Sorghantering

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

”Min ständiga följeslagare genom yrkeslivet – deadlinen – har plötsligt blivit påtagligt konkret och definitiv. Jag hade tänkt skriva helt andra slags böcker. Men eftersom jag inte vet när slutet kommer hade det inte varit möjligt att ge dem en avslutad form. Dagboken i livets slutskede har den uppenbara fördelen som form betraktad att den så att säga tar slut när den tar slut oavsett när och hur det sker.”

När Per Svensson gick bort i juli 2025 efterlämnade han en samling texter som han arbetat med under sjukdomstiden. Tillsammans bildar dessa texter, bestående av dagboksanteckningar och essäer, en bok som undersöker döden både ur ett individuellt och kulturellt perspektiv. Men framför allt är "När jag dog" en bok präglad av tacksamhet, av känslan att också som svårt sjuk kunna uppleva en tid som ”har fördjupat och intensifierat allt som är och har varit viktigt i mitt liv”.

"Döden karvade ut en skärva ur min själ. Livet lappade och lagade. Ju mer innehåll, desto starkare lagning. Dagarna tenderar därför att rymma mer än de kanske borde, men det får också livet att kännas mer. Det var ett tag sedan jag ägnade mig åt döden. Bara grät loss. Bara kände in. Men det stressar mig inte. Jag vet att han fanns – och finns inom mig. Jag känner det."

När Sofie Näslunds son Oskar dör ställs allt på ända. Mitt i den bottenlösasorgen och vardagens logistik – mellan begravningsplanering, återgång till arbetet och ett litet syskon som kräver sin plats i livet – tvingas hon hitta en väg framåt. Det krävs mod att leva – en berättelse om sorg, kärlek och livsglädje ä ren smärtsamt ärlig, stundtals rå men djupt hoppfull skildring av en av de värsta förluster en människa kan tvingas gå igenom. Boken, skriven efter sonens död, innehåller upplevelser av och reflektioner kring det svåra ”mellanrummet” mellan liv och död. Men framför allt handlar den om resiliens – om hur en människa kan gå sönder, lappas ihop och bli starkare och mer hel än någonsin. 

Sofie Näslund är specialist i allmänmedicin med ett särskilt intresse för barn och ungdomar. Sedan hon förlorade sin son Oskar har hon skrivit ett flertal uppmärksammade artiklar och krönikor om sorg och föräldraskap. Sofie är också en flitigt anlitad föreläsare.

I debutboken Det krävs mod att leva sätter hon ord på det som många upplever som omöjligt att beskriva. Med en sällsynt skärpa och djupgående känsla skildrar hon livets utmaningar. Genom sin unika kombination av medicinsk blick, personlig erfarenhet och genuin värme lyckas hon ge röst åt det som knappt går att klä i ord.

"En rörande och lågmäld bok ... en sorglig bok, men också vacker och trösterik." Dagens Nyheter

"Ett kärleksmeddelande, så ömt och starkt, så generöst och trosvisst." Aftonbladet

"En djupt rörande dikt till kärleken." Svenska Dagbladet

"Jag har aldrig läst något liknande ... en av de mest ömsinta kärlekshistorier jag läst." Expressen   

Dagbok förd mellan 7 nov 2011 9 mars 2012. I form av en extra hjärna. För en som inte skulle kunna minnas själv.

Anteckningarna lästes upp under sommaren 2012.

Vi grät.

Avbröt.

Fortsatte.

Tacksamma över var vi var.

Och kunde ta del av detta.

Som just minnen.

Detta är sista akten.

Vi har fått umgås igen.

Men jag gråter ensam denna gång.

M.L. Ekman 2018

Gösta Ekman blev sjuk och hamnade på sjukhus. För att minnas den här perioden antecknade Marie-Louise Ekman det som skedde. Resultatet blev en gripande och kärleksfull skildring av en svår tid.

