Sorghantering

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

Hur orkar vi egentligen älska, bygga relationer, lära oss franska, pensionsspara, tapetsera och gå till jobbet varje dag, när vi ändå när som helst kan dö?

Den här boken är till för dig som vill och vågar utmana din egen relation till det slut som väntar oss alla. Istället för att fortsätta förtränga döden har Anna Lindman tittat på den mycket noga, intervjuat psykologer, terapeuter, cancerläkare, präster, begravningsentreprenörer, religiösa, filosofer, människor som vet att de snart ska dö och många många fler.

Aldrig är vi så levande som när döden snuddar vid oss.

Jag är, jag är, jag är. Så dunkar pulsen genom den här drabbande skildringen av ett antal möten med döden. Vissa av dem får blodet att isa sig. Vad skulle du göra om en hotfull främling följde efter dig på en avsides bergsstig? Andra är hjärtskärande och skakande påminnelser om att ett enda litet snedsteg kan förändra ett liv för alltid. Med förtätade ögonblicksbilder ur ett helt liv bjuder Maggie O'Farrell på en intensiv och livsbejakande läsupplevelse - en påminnelse om att varje hjärtslag räknas.

Maggie O'Farrell är journalist och författare född i Nordirland men bor numera i Edinburgh. Detta är hennes åttonde och mest personliga bok. Sedan tidigare finns Sommaren utan regn, Den hand som först höll min och Det måste vara här utgivna i svensk översättning hos Sekwa/Etta.

"Maggie O'Farrell skriver gastkramande, nyskapande och faktiskt även hoppfullt om de många gånger hon sett döden i vitögat." Svenska Dagbladet

"Maggie O'Farrell berättar självbiografiskt om de gånger hon har varit lite för nära döden, och resultatet är en allmängiltig bok om livet." Dagens Nyheter

"Förtrollande läsning." The Sunday Times

"Det är på alla sätt fantastiskt. Hela boken utstrålar humor, ärlighet och självinsikt. Det är oerhört rörande, roligt, skickligt och allvarligt." Max Porter, författare till Sorgen bär fjäderdräkt

I Avled stilla skildrar Simone de Beauvoir sin mammas död i cancer. Detaljerat beskriver hon hur sjukdomen dag för dag försvagar och förvandlar den livsbejakande kvinnan till en hjälplös och förnedrad spillra av sitt forna jag. Beauvoir berättar rakt och osentimentalt om den komplicerade relationen till mamman, med vars borgerliga livssyn hon hade så lite gemensamt. Det är en berättelse full av moraliska frågeställningar: Gjorde döttrarna rätt i att förtiga mammans tillstånd för henne? Var det rätt att låta läkarna operera henne trots att det bara resulterade i en utdragen och plågsam dödskamp?

Avled stilla gavs ut första gången 1964 och utges nu med ett nyskrivet förord av Kristoffer Leandoer.

SIMONE DE BEAUVOIR (1908–1986) är en av 1900- talets viktigaste författare och tänkare, mest känd för den feministiska klassikern Det andra könet (1950). 1954 tilldelades hon Goncourpriset för Mandarinerna.

»Under läsningen befinner man sig som i sällskap av en klartänkt och förnuftig vän, någon som kan drabbas av sinnesrörelse utan att för den skull kapsejsa i känslosamt kaos.« Lydia Sandgren, DN

»detta är kanske den mest gripande bok jag läst« Kristoffer Leandoer

”Den 11 oktober 2018 knackar det på dörren till vårt hem. De tre poliserna behöver inte säga något. Jag ser det i deras ögon. Jag vet redan vad de kommer att säga. Dagen jag fasat för så länge är här.”

När Jenny träffar James och ser det blå ljuset i hans ögon vet hon att det kommer att bli de två. Hon dras med i hans livsglädje, men snart inser hon att där också finns en skugga. Det som börjar som en lätt depression växer sig allt djupare in i James tills han till slut bara kan se en enda utväg – att ta sitt eget liv. Ensam kvar med fyra barn tvingas Jenny konfrontera allt hon inte ville se: sjukdomens kalla ansikte, medberoendets grepp och vårdens svek.

