En banbrytande djupdykning i feminismens mest aktuella ämne.

Efter att den amerikanska journalisten Gemma Hartley skrev en artikel med rubriken ”Women aren’t nags – we’re just fed up” i Harper’s Bazaar 2017, som fick över en miljon delningar, bestämde hon sig för att gå vidare med ämnet och på djupet ringa in fenomenet känslomässigt arbete. Hon märkte nämligen att kvinnor visste precis vad det handlade om medan män inte förstod någonting. 

Jag ska inte städa upp efter honom den här gången, tänker Gemma Hartley när hennes man har låtit en förvaringslåda ligga kvar på golvet i klädkammaren. Ett dygn går, inget händer. Det andra dygnet hämtar Gemma en pall och trycker tillbaka lådan där den hör hemma och när hennes man säger ”du hade bara behövt be mig så hade jag gjort det” kokar det så mycket inom Gemma att hon känner en gränslös ilska.

I Så jävla trött diskuterar hon de arbetsuppgifter som oftast faller på kvinnor och som omgivningen tar för givet: tänka ut presenter till svärföräldrarna, ha koll på allt som händer i barnens skola, veta när det är dags att handla mjölk – det vill säga att organisera uppgifterna i hemmet och göra det känslomässiga jobbet. Trots att det är en sådan självklar del av hur våra relationer upprätthålls – i hemmet, på arbetsplatsen, i samhället i stort – är känslomässigt arbete ett relativt outforskat område.

Gemma Hartley sätter ord på denna tunga börda och kallar det feminismens nya frontlinje.

"Med ett enkelt språk och en stor dos humor sätter Hartley ord på det många kvinnor upplever."
BTJ

En banbrytande djupdykning i feminismens mest aktuella ämne.

Efter att den amerikanska journalisten Gemma Hartley skrev en artikel med rubriken ”Women aren’t nags – we’re just fed up” i Harper’s Bazaar 2017, som fick över en miljon delningar, bestämde hon sig för att gå vidare med ämnet och på djupet ringa in fenomenet känslomässigt arbete. Hon märkte nämligen att kvinnor visste precis vad det handlade om medan män inte förstod någonting. 

Jag ska inte städa upp efter honom den här gången, tänker Gemma Hartley när hennes man har låtit en förvaringslåda ligga kvar på golvet i klädkammaren. Ett dygn går, inget händer. Det andra dygnet hämtar Gemma en pall och trycker tillbaka lådan där den hör hemma och när hennes man säger ”du hade bara behövt be mig så hade jag gjort det” kokar det så mycket inom Gemma att hon känner en gränslös ilska.

I Så jävla trött diskuterar hon de arbetsuppgifter som oftast faller på kvinnor och som omgivningen tar för givet: tänka ut presenter till svärföräldrarna, ha koll på allt som händer i barnens skola, veta när det är dags att handla mjölk – det vill säga att organisera uppgifterna i hemmet och göra det känslomässiga jobbet. Trots att det är en sådan självklar del av hur våra relationer upprätthålls – i hemmet, på arbetsplatsen, i samhället i stort – är känslomässigt arbete ett relativt outforskat område.

Gemma Hartley sätter ord på denna tunga börda och kallar det feminismens nya frontlinje.

"Med ett enkelt språk och en stor dos humor sätter Hartley ord på det många kvinnor upplever."
BTJ