Ronja Rövardotter

Fantastisk historia, lite taskig utgåva

Jag är tydligen inte ensam om att räkna Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter som en av Astrids triologier (den jag personligen kallar Fantasy-triologin). Rabén & Sjögren tänkte tydligen likadant, för de har gett ut alla tre böckerna i en seriösare pocketutgåva. Där Ilon Wikland illustrationer saknas och boken istället pryds av ett tjusigt omslag av Peter Bergting, antagligen för att ge en "vuxnare" känsla. Den första som jag läste, eller läste om rättare sagt, är Ronja Rövardotter. Den var länge min Astrid favorit, och är fortfarande bland hennes främsta verk. Jag älskar karaktärerna, jag älskar miljöerna och figurerna i Mattisskogen, och jag älskar konflikten, som är en variant av Romeo och Julia temat. För till skillnad från Mio och Lejonhjärta finns här inga yttre tyranner som måste besegras med våld. Här finns hatet där hemma, och måste besegras med kärlek, fördragsamhet och tolerans. Så varför får boken bara en fyra? För att förlaget slarvat med designen. Efter kapitel 10, mitt i boken, slutar kapitelindelningen och allt efteråt är en enda lång text (originalboken har 18 kapitel allt som allt). Ingenting fattas, men då kapitelindelningen försvinner blir det lite jobbigare att läsa. Något förlaget borde ha fixat bättre. Annars är det en bra och snygg pocket, en reseversion av ett av Astrids främsta verk.

Morpheus