"När livet går sönder" är en gripande berättelse om psykisk ohälsa, kärlek som inte räcker – och om kraften att leva vidare när det värsta har hänt.

Jenny Hamrén är livscoach, föreläsare och kursledare inom personlig utveckling. Tidigare arbetade hon i många år som undersköterska på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Frida Funemyr är journalist och fotograf och har jobbat för landets främsta tidningar i snart 30 år. Hon har tidigare varit medförfattare till bland annat boken "Ärren bär jag med stolthet" (Norstedts) som vann Storytel Awards i kategorin fakta 2023.

»Granströms kyligt precisa inledning är bland det starkaste hon skrivit [...].« – Isabelle Ståhl, DN »Hon rör sig kring den möjliga kunskapens gränser och är verkligen intellektuellt på topp – och extremt stimulerande! Jag gör anteckningar nästan på varje sida, kring varje påstående, stryker under väl­formulerade meningar och grips av en förnyad lust att diskutera dessa de yttersta frågorna igen.« – Torbjörn Elensky, SvD »Verklighetens död griper genast tag i läsaren.« – Sverker Sörlin, Expressen “En söndagsförmiddag i februari, knappt en vecka före sin tvåmånadersdag, slöt min yngsta dotter sina ögon.” Ett barn dör och återfår livet. Det blir utgångspunkten för en reflektion över gränsen mellan liv och död, en gräns som ingen egentligen vet var den löper. Att naturvetenskaperna inte kunnat klarlägga hur det levande ska skiljas från det icke-levande, vad säger det om möjligheterna att med ett rationellt språk beskriva allt som är verkligt?

De var tolv, och bästisar, när Henrik dog. Men vad var det egentligen som hände? Andreas Ekström är livshotande sjuk. Han väntar på en ny lever, men telefonen vägrar ringa och det finns tid att tänka. Att tänka på Henrik. Andreas bestämmer sig för att följa varje tråd till slut. Vittnesmålen, förundersökningsprotokollet, journalerna. För att se om det går att hålla Henrik vid liv. Alla detaljer har han inte – och nu kan det egna livet ta slut vilken dag som helst. Att dö utan att veta är otänkbart.

Två pojkar representerar ett nytt steg i Andreas Ekströms författarskap. Det är en berättelse om sorg och sjukdom, vänskap och förlust, skriven med stilistisk precision och obarmhärtighet."Så vem ska läsa Ekströms berättelse? Vi som söker en litteratur som är något annat än underhållning, autofiktiva excesser eller experimentprosa i åstundan av de fina priserna. Vi som vet att litteratur kan vara så mycket mer."Svenska Dagbladet"Bokens tonfall är lätt, nästan kåserande. Det är nog därför den drabbar så hårt. Läsaren luras att sänka garden, och så kommer den här och var, när man minst anar det: den vanvettiga sorgen över Henrik."Göteborgs-Posten"Det är en bok som i sin skarpa genomlysning rymmer mycket outtalad smärta. Allt är synligt, som det är synligt i en läkarjournal, i en röntgenbild, på en karta och under en operation. Det är blottlagt, sant rentav."Expressen"Den klara prosan, det återhållsamma språket får mig stundtals att tänka på de riktigt namnkunniga i genren, som Joan Didion eller Jenny Diski."Sydsvenskan

Andreas Ekström (född 1975) är journalist, författare och en av landets mestetablerade talare. Han har givit ut flera böcker på Weyler förlag, däribland Google-koden (2010) och senast essäboken Att hitta (2018). Han är uppvuxen i Kungsbacka och bor idag i Lund.

Det var inget särskilt med den där dagen, 7 april 2017. Solen sken in genom sovrummets takfönster. Noel var sjuk och vi kom överens om att Chris skulle ta hand om honom. Han behövde bara göra några ärenden, på Drottninggatan. Det skulle visa sig, att den här särskilt osärskilda dagen, inte skulle vara det så länge till.