 "Ett bladvändardrama." Arbetarbladet

 "Ur de knapphändigt nedklottrade orden växer en stor och innerlig kärlekshistoria fram." Kulturnytt, Sveriges Radio 

"Djupt berörande och mycket kärleksfullt skrivet." Dala-Demokraten

"En rörande berättelse om innerlig och urstark kärlek." Gefle Dagblad

"Ett smärtsamt och djupt gripande drama." Upsala Nya Tidning

"En ömsint skildring om en traumatisk sjukdomstid." Borås Tidning

"En chosefri och rak sjukhusdagbok." Göteborgs-Posten

"En lågmäld, återhållen och samtidigt mycket kärleksfull dokumentation av en närstående som befinner sig i en svår sjukdomskris ... Storartad och gripande." Arbetet    

"Pontus Alsing skriver enkelt och avskalat. Om att förlora en bror är en gripande och stark bok." BTJ

Den 15 april 2020 dog Adam Alsing i sviterna av Covid19. Frisk och stark och med många år kvar att leva. Mot sin vilja blev han ansiktet för dom som gått bort i corona.Det har nu gått mer än fem år sedan Pontus fick det där fruktansvärda samtalet att hans storebror, ensam på Södersjukhuset, tagit sitt sista andetag. Lycka och framtidsplaner förvandlades plötsligt till avgrundsdjup sorg och en känsla av att inget någonsin kommer bli bra igen.Först nu orkar Pontus titta tillbaka, läsa sms och chattar, minnas och reflektera. Det var mörkt på ett sätt han aldrig hade kunnat föreställa sig. Men det gick att kriga sig tillbaka för att idag kunna glädjas åt vilken fantastisk person Adam var och över allt dom hann med och fick uppleva tillsammans.

"Den 27 april sa Paul att han ville återvända som ett spöke.

Jag skriver spökberättelser.

Också breven han skrev är spöken."

En bok om spöken: en kärleksmemoar är Siri Hustvedts mest personliga bok – ett ömsint och gripande porträtt av de fyrtiotre år hon tillbringade tillsammans med sin man, författaren och filmskaparen Paul Auster, från deras första möte i 1980-talets New York till hans död 2024.

Det är en berättelse fylld av kärlek, sorg och minne, med invävda dagboksanteckningar från månaderna från Pauls sjukdomsbesked till hans begravning, mejl till vänner under hans behandling, små lappar han skickade under årens lopp, samt tre kärleksbrev som Siri skrev till Paul 1981, när deras förhållande befann sig i ett kritiskt skede.

I boken ingår också Paul Austers allra sista text – trettiofem sidor ur det som skulle bli en samling brev till deras nyfödda barnbarn, Miles, född den 1 januari 2024.

En bok om spöken är en djupt personlig kärleksmemoar om vad det innebär att dela ett liv, om sorgen som rubbar vår tidsuppfattning, och om de ord som vi lämnar efter oss. Siri Hustvedt visar hur dialogen mellan två människor kan fortsätta även efter döden – och hur kärleken kan fortsätta att vara närvarande när en älskad gått bort.

Morrie Schwartz var Mitch Alboms favoritlärare, mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten, men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle lärare på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp.

Mitch bestämmer sig för att besöka Morrie varje tisdag – precis som under skoltiden. De pratar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras vänskap blir en sista föreläsning fylld av visdom och erfarenhet, en lektion i konsten att leva.

Tisdagarna med Morrie är gripande läsning som stannar kvar länge. Boken har filmatiserats med Jack Lemon och Hank Azaria i rollerna.

