Ett lodjur smyger på mjuka tassar om hösten. Bland dimslöjor betraktar Saga hänfört det smidiga djuret. Saga som borde ha varit död och begraven för tio år sedan. Ändå vandrar hon Roslagsleden norrut mot Väddö. För liksom lodjuret är hon på jakt, men till skillnad från ett djur som drivs av instinkter bär Saga en vrede inom sig. I en stuga på Väddö sitter Martin och Sigge för en stillsam helg ovetande om att en bil med tonade rutor rullar över bron vid Älmsta. För ryktet säger att en förmögenhet finns på Väddö vilket åter väckt girighet till liv. För hösten är Korpens tid.