli en himla bra och spännande bok men för mig är den tyvärr lite för seg, långdragen och har inte den fart och spänning som jag gillar med Mats Strandbergs tidigare böcker. Strandberg har och kommit nog alltid vara den bästa författaren som skriver oerhört bra och beskrivande när det gäller karaktärer och omgivning. Karaktärerna kryper in på skinnet på en och det känns som att man är en fluga på väggen när man läser hans böcker, det är inget undantag i denna bok. Jag gillade verkligen hur han beskrev en del detaljer i boken, hur man kunde koppla en del saker som skedde tidigare i boken och knyta ihop dem i slutet. Det fanns en röd tråd i boken, om än väldigt tunn sådan. Men personligen tycker jag inte att detta var en så bra bok MEN det betyder inte att jag inte gillar författaren, man kan inte gilla alla böcker från en författare, även om det är ens favoritförfattare. Musan av Mats Strandberg är en intressant bok, den har en viss spänning av och till men är relativt seg och lite rörig. Handlingen och karaktärerna är komplicerade, intressanta och välskrivna med mycket känslor och karaktär bakom, typiskt Mats Strandberg. Dock är det något som fattas, boken är rätt långsam och kommer inte riktigt igång förrän i slutet av boken, det är då magin kommer in gör boken till en helt okej bok!

ElinsBokhylla