Gileads döttrar

• Utgivningsdatum: 2026-04-08
• Mått: 170 x 29 x 105 mm
• Vikt: 225 g
• Format: Pocket
• Språk: Svenska
• Antal sidor: 442
• Upplaga: 2
• Förlag: Norstedts
• Medarbetare: Pär Wickholm
• ISBN: 9789113148755
• Miljömärkning: FSC
• Originaltitel: The Testaments
• Översättare: Inger Johansson, Annika H. Löfvendahl

• Moderna och samtida romaner
• Skönlitteratur i översättning

83 recensioner, genomsnitt 4.1/5

1. 5/5 Sofia 2026-08-05

   Fantastiskt bra

   Verifierat köp
2. 5/5 Susanne S 2025-08-24

   Bladvändare med vass giftig humor och på en gång en prognos för samtiden. Mycket bra inläsare.

3. 4/5 Maybelline 2025-02-11

   Boken är bra. Första lite bättre, denna flackade runt mellan så många karaktärer. Känner inte att jag fick riktigt klarhet i vad som hände. Men obehagligt som fan. Och verkligen läskigt hur detta liknar vad USA gör nu.

4. 4/5 Readwithamila 2022-06-13

   Boken var, enligt mig, överlag bra, men den var inte lika bra som första boken och någonting med den skavde. Jag upplevde Gileads döttrar väldigt annorlunda i jämförelse med Tjänarinnans berättelse och tyckte nästan att det kändes som att den var skriven av en annan författare. En författare som gör sig bra som Margaret Atwood men ändå inte är hon.
   
   Till skillnad från Tjänarinnans berättelse är Gileads döttrar inte lika poetiskt skriven. Språket i den här romanen är fortfarande vackert, stilen är säker, men utförandet känns något avslaget, likt porträtteringen av Gilead. Det som var nerven i Tjänarinnans berättelse blir här bara ett lätt kittlande. Jag ville ha den Atwoodska avgrunden. Den som känns långt in i magen och som skaver av obehag, men den uteblev.
   
   En annan sak som inte stämde med dess föregångare var att den här romanen är mer hoppfull och optimistisk, men samtidigt också mindre realistisk. Atwood är här för angelägen om att behaga oss och allt blir lite väl tillrättalagt. Varför skulle den starka staten bara falla sönder? Svaret är för att den goda sidan alltid segrar till slut?! Fint men lite naivt. Dock vet jag inte vilket annat avslut jag hade räknat med, kanske skulle Atwood inte skrivit en uppföljare alls?!
   
   Anledningen till att jag faktisk läser vidare är Tant Lydia. Agnes och Daisys vittnesmål är intressanta, men ingenting som de berättar leder till någon revolution. Det kunde lika väl ha berättats av romanens starkaste karaktär, mogna och ambivalenta Tant Lydia. Det är hon som är den övertygande rösten och hennes vittnesmål är de mest fängslande och häpnadsväckande. Det hon avslöjar är vidrigt samtidigt som det kan röja eliten i Gilead. Ordens makt ändå. Vem hade trott att jag skulle komma att hylla den kvinna som jag har avskytt i serien.
   
   Gileads döttrar är en roman som lyfter fram många av våra samhällsproblem. Förutom kvinnofrågorna lyfter Atwood här upp bristen på empati och solidaritet. Det är en mörk värld som skildras men med en ljus utgång. Jag tror dock att den som älskade Tjänarinnans berättelse kommer att tycka mindre om den här och vice versa, då de inte vänder sig till samma publik. Den ena oroar och den andra behagar.

5. 5/5 Sara 2021-06-03

   Mycket värdig fristående uppföljare till "En Tjänarinnas berättelse". Atwoods känsla för det skrivna språket och djupa karaktärer gör romanen en fröjd att läsa från första sidan till sista. Intressant att få ta del av hur Gilead utvecklats och även få perspektiven från karaktärer utanför Gilead. Mycket intressant att även få ta del av historien utifrån den tidigare antagonisten Tant Lydias perspektiv - det visar verkligen på hur mångbottnade och komplexa Atwood lyckas skapa sina karaktärer, precis så som vi riktiga människor är. Mycket bra översättning till svenska.