Katarina Elg är ung och fri. Hon bejakar sin sexualitet och älskar att vara förälskad. Men hon är rädd för närhet och för att binda sig. Viktigast av allt för henne är självständigheten, friheten att bestämma över sitt liv. Så blir hon gravid och beslutar sig för att föda sitt barn. När hon säger som det är till barnets far slår han ner henne. Och när hon vaknar till medvetande på sjukhus börjar hon ana ett sammanhang. Hon har själv växt upp i en familj där hennes mor systematiskt misshandlades. Går våld i arv? Både hos förövare och offer? Med dessa nya tankar närmar hon sig sin mor. De båda kvinnorna börjar öppna sig för varandra. Minnen avtäcks, sammanhang uppenbaras och Katarina kan äntligen förstå varför modern stannade kvar i ett kränkande äktenskap. Marianne Fredriksson spinner vidare på det tema som hon utvecklade redan i de klassiska romanerna Simon och ekarna och Anna, Hanna och Johanna: Hur vi formas till dem vi är och hur vi bara kan utvecklas i relationer till andra.