I 30 timmar går Annika i ovisshet. Läsaren får följa henne kastas mellan hopp och förtvivlan, genom kris och djup sorg. Men när hon befinner sig på livets absoluta botten hittar Annika en liten gnista av livskraft. Chris ville leva men fick inte möjligheten. Hon lovar honom därför att hon ska göra det åt honom, hon ska leva för dem båda. Men hur ska hon lära sig att leva med sorgen och samtidigt hålla sitt löfte till Chris?

"En berörande och öppenhjärtig självbiografi."

- Anette Sjöberg, BTJ

"Annika visar att det krävs mod att inte ge upp och att man trots sorgen som kommer och går kan hitta nya förhållningssätt och nya tankemönster. Allt för att kunna leva ett rikt liv, fullt ut, med en känsla av djup inre lycka och meningsfullhet. Det väcker eftertanke och inspirerar oavsett var man befinner sig i livet."

- Kulturladyn Ulrica, @kulturladyn

The incredible first memoir from the Booker-winning radical icon Arundhati Roy, author of The God of Small ThingsArundhati Roy's first work of memoir, this is a soaring account, both intimate and inspiring, of how the author became the person and the writer she is, shaped by circumstance, but above all by her complex relationship to the extraordinary, singular mother she describes as 'my shelter and my storm'.Born out of the onrush of memories and feelings provoked by her mother Mary's death, this is the astonishing, often disturbing and surprisingly funny memoir of the Arundhati Roy's life, from childhood to the present, from Kerala to Delhi.With the scale, sweep and depth of her novels, The God of Small Things and The Ministry of Utmost Happiness, and the passion, political clarity and warmth of her essays, this book is an ode to freedom, a tribute to thorny love and savage grace - a memoir like no other.

Personligt, med värme och humor, berättar ­Marie Nilsson Lind om sin syster Josefin, artisten och skådespelaren. I boken som Marie lovade Josefin att skriva alldeles innan hon gick bort, blott 46 år gammal, skriver hon om systerskap och konstnärskap, glädje, sorg och kärleken till livet och scenen. Men också om hur man klarar av att gå vidare efter att ha förlorat sin själsfrände.

Josefin Nilssons liv skildrades våren 2019 i den mycket uppmärksammade SVT-dokumentären Josefin Nilsson. Älska mig för den jag är. ­Marie Nilsson Linds sommarprogram var ett av de mest uppskattade under sommaren 2019.

Kompositören och textförfattaren Marie Nilsson Lind (1961–2024) skrev moderna klassiker som Lassie och Älska mej. Hennes författardebut Josas bok – min berättelse hyllades av kritikerna och älskades avläsarna.

Josefin Nilsson (1969–2016) var en älskad artist som berörde många med sin starka närvaro, sin lyskraft och sin fantastiska röst. Men hennes hudlösa inlevelse vittnade om ett inre mörker som stod i skarp kontrast till den vackra ytan. Josas bok – min berättelse skildrar hennes gnistrande karriär och korta liv, från den berusande glädjen i att stå på scen till tystnaden efteråt när strålkastarna slocknat.

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

Jag sitter längst ut på en stol intill din säng och håller dina händer i mina. Alldeles nyss har jag kysst dig på kinden för sista gången och viskat Hej då, älskling. Du är fri att gå. Du ligger så fridfullt på sidan, vänd mot mig. Jag vill stryka dig ömt över kinden, men förstår intuitivt att jag ska låta bli. Vi är så nära i denna stund, och ändå vet jag att jag måste låta dig gå.  

Den 23 januari 2019 dör Kristinas älskade Gösta oväntat och mitt i livet. I den här boken skildrar hon det första året utan Gösta, från chock, nattsvart förtvivlan och panikångest, till hopp om en framtid där hon kan stå ut med det tomrum som hennes hjärta för alltid kommer att rymma.

När det värsta händer är en gripande livsberättelse som önskar öka förståelsen för hur sorg kan se ut och skänka tröst och hopp till människor i sorg. Den vänder sig till dem som förlorat någon och till alla som är intresserade av existentiella frågor och öppna för livets andliga dimension. Boken skildrar en kärlek så stark att den når bortom tid och rum och berättar om förunderliga och konkreta upplevelser av att livet och kärleken består även efter döden, om än i ny form.

