En skivsamlares memoarer

Fascinerande bok som inte riktigt fångar.

Olle Johansson är musiknörd. En riktig allätare som fångas vid olika tillfällen och av olika impulser att samla på sig musik. Han sjunger i en gospelkör, åker på jobbresor till olika möten som har med klassifikation av olika musikgenrer att göra. Han går på konserter (med eller utan vänner) eller berättar om konserter han inte gick på och ångrar sedan att han missade. Men framför allt berättar han om sina skivköp, som åtminstone inledningsvis finansierades av ett arv från fadern. Men, en vän av ordning undrar, hur har han sedan haft råd med alla CD-boxar? Men - boken har fel titel! Den borde heta "En musikSAMLAREs memoarer". En SKIVsamlare är han egentligen inte... Det är inte skivan i sig som intresserar honom, utan musiken. Han bryr sig knappast om vilken utgåva skivan är, har inget intresse för konvoluten/CD-häften och knappat ens vilken skivettikett skivan/CD:n utgavs på. Han verkar inte heller påverkad av skivomslagets konst. Men boken är välskriven. Johansson har inte fallit för frestelsen att rakt av skriva en kronologisk berättelse över sina inköp utan hoppar fram och tillbaka i tiden och väver in detaljer om vänner och sitt privatliv som gör historien levande. Boken kunde har blivit bättre om han kortade ned vissa delar - i synnerhet gospelsektionen (uppenbarligen det som ligger honom varmast) men som till slut tråkade ut denna läsare. För någon som följt musikutveckling över de fyra decennier, som Johansson berättar om, blir jag förvånad över hur mycket ny musik han "missade" när det först kom ut och bara "upptäckte" mycket senare. Mitt råd är läs boken! Man lär sig något nytt ändå. Sedan läs Greil Marcus som KAN sin musikhistoria..

Rockdoc