"Någon gång under mitt fyrtiosjätte år fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Om att växa upp, få barn, skaffa ett jobb och bli gammal. Livet i största allmänhet.

Men det här är en bok som drabbades av sjukdom.

Mitt under skrivprocessen damp en diagnos ner i livslådan och inget blev som det var tänkt. Resultatet blev hur som helst en samling texter som beter sig som en cancerdrabbad DNA-spiral.

Men eftersom att skriva är att leva och i vissa fall att överleva så fortsatte jag som om ingenting hade hänt. När behandlingen var över satt jag där med ett antal kapitel om livet i största allmänhet och livet ställt på sin spets. Jag har nu, efter bästa förmåga, flätat ihop de här två delarna. Precis som i en fläta finns det ställen där delarna möts medan andra partier tittar på varandra som om som aldrig har setts förut. Ungefär så tänker jag att det också är att vara människa, ständigt brottandes med den spretiga fråga som ekar genom tiderna vare sig du är med eller inte, nämligen: Vem är jag?

Och hur länge?

En del av den tid jag har fått mig till livs har jag ägnat åt att sätta samman de ord som fint förpackade nu dansar inför dig.

Får de lov?"

Radioprofilen Annika Lantz har skrivit en djupt humoristisk och allvarlig bok om att konsten att inse att man inte längre är ung och lovande, om livet i största allmänhet och om konsten att vara riktigt rädd.

"Någon gång under mitt fyrtiosjätte år fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om att åldras med värdighet. Om att växa upp, få barn, skaffa ett jobb och bli gammal. Livet i största allmänhet.

Men det här är en bok som drabbades av sjukdom.

Mitt under skrivprocessen damp en diagnos ner i livslådan och inget blev som det var tänkt. Resultatet blev hur som helst en samling texter som beter sig som en cancerdrabbad DNA-spiral.

Men eftersom att skriva är att leva och i vissa fall att överleva så fortsatte jag som om ingenting hade hänt. När behandlingen var över satt jag där med ett antal kapitel om livet i största allmänhet och livet ställt på sin spets. Jag har nu, efter bästa förmåga, flätat ihop de här två delarna. Precis som i en fläta finns det ställen där delarna möts medan andra partier tittar på varandra som om som aldrig har setts förut. Ungefär så tänker jag att det också är att vara människa, ständigt brottandes med den spretiga fråga som ekar genom tiderna vare sig du är med eller inte, nämligen: Vem är jag?

Och hur länge?

En del av den tid jag har fått mig till livs har jag ägnat åt att sätta samman de ord som fint förpackade nu dansar inför dig.

Får de lov?"

Radioprofilen Annika Lantz har skrivit en djupt humoristisk och allvarlig bok om att konsten att inse att man inte längre är ung och lovande, om livet i största allmänhet och om konsten att vara riktigt rädd.