Varje dag placeras unga och vuxna på Hem för vård eller boende (HVB). Inte sällan hörs kritiska röster från förtvivlade anhöriga om att deras barn, syskon eller föräldrar far illa på ett HVB-hem och bilden som kablas ut innehåller både självmord, överdoser, sexuella övergrepp och våld; det tycks finnas stora brister i personalens kunskaper och engagemang.
Bakom rubrikerna döljer sig samtidigt en mycket svår uppgift. Ledning och personal arbetar under en ibland kontraproduktiv lagstiftning och med bristfälliga befogenheter, allt medan de hanterar dysfunktionella familjer, ett oönskat inflöde av droger samt individer med psykisk funktionsnedsättning och självskadebeteenden eller med stort våldskapital och svår psykosocial problematik. Personalomsättningen är hög samtidigt som forskares, statsmakternas och omvärldens förståelse för arbetsvillkoren på ett HVB-hem är låg: lösningen tillskrivs ofta olika evidensbaserade metoder – medan vardagen handlar om att försöka organisera en placerings- och behandlingsform som pågår dygnet runt.
Denna bok beskriver bakgrunden till dessa utmaningar, men också hur en vardag på ett HVB kan se ut och vilka lösningar vi tror behövs för att lyckas med uppdraget – för vi är i grunden ändå optimistiska.
HVB-hem i praktiken vänder sig till studerande med socialpedagogisk och beteendevetenskaplig inriktning såväl som till socionomstudenter, men också till yrkesverksamma och beslutsfattare inom området.
