Gunnar Hardings tjugonde diktsamling sedan debuten 1967 heter Från vinter till vinter. Från mörker och kyla till mörker och kyla. Det har alltid funnits en svärta i hans dikt, som har tämjts med perfektion, med uppsluppenhet och lätthet i uttrycket. En poesins Charlie Chaplin.

En personlig poet har han alltid varit, inte minst genom sin karaktäristiska stil. Men här sliter Gunnar Harding nästan demonstrativt av sig alla skyddande masker, alla försök till kurragömma. Ålder kryper inpå. Kärlek torkar in. Staden mullrar ända in i lägenheten där stillheten inte infinner sig. Ord söker sig tillbaka. Ord från det förflutna. Allt som slagit ut i grönska kommer att "dränkas i ett hav av löv". Men det är också den mörkare glädjen som sveper in i samlingen, inte bara åldrandets fimbulvinter. Gunnar Harding har doppat penseln och pennan i järnvitriol och galläpple och det känns på smaken.

Gunnar Hardings tjugonde diktsamling sedan debuten 1967 heter Från vinter till vinter. Från mörker och kyla till mörker och kyla. Det har alltid funnits en svärta i hans dikt, som har tämjts med perfektion, med uppsluppenhet och lätthet i uttrycket. En poesins Charlie Chaplin.

En personlig poet har han alltid varit, inte minst genom sin karaktäristiska stil. Men här sliter Gunnar Harding nästan demonstrativt av sig alla skyddande masker, alla försök till kurragömma. Ålder kryper inpå. Kärlek torkar in. Staden mullrar ända in i lägenheten där stillheten inte infinner sig. Ord söker sig tillbaka. Ord från det förflutna. Allt som slagit ut i grönska kommer att "dränkas i ett hav av löv". Men det är också den mörkare glädjen som sveper in i samlingen, inte bara åldrandets fimbulvinter. Gunnar Harding har doppat penseln och pennan i järnvitriol och galläpple och det känns på smaken.

Gunnar Hardings tjugonde diktsamling sedan debuten 1967 heter Från vinter till vinter. Från mörker och kyla till mörker och kyla. Det har alltid funnits en svärta i hans dikt, som har tämjts med perfektion, med uppsluppenhet och lätthet i uttrycket. En poesins Charlie Chaplin.

En personlig poet har han alltid varit, inte minst genom sin karaktäristiska stil. Men här sliter Gunnar Harding nästan demonstrativt av sig alla skyddande masker, alla försök till kurragömma. Ålder kryper inpå. Kärlek torkar in. Staden mullrar ända in i lägenheten där stillheten inte infinner sig. Ord söker sig tillbaka. Ord från det förflutna. Allt som slagit ut i grönska kommer att "dränkas i ett hav av löv". Men det är också den mörkare glädjen som sveper in i samlingen, inte bara åldrandets fimbulvinter. Gunnar Harding har doppat penseln och pennan i järnvitriol och galläpple och det känns på smaken.