Var det någon som hörde på radion den 15 oktober förra året? Så här sa de: Polisen i Stockholm efterlyser nioårige Bo Vilhelm Olsson som sedan i förrgår kväll klockan 18 varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13 ...

Historien om Bo Vilhelm Olsson, som blir Mio och hamnar i Landet i fjärran där han får i uppdrag att bekämpa den onda riddar Kato är en av Astrid Lindgrens mest älskade berättelser. En storslagen, vacker och poetisk saga som väcker tankar om livet och döden, gott och ont och kärlekens makt.

Astrid Lindgren berättade att hon fick idén till boken när hon promenerade genom Tegnérlunden och gick förbi en ensam pojke på en bänk. Det var en mörk höstkväll och han såg så ensam och ledsen ut. Och hon lät honom bo på Upplandsgatan 13 eftersom hon såg honom försvinna in i den porten.

För första gången i pocketutgåva. Med nytt omslag av Peter Bergting.

Produktinformation

Utgivningsdatum:2011-08-15
Mått:110 x 180 x 10 mm
Vikt:82 g
Ålder:9-12
Format:Pocket
Språk:Svenska
Läsålder:9-12
Serie:Astrid Lindgrens samlingsbibliotek
Antal sidor:137
Upplaga:1
Förlag:Rabén & Sjögren
ISBN:9789129678154
Miljömärkning:FSC

Utforska kategorier

Kapitelböcker inom Barn och ungdom

Betyg & recensioner

4.6/5

4/5
Länge leve Astrid Lindgren
Mio, min Mio är fantastisk även om Bröderna Lejonhjärta är min personliga favorit. Vila i frid Världens Bästa Astrid Lindgren.
Richard M
23 september 2024
5/5
En av Astrids främsta klassiker
Jag är tydligen inte ensam om att räkna Mio min Mio, Bröderna Lejonhjärta och Ronja Rövardotter som en av Astrids triologier (den jag personligen kallar Fantasy-triologin). Rabén & Sjögren tänkte tydligen likadant, för de har gett ut alla tre böckerna i en seriösare pocketutgåva. Där Ilon Wikland illustrationer saknas och boken istället pryds av ett tjusigt omslag av Peter Bergting, antagligen för att ge en "vuxnare" känsla. Efter att ha läst om Ronja tog jag mig ann den äldsta boken i trilogin: Mio, min Mio, som nog är den mest sagoaktiga av alla Astrids sagor. Bo Wilhelm Olsson, som kommer från ett kärlekslöst hem, får reda på att han egentligen är son till Kungen i Landet i Fjärran, ett fantastiskt paradis som dock hotas av den onde tyrannen och barna-rövaren riddare Kato. En riddare som de gamla sagorna säger att Mio ska strida emot. På så vis låter Astrid en modern pojke och en klassisk sagovärld blandas, och det är verkligen en klassisk saga med ett vackert språk, speciellt ju längre in i boken man kommer, och där de spännande bitarna i Landet Utanför kontrasterar med de paradisiska stunderna i Landet i Fjärran. Man hittar också det hos Astrid återkommande temat om bortglömda barn, och hur det krävs kärlek och en tro på dem för att de ska kunna klara av svårigheter. Ska jag hitta några skavanker får jag nog säga att det är att jag, personligen, hade lite svårt för språket på sina ställen. I början i synnerhet när Bo Wilhelm, alias Mio, pratar om det gamla livet lyckas Astrid perfekt fånga ett barns röst, men det gör det också lite enformigt, då barn av naturliga anledningar har ett tunnare ordförråd. Och även de sagolika partierna av boken kan bli enformiga med sina många upprepningar. Men det är som sagt ett personligt problem, och jag tror att långt ifrån alla läsare bryr sig lika mycket som jag, men för en del kan det vara ett hinder. Hursomhaver är det här en Sago- och barnboksklassiker från en gigant inom genren i fin pocket-upplaga. Perfekt att ha med sig på resan.
Morpheus
20 januari 2019