"Mitch Alboms bok är en gåva till mänskligheten." Philadelphia Inquirer

"En gripande, livsklok betraktelse, såld i miljonupplagor." Aftonbladet

"Det är en fängslande berättelse om en mans liv – en man vars stora tilltro till människans inre styrka har fortsatt att inspirera andra långt efter hans sista andetag." CNN Book Reviewer

"Tisdagarna med Morrie är en bok som jag kommer att återvända till om och om igen som en påminnelse om hur jag vill leva." The Indiependent

I Avled stilla skildrar Simone de Beauvoir sin mammas död i cancer. Detaljerat beskriver hon hur sjukdomen dag för dag försvagar och förvandlar den livsbejakande kvinnan till en hjälplös och förnedrad spillra av sitt forna jag. Beauvoir berättar rakt och osentimentalt om den komplicerade relationen till mamman, med vars borgerliga livssyn hon hade så lite gemensamt. Det är en berättelse full av moraliska frågeställningar: Gjorde döttrarna rätt i att förtiga mammans tillstånd för henne? Var det rätt att låta läkarna operera henne trots att det bara resulterade i en utdragen och plågsam dödskamp?

Avled stilla gavs ut första gången 1964 och utges nu med ett nyskrivet förord av Kristoffer Leandoer.

SIMONE DE BEAUVOIR (1908–1986) är en av 1900- talets viktigaste författare och tänkare, mest känd för den feministiska klassikern Det andra könet (1950). 1954 tilldelades hon Goncourpriset för Mandarinerna.

»Under läsningen befinner man sig som i sällskap av en klartänkt och förnuftig vän, någon som kan drabbas av sinnesrörelse utan att för den skull kapsejsa i känslosamt kaos.« Lydia Sandgren, DN

»detta är kanske den mest gripande bok jag läst« Kristoffer Leandoer

”Den 11 oktober 2018 knackar det på dörren till vårt hem. De tre poliserna behöver inte säga något. Jag ser det i deras ögon. Jag vet redan vad de kommer att säga. Dagen jag fasat för så länge är här.”

När Jenny träffar James och ser det blå ljuset i hans ögon vet hon att det kommer att bli de två. Hon dras med i hans livsglädje, men snart inser hon att där också finns en skugga. Det som börjar som en lätt depression växer sig allt djupare in i James tills han till slut bara kan se en enda utväg – att ta sitt eget liv. Ensam kvar med fyra barn tvingas Jenny konfrontera allt hon inte ville se: sjukdomens kalla ansikte, medberoendets grepp och vårdens svek.

"När livet går sönder" är en gripande berättelse om psykisk ohälsa, kärlek som inte räcker – och om kraften att leva vidare när det värsta har hänt.

Jenny Hamrén är livscoach, föreläsare och kursledare inom personlig utveckling. Tidigare arbetade hon i många år som undersköterska på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Frida Funemyr är journalist och fotograf och har jobbat för landets främsta tidningar i snart 30 år. Hon har tidigare varit medförfattare till bland annat boken "Ärren bär jag med stolthet" (Norstedts) som vann Storytel Awards i kategorin fakta 2023.

»Granströms kyligt precisa inledning är bland det starkaste hon skrivit [...].« – Isabelle Ståhl, DN »Hon rör sig kring den möjliga kunskapens gränser och är verkligen intellektuellt på topp – och extremt stimulerande! Jag gör anteckningar nästan på varje sida, kring varje påstående, stryker under väl­formulerade meningar och grips av en förnyad lust att diskutera dessa de yttersta frågorna igen.« – Torbjörn Elensky, SvD »Verklighetens död griper genast tag i läsaren.« – Sverker Sörlin, Expressen “En söndagsförmiddag i februari, knappt en vecka före sin tvåmånadersdag, slöt min yngsta dotter sina ögon.” Ett barn dör och återfår livet. Det blir utgångspunkten för en reflektion över gränsen mellan liv och död, en gräns som ingen egentligen vet var den löper. Att naturvetenskaperna inte kunnat klarlägga hur det levande ska skiljas från det icke-levande, vad säger det om möjligheterna att med ett rationellt språk beskriva allt som är verkligt?

Hur orkar vi egentligen älska, bygga relationer, lära oss franska, pensionsspara, tapetsera och gå till jobbet varje dag, när vi ändå när som helst kan dö?

