Tillägnas mina vänner, Hardy, Erik och Paul och min bror, Ismo. Ett kort utdrag ur boken: "På hösten 1949 fick jag anställning på Kockums Varv i Malmö som praktikant på utrustningsavdelningen. Till min första förarbetare utsågs en smålurig 60 års gubbe som hette Nilsson. Tidigt på en höstmorgon hängde Nilsson med överkroppen på verktygsförrådets långa plåtdisk och väntade på att bli expedierad kritlina och tillhörande krita. Fyra andra plåtslagare stod i kö bakom honom i otålig väntan på sin tur. Allt arbete var i regel på ackord. När gubben fått sin krita och lina drog han sig ut och kom tillbaks till mig. Nu går vi! Vad är du för en landsman förresten? Finne. Bra! Från och med nu får du heta Finnen, för vi har inga andra finnar här, bara såna som heter –ini någonting. Alla vi andra är skåningar och hider Nilsson. Därför har di fått andra tilltalsnamn som han där till exempel som heter ”Smen” för han har en gång jobbat som smedhalva i Tomelilla. Den skäggige där kallas ”Tioitvå”. Han är plattfotad sen barndomen och går med fötterna utåt. Och han där med bred armföring vid hydraulpressen kallas för ”Hydraularn”."

Tillägnas mina vänner, Hardy, Erik och Paul och min bror, Ismo. Ett kort utdrag ur boken: "På hösten 1949 fick jag anställning på Kockums Varv i Malmö som praktikant på utrustningsavdelningen. Till min första förarbetare utsågs en smålurig 60 års gubbe som hette Nilsson. Tidigt på en höstmorgon hängde Nilsson med överkroppen på verktygsförrådets långa plåtdisk och väntade på att bli expedierad kritlina och tillhörande krita. Fyra andra plåtslagare stod i kö bakom honom i otålig väntan på sin tur. Allt arbete var i regel på ackord. När gubben fått sin krita och lina drog han sig ut och kom tillbaks till mig. Nu går vi! Vad är du för en landsman förresten? Finne. Bra! Från och med nu får du heta Finnen, för vi har inga andra finnar här, bara såna som heter –ini någonting. Alla vi andra är skåningar och hider Nilsson. Därför har di fått andra tilltalsnamn som han där till exempel som heter ”Smen” för han har en gång jobbat som smedhalva i Tomelilla. Den skäggige där kallas ”Tioitvå”. Han är plattfotad sen barndomen och går med fötterna utåt. Och han där med bred armföring vid hydraulpressen kallas för ”Hydraularn”."

Tillägnas mina vänner, Hardy, Erik och Paul och min bror, Ismo. Ett kort utdrag ur boken: "På hösten 1949 fick jag anställning på Kockums Varv i Malmö som praktikant på utrustningsavdelningen. Till min första förarbetare utsågs en smålurig 60 års gubbe som hette Nilsson. Tidigt på en höstmorgon hängde Nilsson med överkroppen på verktygsförrådets långa plåtdisk och väntade på att bli expedierad kritlina och tillhörande krita. Fyra andra plåtslagare stod i kö bakom honom i otålig väntan på sin tur. Allt arbete var i regel på ackord. När gubben fått sin krita och lina drog han sig ut och kom tillbaks till mig. Nu går vi! Vad är du för en landsman förresten? Finne. Bra! Från och med nu får du heta Finnen, för vi har inga andra finnar här, bara såna som heter –ini någonting. Alla vi andra är skåningar och hider Nilsson. Därför har di fått andra tilltalsnamn som han där till exempel som heter ”Smen” för han har en gång jobbat som smedhalva i Tomelilla. Den skäggige där kallas ”Tioitvå”. Han är plattfotad sen barndomen och går med fötterna utåt. Och han där med bred armföring vid hydraulpressen kallas för ”Hydraularn”."