Under några intensiva veckor i mitten på 1990-talet arbetade Ingrid Segerstedt Wiberg och Anette Carlsson med att göra ett urval av Ingrids tidningsartiklar för att ge ut dem i bokform. Artiklarna sträcker sig över nästan hela 1900-talet. Den första skrevs 1933, när Hitler tagit makten i Tyskland och den sista 1997 under Balkankrigen, när flyktingdebatten var intensiv i Sverige. Den så kallade Lasermannen sköt mot invandrare och främlingsfientliga grupperingar började få inflytande. Ingrid var hela livet en flitig journalist och arbetade för flera tidningar och tidskrifter, men var i huvudsak knuten till Göteborgs-Posten. Där var hon också en tid chef för ledarredaktionen. Hon engagerade sig även politiskt och satt några år under 1960-talet i riksdagen för dåvarande Folkpartiet. Därifrån skrev hon under signatur krönikor i GP där hon gisslade politiska motståndare och ibland det politiska systemet. Hon gick då och då emot sitt eget parti, bland annat i kärnvapenfrågan. Både från sin riksdagsplats och som journalist engagerade hon sig hårt i fredsfrågor och mot kärnvapen och kapprustning. Hon startade IKFF, Internationella Kvinnoförbundet För Fred och Frihet i Sverige och det svenska FN-förbundet. Hennes far var den legendariske huvudredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Torgny Segerstedt, vars skarpa kritik mot Hitler och nazismen gav honom både beundrare och bittra, inflytelserika fiender. Dottern Ingrid gick tydligt i hans fotspår och fick vara verksam under mycket lång tid, närmare 70 år. De många artiklarna samlade i bokform 1996 och -97 blev ett stycke nutidshistoria fångad av en vetgirig journalist som aldrig lät sig stoppas trots hot och trakasserier. Ständigt i händelsernas centrum i Sverige men också ute i världen. Engagerad, stridbar och orädd. En stark röst för demokrati, yttrandefrihet och alla människors lika värde. Mot rasism, förföljelse av oliktänkande och maktmissbruk. Ingrid kommenterar själv artiklarna, hur de togs emot och hur samhället såg ut just då. Ingrid var verksam nästan in i det sista. Hon gick bort en månad före sin 99-årsdag 2011. Den nu aktuella boken är en uppdaterad och starkt koncentrerad version av de båda första volymerna. Redaktören, Anette Carlsson, är journalist och tv-producent. Anställd 1969-2000 på Sveriges Television och god vän till Ingrid under hennes sista 20 år i livet. Efter pensioneringen är Anette verksam som frilansande journalist, författare och föredragshållare. 2010 publicerade hon en licentiatavhandling vid Högskolan i Jönköping om etermediernas centralisering i Sverige.

Under några intensiva veckor i mitten på 1990-talet arbetade Ingrid Segerstedt Wiberg och Anette Carlsson med att göra ett urval av Ingrids tidningsartiklar för att ge ut dem i bokform. Artiklarna sträcker sig över nästan hela 1900-talet. Den första skrevs 1933, när Hitler tagit makten i Tyskland och den sista 1997 under Balkankrigen, när flyktingdebatten var intensiv i Sverige. Den så kallade Lasermannen sköt mot invandrare och främlingsfientliga grupperingar började få inflytande. Ingrid var hela livet en flitig journalist och arbetade för flera tidningar och tidskrifter, men var i huvudsak knuten till Göteborgs-Posten. Där var hon också en tid chef för ledarredaktionen. Hon engagerade sig även politiskt och satt några år under 1960-talet i riksdagen för dåvarande Folkpartiet. Därifrån skrev hon under signatur krönikor i GP där hon gisslade politiska motståndare och ibland det politiska systemet. Hon gick då och då emot sitt eget parti, bland annat i kärnvapenfrågan. Både från sin riksdagsplats och som journalist engagerade hon sig hårt i fredsfrågor och mot kärnvapen och kapprustning. Hon startade IKFF, Internationella Kvinnoförbundet För Fred och Frihet i Sverige och det svenska FN-förbundet. Hennes far var den legendariske huvudredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Torgny