En fullödig filmhistorisk essäsamling av en av landets främsta filmskribenter. I ett förord till utgåvan skriver Hynek Pallas: «Stig Björkmans kritik har den rikedomen och ger verktygen. Den överbryggar tid, men vi glömmer aldrig att det är förfluten och levd tid. En riktigt bra skribent har förmågan att placera läsaren i sammanhanget i vilket han eller hon såg filmen. När Stig Björkman skriver om Ingmar Bergman, Elizabeth Taylor och Marlon Brando – eller den iranske filmpionjären Amir Naderi – så finns på samma gång en backspegel som en känsla av att vara där när filmen visas för första gången.»

En fullödig filmhistorisk essäsamling av en av landets främsta filmskribenter. I ett förord till utgåvan skriver Hynek Pallas: «Stig Björkmans kritik har den rikedomen och ger verktygen. Den överbryggar tid, men vi glömmer aldrig att det är förfluten och levd tid. En riktigt bra skribent har förmågan att placera läsaren i sammanhanget i vilket han eller hon såg filmen. När Stig Björkman skriver om Ingmar Bergman, Elizabeth Taylor och Marlon Brando – eller den iranske filmpionjären Amir Naderi – så finns på samma gång en backspegel som en känsla av att vara där när filmen visas för första gången.»