Då smäller det till. Kylan av kvällsluften blir torr och svår att andas. Trafikljusets färger smälter ihop och jag hör att det ringer, men kan inte lokalisera var det kommer ifrån. Hela staden skimrar i ljus och jag känner mig mer borta än någonsin. Jag tar Anna i handen och försöker kolla på henne men känner inte igen henne. På något sätt lyckas jag ta mig ut ur parken. Jag faller ner i en trappuppgång och börjar skaka i hela kroppen. Anna försöker förgäves lugna mig men jag styr inte längre över mina muskler. När jag blundar blinkar ljusbollar framför mina ögon. Lika snabbt som popcorn poppas byter de form och färg. Mina ögonlock är tunga men jag lyckas få upp dem för att slippa se färgerna eftersom det känns som de kommer äta upp mig inifrån. Jag kan bara stirra ner i rännstenen. Det enda mina ögon lyckas fånga upp är folks skor som vandrar fram och tillbaka. Inte en enda person stannar. Ella Lilliengren, 21, bor i dag i Stockholm. Boken är ett projektarbete för gymnasiet, en utbildning Ella just avslutat. Läs den skakande skildringen Ägd om hur vuxenvärlden gång på gång sviker en vilsen tonårstjej. I boken beskriver författaren en alltför vanlig vardag för ungdomar.