Segerstedt, vars skarpa kritik mot Hitler och nazismen gav honom både beundrare och bittra, inflytelserika fiender. Dottern Ingrid gick tydligt i hans fotspår och fick vara verksam under mycket lång tid, närmare 70 år. De många artiklarna samlade i bokform 1996 och -97 blev ett stycke nutidshistoria fångad av en vetgirig journalist som aldrig lät sig stoppas trots hot och trakasserier. Ständigt i händelsernas centrum i Sverige men också ute i världen. Engagerad, stridbar och orädd. En stark röst för demokrati, yttrandefrihet och alla människors lika värde. Mot rasism, förföljelse av oliktänkande och maktmissbruk. Ingrid kommenterar själv artiklarna, hur de togs emot och hur samhället såg ut just då. Ingrid var verksam nästan in i det sista. Hon gick bort en månad före sin 99-årsdag 2011. Den nu aktuella boken är en uppdaterad och starkt koncentrerad version av de båda första volymerna. Redaktören, Anette Carlsson, är journalist och tv-producent. Anställd 1969-2000 på Sveriges Television och god vän till Ingrid under hennes sista 20 år i livet. Efter pensioneringen är Anette verksam som frilansande journalist, författare och föredragshållare. 2010 publicerade hon en licentiatavhandling vid Högskolan i Jönköping om etermediernas centralisering i Sverige.

Under några intensiva veckor i mitten på 1990-talet arbetade Ingrid Segerstedt Wiberg och Anette Carlsson med att göra ett urval av Ingrids tidningsartiklar för att ge ut dem i bokform. Artiklarna sträcker sig över nästan hela 1900-talet. Den första skrevs 1933, när Hitler tagit makten i Tyskland och den sista 1997 under Balkankrigen, när flyktingdebatten var intensiv i Sverige. Den så kallade Lasermannen sköt mot invandrare och främlingsfientliga grupperingar började få inflytande. Ingrid var hela livet en flitig journalist och arbetade för flera tidningar och tidskrifter, men var i huvudsak knuten till Göteborgs-Posten. Där var hon också en tid chef för ledarredaktionen. Hon engagerade sig även politiskt och satt några år under 1960-talet i riksdagen för dåvarande Folkpartiet. Därifrån skrev hon under signatur krönikor i GP där hon gisslade politiska motståndare och ibland det politiska systemet. Hon gick då och då emot sitt eget parti, bland annat i kärnvapenfrågan. Både från sin riksdagsplats och som journalist engagerade hon sig hårt i fredsfrågor och mot kärnvapen och kapprustning. Hon startade IKFF, Internationella Kvinnoförbundet För Fred och Frihet i Sverige och det svenska FN-förbundet. Hennes far var den legendariske huvudredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, Torgny Segerstedt, vars skarpa kritik mot Hitler och nazismen gav honom både beundrare och bittra, inflytelserika fiender. Dottern Ingrid gick tydligt i hans fotspår och fick vara verksam under mycket lång tid, närmare 70 år. De många artiklarna samlade i bokform 1996 och -97 blev ett stycke nutidshistoria fångad av en vetgirig journalist som aldrig lät sig stoppas trots hot och trakasserier. Ständigt i händelsernas centrum i Sverige men också ute i världen. Engagerad, stridbar och orädd. En stark röst för demokrati, yttrandefrihet och alla människors lika värde. Mot rasism, förföljelse av oliktänkande och maktmissbruk. Ingrid kommenterar själv artiklarna, hur de togs emot och hur samhället såg ut just då. Ingrid var verksam nästan in i det sista. Hon gick bort en månad före sin 99-årsdag 2011. Den nu aktuella boken är en uppdaterad och starkt koncentrerad version av de båda första volymerna. Redaktören, Anette Carlsson, är journalist och tv-producent. Anställd 1969-2000 på Sveriges Television och god vän till Ingrid under hennes sista 20 år i livet. Efter pensioneringen är Anette verksam som frilansande journalist, författare och föredragshållare. 2010 publicerade hon en licentiatavhandling vid Högskolan i Jönköping om etermediernas centralisering i Sverige.