Går det att skriva om det som gör ont så att det blir kul? Utan att skämta bort allvaret? I dessa kåserier är det just vad Sofia Thoresdotter gör.
Och ingen går säker. Såväl riksdagskvinnan som busschauffören kläs av och maktrelationer blottas. Främst synliggör hon konflikter mellan de med och de utan funktionsnedsättning.
Men Thoresdotter är rättvis och bjuder på sig själv med befriande distans. Till exempel avslöjas, efter lustmordet på de beskäftiga mammor som jämt ska kommentera hennes ledarhund, hur fördomsfull hon själv kan vara.
Berättelsen är ständigt på språng. Blixtsnabbt kastas vi genom ett regnrör till isbitar i strandkanten och vidare till en hydda i Bolivia. Med tydlig och egen röst sätter Sofia Thoresdotter ord på en verklighet som sällan beskrivs ur ett självupplevt perspektiv.

Går det att skriva om det som gör ont så att det blir kul? Utan att skämta bort allvaret? I dessa kåserier är det just vad Sofia Thoresdotter gör.
Och ingen går säker. Såväl riksdagskvinnan som busschauffören kläs av och maktrelationer blottas. Främst synliggör hon konflikter mellan de med och de utan funktionsnedsättning.
Men Thoresdotter är rättvis och bjuder på sig själv med befriande distans. Till exempel avslöjas, efter lustmordet på de beskäftiga mammor som jämt ska kommentera hennes ledarhund, hur fördomsfull hon själv kan vara.
Berättelsen är ständigt på språng. Blixtsnabbt kastas vi genom ett regnrör till isbitar i strandkanten och vidare till en hydda i Bolivia. Med tydlig och egen röst sätter Sofia Thoresdotter ord på en verklighet som sällan beskrivs ur ett självupplevt perspektiv.

Går det att skriva om det som gör ont så att det blir kul? Utan att skämta bort allvaret? I dessa kåserier är det just vad Sofia Thoresdotter gör.
Och ingen går säker. Såväl riksdagskvinnan som busschauffören kläs av och maktrelationer blottas. Främst synliggör hon konflikter mellan de med och de utan funktionsnedsättning.
Men Thoresdotter är rättvis och bjuder på sig själv med befriande distans. Till exempel avslöjas, efter lustmordet på de beskäftiga mammor som jämt ska kommentera hennes ledarhund, hur fördomsfull hon själv kan vara.
Berättelsen är ständigt på språng. Blixtsnabbt kastas vi genom ett regnrör till isbitar i strandkanten och vidare till en hydda i Bolivia. Med tydlig och egen röst sätter Sofia Thoresdotter ord på en verklighet som sällan beskrivs ur ett självupplevt perspektiv.