Minnesskrinet

Spännande, actionfyllt och mästerligt illustrerat

Minnesskrinet är den fjärde delen i Imperiets arvingar, en Sci-Fi-serie med målgruppen bokslukaråldern (9-12 år). Nu är jag ganska långt över målgruppens ålder, men jag skulle säga att den passar även den vuxna läsaren alldeles utmärkt eftersom det är full fart, mycket action och dramatik rakt igenom serien. Det är inte en fristående serie, och även om jag visserligen tycker att det kan gå att börja med att läsa den här delen även om man inte läst de som kommit innan, rekommenderar jag verkligen att man börjar från början för att förstå exakt vad som händer. Har ni inte läst hela serien än? Vilken tur du har som har den framför dig, jag är avundsjuk. Här kastas vi rakt in i vad som händer efter att besättningen på skeppet Stillheten har undkommit från Gravplaneten. Nu åker de till planeten Tenia för att laga sitt skepp. För att kunna göra det måste de försöka hitta några jobb, gärna så välbetalda som möjligt. De får i uppdrag att återfinna ett minnesskrin, och dras in i mycket mer otrevligheter än de kunnat räkna med. Hur mycket spännande saker kan man egentligen trycka in i en bok? Oskar Källner är en mästare på det. Vi kastas från händelse till händelse, den ena mer dramatisk än den andra, men samtidigt hänger allt ihop och ingen röd tråd lämnas hängande. Det är tydligt att det är en serie, men precis som de tidigare delarna slutar den här när just den här delen av äventyret är färdigt, och alltså känns boken också avslutad och inte som att det bara slutar i ingenting. Däremot är det actionfyllt ända till sista sidan och väldigt spännande, så en fortsättning genast, tack! Persongalleriet är visserligen ganska stort, och här ser man tydliga fördelar med att ha läst de tidigare delarna i serien, då är det inte så många nya ansikten att lära känna. Jag gillar Alice och Elias som huvudkaraktärer och gillar också hur mycket de särskiljer sig från varandra även om de är syskon. Jag tycker också om den galaktiska mångfalden som finns i Stillhetens besättning och är förtjust i varenda en av dem. Språket är bra, passar målgruppen men även äldre läsare, och har ett driv i sig som passar genren och Källners skrivsätt. Karl Johnssons illustrationer är detaljerade och perfekta till det här. Allt känns så levande genom att få uppleva historien genom Johnssons illustrationer. De gör också att det känns som att man lär känna karaktärerna och allt de går igenom ännu bättre.

Marias