Johan Larsson var född 1852 i byn Sunnemo i Värmland. I sina minnen berättar han om sin barndom, om sin skolgång som varade i 142 dagar och om hur han som vallpojke fick försvara sin hjord mot vargen. Han skildrar arbetet i jordbruket, i skogen och med kolningen. Han skriver också om sitt giftermål och om de åtta barnen, om sjukdom och död i familjen och om hur de äldsta barnen emigrerade till Amerika. Johan Larssons gudstro finns med som en röd tråd i hans minnen, men i sista delen av boken berättar han om sådant som han har funnit oförklarligt, om vidskepelse och trolldom.