KRISTINA ASPEMO arbetar med att vägleda individer och grupper i inre och yttre förändringsprocesser. I rollen som terapeut, konsult och yogalärare bistår hon med stöd och inspiration för ökat välmående och personlig utveckling.

"En fin, personlig och kärleksfull skildring av hur sorg kan se ut." Tara

"Författaren skriver personligt, ärligt, smärtsamt och levande om sorg, kärlek och andlighet." Betyg 4 av 5, Håkan Stenow, BTJ

"Den är så vacker, jag gråter av att läsa samtidigt som jag fylls av kärlek och nya insikter." Stjärnvindens skildringar

"Jag sträckläser. Jag rörs personligen av orden hon skriver, händelserna hon skildrar, varsamheten hon skildrar livet med. Det bidrar också till min upplevelse, att jag får bevittna något som är intimt och samtidigt skrivet med sådan integritet. Kristina Aspemo har förmågan att skriva hudnära och personligt, men låter det mest privata vara. Och jag tänker att denna bok är viktig för de allra flesta." Charlotte Cronquist, författare och coach

"Jag kunde ärligt talat inte släppa den, jag bara fortsatte att läsa och läsa. Man blev helt indragen i den. Jag grät och jag skrattade och blev otroligt berörd." Dödenpodden

Morrie Schwartz var Mitch Alboms favoritlärare, mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten, men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle lärare på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp.

Mitch bestämmer sig för att besöka Morrie varje tisdag – precis som under skoltiden. De pratar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras vänskap blir en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

Tisdagarna med Morrie är gripande läsning som stannar kvar länge. Boken har filmatiserats med Jack Lemon och Hank Azaria i rollerna.

"Mitch Alboms bok är en gåva till mänskligheten." Philadelphia Inquirer

"En gripande, livsklok betraktelse, såld i miljonupplagor." Aftonbladet

"Det är en fängslande berättelse om en mans liv – en man vars stora tilltro till människans inre styrka har fortsatt att inspirera andra långt efter hans sista andetag." CNN Book Reviewer

"Tisdagarna med Morrie är en bok som jag kommer att återvända till om och om igen som en påminnelse om hur jag vill leva." The Indiependent

Hur rustar man sig som vårdpersonal för att hantera starka känslor och människor som är i sorg, kris eller har en obotlig sjukdom? Vad är viktigt att tänka på inför och under ett sådant möte?

Denna antologi vänder sig till den som arbetar inom vård och omsorg men också till volontärer och närstående som i sin vardag möter människor i kris och sorg och i samband med obotlig sjukdom. Det är en bok som sätter fokus på det existentiella i mötet, en dimension där det finns en kunskapslucka och där det finns en rädsla för samtal som inte rör det rent medicinska eller konkreta.  

Hur vi möter människor som hamnat i en krissituation? Vad behöver vi, som personal/volontärer, för att kunna och orka vara kvar i det svåra? Och hur gör vi för att inte drabbas av compassion fatigue?  

Medverkande skribenter har olika professioner såsom psykoterapeuter, läkare och övrig vårdpersonal. Anna Kågström som är redaktör för boken är också redaktör för tidskriften Palliativ vård.

Några av kapitlen i boken:  

Att möta patient och närstående vid obotlig sjukdom  

Att förmedla hopp  

Att möta barn som har förlorat ett syskon

Att möta närstående som har förlorat någon i suicid  

Att reflektera kring död, sorg och krishantering i personalgruppen

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

OKTOBER 2022 

Görgen Hellman är på arbetsresa, men kan inte riktigt fokusera. Han kollar hela tiden ner på sin mobil. Det har varit intensiva dagar i hans hemstad Vetlanda efter att en ung kvinna försvunnit. Hon heter Tove och umgicks i samma krets som hans dotter Maja. Görgen ryser när han tänker på att ingen vet var Tove är. 

Och var är förresten Maja? Han skickar ett sms men får inget svar. Han har inte hört av henne på flera timmar.

Till slut ringer han Majas lärare, som drar efter andan i telefonen. 

Har du inte hört? Polisen var här och hämtade henne i morse Görgen. De har tagit Maja i förvar. Hon är misstänkt för brott.

