Det måste gå ett år, sägs det är en personlig bok om sorgen efter en son. Hur överlever man en sådan förlust? Genom att livet fortsätter, genom att tiden går. Minut för minut, timme för timme, dag för dag, månad för månad tills det första året gått. Den som förlorat ett barn eller en annan älskad anhörig känner sannolikt igen sig i författarens smärta. ”Din älskade har förstorat ett foto i canvas av dig. Du är så fin. Du ser begrundande ut. Du ser bra ut. Du ser ut som en som kvinnor vänder sig om efter. Du ser ut som en som har en mamma som är stolt över dig. Du ser levande ut. Det är bisarrt att du som ser så levande ut är död.”

Det måste gå ett år, sägs det är en personlig bok om sorgen efter en son. Hur överlever man en sådan förlust? Genom att livet fortsätter, genom att tiden går. Minut för minut, timme för timme, dag för dag, månad för månad tills det första året gått. Den som förlorat ett barn eller en annan älskad anhörig känner sannolikt igen sig i författarens smärta. ”Din älskade har förstorat ett foto i canvas av dig. Du är så fin. Du ser begrundande ut. Du ser bra ut. Du ser ut som en som kvinnor vänder sig om efter. Du ser ut som en som har en mamma som är stolt över dig. Du ser levande ut. Det är bisarrt att du som ser så levande ut är död.”

Det måste gå ett år, sägs det är en personlig bok om sorgen efter en son. Hur överlever man en sådan förlust? Genom att livet fortsätter, genom att tiden går. Minut för minut, timme för timme, dag för dag, månad för månad tills det första året gått. Den som förlorat ett barn eller en annan älskad anhörig känner sannolikt igen sig i författarens smärta. ”Din älskade har förstorat ett foto i canvas av dig. Du är så fin. Du ser begrundande ut. Du ser bra ut. Du ser ut som en som kvinnor vänder sig om efter. Du ser ut som en som har en mamma som är stolt över dig. Du ser levande ut. Det är bisarrt att du som ser så levande ut är död.”