När de små nybörjarna kommer till flickskolan från den kravlösa småskolan blir de imponerade av den karismatiska Amelie Hagberg: en sträng, allvarlig person som tittar granskande på dem. Det är nittohundratrettital och rykten om vad som händer i Tyskland ligger som en mara i bakgrunden i denna berättelse om flickor som växer från nioåringar till nästan vuxna, och om deras lärarinnor. Vid sexton är flickorna ibland så blyga och aviga att de verkar mer bakom än de egentligen är, ibland framfusiga och högljudda som om de aldrig fått lära sig någon hyfs. Lärarinnorna kan ha svårt att tas med dem - men inte Hagberg! Hon är skolans föreståndare, även ordförande i lokalavdelningen av Fredrika Bremer-förbundet, och har total auktoritet. Duktiga Linda håller ett stammande och färglöst tacktal till Hagberg, men om hon varit fullt uppriktig skulle det ha blivit så här: Jag älskar er, Fröken Hagberg. Ni är visserligen sträng och konventionell och svår på många sätt, men ni liknar den underbara Jane Marryot i filmen Cavalcade och är oförliknelig ... Känslorna finner inte mycket uttryck, men de är heta ibland, även mellan lärarna. I denna roman har Lise Drougge tecknat ett äreminne över en av de fantastiska pedagogerna i den gamla flickskolan.
