Bokstäverna strömmar flödande genom åldrarna och formas till protester och till utropsord av glädje men även till versaler för sorg och besvikelse. De mjuka vokalerna kompletterar och ökar välvilligt glädjen, breder vid sorgens inträde jämkande ut sig mellan de hårdaste konsonanter och strävar alltid efter att ange den innersta tonen, spelar med i den livslånga kavalkaden och blir de mest livsbejakande revyartisterna på den resumékantade livsscenen. Ann Wigforss, som har verkat som författare och lärare under många decennier, blandar i denna livskrönika sina erfarenheter och minnen med oväntade ordkonstellationer, fyllda av innerliga dråpslag och uppsluppna tankeställare.