Marken gungar till under honom.

När Görgen Hellman fick beskedet om att dottern var misstänkt för människorov gick hans hjärta bokstavligen sönder. Men att återhämta sig från sjukdomen skulle visa sig vara långt ifrån den enda utmaningen under året som följde. Min dotter och mordet i Vetlanda är en sann skildring av ett av 2000-talets mest uppmärksammade mordfall. Görgen Hellman berättar ärligt och gripande om hur hans dotter, som den yngsta kvinnan i Sverige, misstänktes och dömdes till livstids fängelse för mord.  

GÖRGEN HELLMAN (f. 1968) är tvåbarnsfar och tidigare pastor. Min dotter och mordet i Vetlanda är hans första bok

Sorg – ett samhällsproblem?Döden är något som de flesta vill gömma undan, förtränga och inte låtsas om. När det ofattbara väl inträffar behöver vi allt stöd vi kan få, både från samhället och från våra medmänniskor. Förlusten av någon som står en nära är en av de svåraste och mest omvälvande händelserna i livet och det är viktigt att konsekvenserna av att mista en anhörig lyfts fram. Forskningsresultat kan användas för att visa att sorg faktiskt har både hälsoeffekter och samhällskonsekvenser. Samtidigt handlar sorg inte om siffror och medelvärden – bakom varje förlust döljer sig individuella upplevelser, livsöden och tragedier. Mer kunskap och uppmärksamhet skulle kunna betyda att samhället satsar mer resurser på anhörigstöd. Den dolda sorgen bidrar med denna kunskap.

Sagt om boken:”Det är en fantastisk bok som kombinerar kunskap och tänkande från olika områden. Inte minst är det imponerande att läsa ett bidrag som så väl illustrerar allt som påverkar hur saker och ting går för människor som förlorar sina nära och kära. Boken har en stark personlig introduktion som berör läsarens hjärta, och kanske bakgrunden till ett liv ägnat åt forskning om sorgens hälsoeffekter?”Atle Dyregrov, fil.dr och professor emeritus vid Senter for krisepsykologi, Universitetet i Bergen

”Rostila vill med sin angelägna bok uppmärksamma sorg och anhörigförluster och öka medvetenheten om dess konsekvenser både på individ- och samhällsnivå, för att anhörigstödet i samhället ska förbättras.”Håkan Stenow, BTJ-häftet nr 22, 2025

När hoppet verkligen är ute, hur gör man då? Ska man bara släppa allt och acceptera att existensen är nattsvart, eller går det att finna ett nytt slags hopp?

Johan Nilssons son Elon dog i cancer vid sexton års ålder. "Bära hoppets börda" är berättelsen om hur författaren har försökt överleva därefter. I en personlig essä går han i närkamp med filosofer och andra författare, som likt honom söker någonting att hålla sig i när allt redan är för sent.

En sorgebok, inte bara för dem som upplevt stor sorg på nära håll, utan för alla som funderar över livets mening.

"Jag stryker under, jag viker hörn, jag tar paus, jag kommer tillbaka. [...] Nilsson erbjuder sin läsare det han själv fick av litteraturen; möjligheten för tankar att vidgas, ett sammanhang till erfarenheter. Och han är en sann virtuos – hans verbala krumbukter och språng ger humoristiska pauser ifrån hoppets börda." Göteborgs-Posten

"Förenar tankeskärpa och integritet med mänsklighet och värme" Borås Tidning

"Översättandets tragglande, att både noggrant bevara och förvandla ett tankegods och dess språkdräkt, har nog gett bra grogrund åt hans essästil. Språket är liksom fritt från omvägar och barlast. Eller om det är livserfarenheten som skalat prosan smärtsamt ren.

Skildringen av Elons öde och tillvarons ihålighet efter barnets död är naturligtvis hjärtskärande. Men också beundransvärt krass, utan den romantisering som annars ofta uppstår kring barn i dödlig sjukdom [...] De partierna bränner till med oerhört gripande angelägenhet och smärta." Expressen

"Starkt, mycket gripande. 5/5" Femina