Den här boken är till för dig som vill och vågar utmana din egen relation till det slut som väntar oss alla. Istället för att fortsätta förtränga döden har Anna Lindman tittat på den mycket noga, intervjuat psykologer, terapeuter, cancerläkare, präster, begravningsentreprenörer, religiösa, filosofer, människor som vet att de snart ska dö och många många fler.

"Den vackraste bok jag någonsin har läst."  - Towe Olsson, Blekinge Läns Tidning

"Rakt, brutalt, men vackert och gripande. En måsteläsning med tröst, råd, tårar och kärlek. Imponerande".  - Mats Olsson, Expressen  

Den 13 februari 2021 dog Hannah Ekwall. Hon hade precis fyllt 39 år och hade ett drygt år tidigare drabbats av en aggressiv form av bröstcancer.

Patrick Ekwall berättar öppenhjärtigt om den omtumlande tiden efter hans och dottern Tindras förlust, om saknaden efter en fru och mamma, men framförallt om att se framåt. 

En dag dog Hannah, alla andra dagar levde hon är en berättelse om sorg, men ännu mer en skildring av ett år där Patrick finner mod och styrka att leva vidare, med minnet av Hannah.   

Tv-profilen och journalisten Patrick Ekwall är sedan frun Hannahs död engagerad i Bröstcancerförbundet och har bland annat initierat kampanjen Rosa Matchen. Nu berättar Patrick för första gången om tiden från Hannahs sjukdomsbesked till hennes bortgång, och livet efter det.   

"Jag får känna alla känslor. I bland river de sönder något i mig, mest är det varma, ärliga och skrattet finns där, även i det mörkaste mörka. Vi saknar och sörjer olika, tack för att vi får komma nära Patrick." - Titti Schultz

Ingrid dör i sömnen när hon bara är ett och ett halvt år gammal. När Lina Schollin Ask och hennes man tittar till sin dotter andas hon inte, men hon är fortfarande varm. Som barnläkare har Lina övat inför situationer som den här - nu gäller det hennes eget barn. "Förlåt. Vi försökte, Ingrid, men vi kom för sent. Förlåt."De får aldrig någon riktig förklaring till varför Ingrid dog och tillvaron rämnar. Samtidigt är Lina höggravid och ska föda om bara några veckor. Hur sörjer man ett förlorat barn samtidigt som man förbereder sig på en förlossning?Om den becksvarta sorgen och strimmorna av ljus som födelsen av deras andra flicka för med sig, handlar den här berättelsen, skriven under tiden som följer efter Ingrids död.Den handlar om avgrunden när varje förälders värsta mardröm faktiskt blir sann - men också om hur man tillåter sig själv att fortsätta leva.

Marie-Louise Ekman fångar allt så elegant i sin nya bok. ... Elegant, kärleksfullt och omtänksamt pusslar hon ihop sitt eget dödsvakande med Göstas egna tankar om livet och döden från en annan tid. ... Det är trösterikt att följa Marie-Louise Ekmans öppenhjärtliga sorgeprocess och känna hennes starka vilja att hålla kvar sin älskade Gösta... Aftonbladet

Läsningen blir som att lyssna på ett insiktsfullt samtal... Texterna är skrivna på ett rakt och okonstlat språk. De är välformulerade iakttagelser, reflektioner och tvivel... De brutna raderna ger boken en känsla av lättillgänglig prosalyrik. Marie-Louise Ekmans tio insprängda delar har samma karaktär, bara ännu mer förtätade. Alltsammans skapar en genuin närvaro. Göteborgs-Posten

Jag har nog aldrig läst en så ömsint och nära skildring av livets slut. På många sätt är den väldigt trösterik. Detta är att vara människa, detta är något vi alla ska möta. Och får vi göra det omhuldade av så mycket kärlek som fanns mellan Marie-Louise och Gösta Ekman är det en ynnest. Kerstin Särneö, M-Magasin

Ett samtal utan slut.

En ung man som inte vet vad han ska bli, utföra eller uppföra sig, och mår dåligt och misslyckas gång på gång, skriver ner detta i väntan på vad som egentligen kommer att ske.

