E-bok, Svenska, 2019
Så jävla trött
169 kr
Läs direkt i Bokus Reader – eller ladda ned till din enhet
Beskrivning
En banbrytande djupdykning i feminismens mest aktuella ämne.
Efter att den amerikanska journalisten Gemma Hartley skrev en artikel med rubriken ”Women aren’t nags – we’re just fed up” i Harper’s Bazaar 2017, som fick över en miljon delningar, bestämde hon sig för att gå vidare med ämnet och på djupet ringa in fenomenet känslomässigt arbete. Hon märkte nämligen att kvinnor visste precis vad det handlade om medan män inte förstod någonting.
Jag ska inte städa upp efter honom den här gången, tänker Gemma Hartley när hennes man har låtit en förvaringslåda ligga kvar på golvet i klädkammaren. Ett dygn går, inget händer. Det andra dygnet hämtar Gemma en pall och trycker tillbaka lådan där den hör hemma och när hennes man säger ”du hade bara behövt be mig så hade jag gjort det” kokar det så mycket inom Gemma att hon känner en gränslös ilska.
I Så jävla trött diskuterar hon de arbetsuppgifter som oftast faller på kvinnor och som omgivningen tar för givet: tänka ut presenter till svärföräldrarna, ha koll på allt som händer i barnens skola, veta när det är dags att handla mjölk – det vill säga att organisera uppgifterna i hemmet och göra det känslomässiga jobbet. Trots att det är en sådan självklar del av hur våra relationer upprätthålls – i hemmet, på arbetsplatsen, i samhället i stort – är känslomässigt arbete ett relativt outforskat område.
Gemma Hartley sätter ord på denna tunga börda och kallar det feminismens nya frontlinje.
"Med ett enkelt språk och en stor dos humor sätter Hartley ord på det många kvinnor upplever."
BTJ
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2019-08-17
- Språk: Svenska
- Antal sidor: 263
- Filformat: EPUB
- Filstorlek: 0,5 MB
- Kopieringsskydd: VATTENMÄRKNING
- ISBN: 9789127162228
- Förlag: Natur & Kultur Allmänlitteratur
- Upplaga: 1
- Översättare: Hillevi Jonsson
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
1 recensioner, genomsnitt 3/5
- 3/5 Kjell K
Erik Helmerson skrev en artikel, Hemmatriarkatet förstör för både kvinnor och män (DN 190905), efter att ha läst Gemma Hartleys bok. När jag läst Erik Helmersons artikel förstod jag med ens varför jag inte tagit strid i en del frågor hemmavid som jag egentligen tyckt är viktiga, men där jag underordnat mig min fru. Jag bestämde mig förstås då för att läsa boken.
Gemma Hartleys bok "Så jävla trött" är intressant på många sätt, men också oerhört tjatig: På de drygt 200 sidorna förekommer termen 'känslomässigt arbete' inte mindre än 425 gånger. (Som jag uppfattar termen är det liktydigt med den tid och kraft själva ansvarstagandet tar, att aldrig kunna lämna hela ansvaret till partnern utan ständigt behöva påminna, kontrollera, inte kunna lita på att det blivit gjort, instruera - eller hellre göra det själv). Samma tes tuggas om och om igen, ur lite olika vinklar.
Visst känns mycket igen när det gäller ansvarsfördelningen i hemmet men det är ändå två andra aspekter som framträder väldigt tydligt.
Den ena är hur olika slutsatser svenska män och kvinnor kan dra av Gemma Hartleys beskrivning. Jag håller helt med Erik Helmerson i hans analys utifrån ett manligt perspektiv. Han blir lika arg som Gemma Hartley när maken gör "fel", men inte på honom utan på henne, hon som "likt en självdestruktiv diktator" ser till att hennes man - (liksom de flesta svenska äkta män), "följer med, gillar läget och gör som de blir tillsagda. Ibland. Under ytan, närda av duggregnet av pikar och missnöje, spirar separationens frön." Helmerson ger företeelsen ett namn: hemmatriarkat.
Den andra är skillnaden mellan USA och Sverige. Svenska män är inte lika handfallna för göromål och att ta ansvar i hemmet som sina amerikanska bröder och svenska kvinnor är inte riktigt lika despotiska. Vår jämställdhet - inte minst tack vara en hyggligt fungerande barnomsorg - har ändå nått en bit på väg.
Ett område där det skulle vara intressant att analysera effekterna av hemmatriarkatet är familjeplaneringen där kvinnans roll ofta är helt dominerande och där moderskapets tyngd i kombination med den tickande livsklockan ofta nöter ner motståndet från en make som inte känner sig redo att starta en familj. Inte sällan tvingar det fram ett oönskat eller i alla fall för tidigt faderskap. Det blir slitningar i den nya jobbiga familjesituationen efter barnets födsel; "närda av duggregnet av pikar och missnöje, spirar separationens frön". Skilsmässa och en frånvarande pappa kan i värsta fall bli resultatet.
Men då börjar vi gå utanför en recension av Emma Hartleys bok. Även om hon ser kvinnan som delansvarig för makens totala passivitet genom att kräva att allt ska ske helt på hennes egna villkor så är hon ju helt omedveten om hemmatriarkatets existens.