Pappa Mozart, Leopold Mozart, hade fått upp ögonen för vilken ekonomisk tillgång han hade i sina två musikaliska underbarn, flickan Nannerl och den fyra år yngre gossen Wolfgang. Nu gällde det att visa upp dem för världens mäktiga och rika, för furstar och biskopar, för att kunna slå mynt av tillgången. Så planerade och genomförde han uppvisningsturer med sin familj, hustrun och de två barnen. Vid två tillfällen gick resan till kejsarstaden Wien och 1763 påbörjade man en längre resa till olika furstehov i Europa. Denna resa varade i tre år och förde dem ända till Paris och London. Man färdades med postdiligens eller med båt på floderna och över Engelska kanalen. Utifrån efterlämnade brev och dagböcker bygger Peter Härtling med stor inlevelse upp en berättelse om dessa resor och framträdanden så som han tänker sig de tedde sig för den till en början blott sexårige Wolfgang. Detta är alltså inte en Mozartbiografi utan en litterär gestaltning av hur ett genialt och avvikande barn kunde uppfatta sig självt och den värld det kastades ut i, avskilt från jämnåriga kamrater, hänvisad till sin musik och sin familj. Vi får vara med om gossens glädjestunder och ta del av de båda barnens musikaliska framgångar och Wolfgangs stolthet över sin förmåga. men vi förstår också hans känsla av ensamhet och främlingsskap, hans förvirring inför alla nya människor och nya platser, hans motvilja mot all närgångenhet och uppmärksamhet, hans hemlänhtan. Hotfullt blir det när tyfus och smittkoppor drabbar dem. Trösten i svåra stunder var systern. Och så hade han ju Quintus, den uppdiktade kamraten... I en slutvinjett väver författaren samman berättelsen om Mozart med en tilldragelse i sitt eget liv så som det råkade sig i staden Olmütz i Mähren.
