Bottil parerade en våg med ena åran.
– Det är väl inte Havsfrun som försöker narra oss?
– Nej så illa är det inte. Det ser ut som en döing som ligger där. Och jag tror det är en kvinna.
Oluffs röst var dov och full av olust. Någon gång hade han sett drunknade sjömän, men aldrig en drunknad kvinna.
Den fruktade pesten sveper över Gotland. Oluff och Gartru får oväntat ta över Hamars gård innan de knappt är giftasvuxna, med sin lillebror Jacob. De kämpar på så gott det går.
I en storm går ett skepp i kvav utanför Fårö. Något oväntat kommer flytande mot Oluff när han är ute för att försöka bärga lasten. Är det kanske Havsfrun som spelar honom ett spratt?
Lorenz av Hamars ätt blir präst på Fårö. Minnet av den förre prästen av samma ätt lever kvar i församlingens sinnen. Kommer Lorenz att klara sig bättre?
Gartru får oväntade känslor för en piga som tillfälligt vistas på gården. Förundran och skam blandas, får man känna som hon gör?
Så småningom kommer det nya barn till gården med nya bekymmer. Har dotterns svärfar rent mjöl i påsen? Oluff får bära på en hemlighet han helst inte velat ha. Och den yngste sonen visar sig ha fått mycket av den gamle bysen Hamarsmans humör i arv. Bysen, som ständigt lever i deras sinnen och då och då visar sig för dem
Ronnie G. Lundin (f. 1956), fil. kand. i historia och samhällsvetenskap och verksam på Fårö museum, är fåröbo från födseln. Han har kallats ”Fårös största levande kulturpersonlighet”.
