”Porten öppnar sig långsamt och länge.

Solen, ett glittrande bländverk,

överrumplar dem som trott sig vänta förgäves,

de som valts bort och övergivits, kommit efter.”

I Jonas Modigs nya diktsamling öppnas platser mellan platser. En sluss för simsvaga fiskar att hämta andan i, en tanke i behov av en öppen plats utan hindrande arrangemang, en extra timme som tar sig in i mörkret och parkerar i det svarta mellanrummet. I tidsfönster där den som vaknar möter morgondagen medan natten långsamt kryper in under täcket.

”Jonas Modig har ett poetiskt handlag med att föra över intryck och erfarenheter på papper som påminner om det hos en säker akvarellist.” Sydsvenskan

”Porten öppnar sig långsamt och länge.

Solen, ett glittrande bländverk,

överrumplar dem som trott sig vänta förgäves,

de som valts bort och övergivits, kommit efter.”

I Jonas Modigs nya diktsamling öppnas platser mellan platser. En sluss för simsvaga fiskar att hämta andan i, en tanke i behov av en öppen plats utan hindrande arrangemang, en extra timme som tar sig in i mörkret och parkerar i det svarta mellanrummet. I tidsfönster där den som vaknar möter morgondagen medan natten långsamt kryper in under täcket.

”Jonas Modig har ett poetiskt handlag med att föra över intryck och erfarenheter på papper som påminner om det hos en säker akvarellist.” Sydsvenskan