I Gunnar Valleys självbiografiska universitetsroman Lagerlunden, författad i början av 1930-talet, skildras filosofie licentiaten Ragnar Hvits sista tid fram till disputationen i ämnet klassisk grekiska vid Uppsala universitet. Tidpunkten är 1920-talets mitt. Förutom att skriva färdigt sin avhandling var Hvit tvungen att hantera sin egenmäktige professor Fredrik Jerfclou, kallad Trim. Förhållandet mellan lärare och elev hade med tiden blivit ansträngt och det stod klart att den unge forskaren inte hade någon framtid vid lärosätet. Lagerlunden är en skönlitterär roman men också en närmast dokumentär skildring av det sociala livet vid universitetet, vilket ännu präglades av traditionens tyngd. Professorerna var enväldiga och studentnationerna utgjorde strikt hierarkiska inrättningar. Det demokratiska tidevarvets utjämning hade dock börjat göra sig påmint, liksom nya inslag som jazz, motorfordon, biografer och charleston. De kvinnliga studenterna blev allt fler – en utveckling som inte hälsades med glädje på alla håll – och opinionsbildningen fann nya kanaler. För Ragnar Hvit framstod det mångsidiga och motstridiga Uppsala till en början som ”det jordiska paradiset”. Några år senare skulle han dock lämna staden i djup besvikelse. Lagerlunden är historien om hans Uppsalatid och om de människor från olika sammanhang han mötte under studietiden. Gunnar Valleys bok är en nyckelroman, varför en rad välkända akademiker passerar revy, om än förklädda under andra namn. Romanen kunde därför inte utges i samtiden; den ansågs rymma alltför oskrymtad kritik av levande och vid universitetet ännu verksamma personer. Efter nära ett århundrade blir, genom denna utgåva, Valleys Uppsalaskildring tillgänglig för första gången.