Det är början på en mans liv, som sedan blev en av de mest uppburna inom sitt yrke. Skådespelarens.

Boken handlar om hur man är som ofärdig, omogen, letande, sökande.

På samma gång som den också utspelar sig under den så småningom mest uppburne yrkesmänniskans sista dygn i livet.  

Marie-Louise och Gösta Ekman delade allt under ett trettioårigt äktenskap. Gösta Ekman gick bort den 1 april 2017. Marie-Louise Ekman fortsätter deras samtal och öppnar nu hans dagböcker en gång till för sig själv och för första gången för läsarna.

Det är ett ömsint och skickligt urval av Göstas dagboksanteckningar hon gjort, Marie-Louise Ekman. Sydsvenskan

En bok att läsa långsamt och eftertänksamt. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra  Bibliotekstjänst

Hur rustar man sig som vårdpersonal för att hantera starka känslor och människor som är i sorg, kris eller har en obotlig sjukdom? Vad är viktigt att tänka på inför och under ett sådant möte?

Denna antologi vänder sig till den som arbetar inom vård och omsorg men också till volontärer och närstående som i sin vardag möter människor i kris och sorg och i samband med obotlig sjukdom. Det är en bok som sätter fokus på det existentiella i mötet, en dimension där det finns en kunskapslucka och där det finns en rädsla för samtal som inte rör det rent medicinska eller konkreta.  

Hur vi möter människor som hamnat i en krissituation? Vad behöver vi, som personal/volontärer, för att kunna och orka vara kvar i det svåra? Och hur gör vi för att inte drabbas av compassion fatigue?  

Medverkande skribenter har olika professioner såsom psykoterapeuter, läkare och övrig vårdpersonal. Anna Kågström som är redaktör för boken är också redaktör för tidskriften Palliativ vård.

Några av kapitlen i boken:  

Att möta patient och närstående vid obotlig sjukdom  

Att förmedla hopp  

Att möta barn som har förlorat ett syskon

Att möta närstående som har förlorat någon i suicid  

Att reflektera kring död, sorg och krishantering i personalgruppen

"När mammor dör växer det sly överallt" , så skriver Göran Tunström. Men pratar vi om det?  

När Charlotte Sirc hastigt förlorade sin mamma som femtonåring saknade hon berättelser om flickor och kvinnor som varit med om samma sak.

Här berättar 31 kvinnor mellan 18 och 77 år om erfarenheten av att mista sin mamma.  

Ärligt och nära beskriver de hur mammas död har påverkat dem som flickor, kvinnor, döttrar och mammor. Berättelserna beskriver den djupaste sorgen efter en saknad mamma men också lättnaden då en gammal och sjuk mamma får gå bort.  

Trots att ensamheten i sorgen är ett gemensamt drag i berättelserna kan sorgen även ge styrka och kraft att gå vidare. I efterordet beskriver socionom och leg psykoterapeut Lotta Polfeldt olika teorier, begrepp och perspektiv kring sorg och ger exempel på hur mammas död kan påverka på kort och lång sikt.   Boken är framförallt riktad till döttrar med samma upplevelser men kan likaväl läsas av söner utan mödrar, anhöriga och professionella som möter sörjande i sitt arbete. Syftet är att lyfta in döden i livet och att ge styrka och kraft att prata om döden.

RECENSIONER

"Berättelserna är samlade av Charlotte Sirc som när hon var femton år gammal miste sin mamma i en trafikolycka." "Boken är svår att lägga ifrån sig, förutom när man behöver torka en tår då och då. Den är viktig,välskriven och mycket bra. Berättelserna lyfter det speciella band som finns mellan mor och dotter, ett band som oundvikligen bryts av sjukdom, olyckor, suicid eller av ålder. När bandet bryts påverkar det alltid livet i stort. Olika, men alltid stort. Antologin förmedlar hopp och visar att det trots en obeskrivbar sorg går att leva vidare. När mammor dör bör läsas av många men i första hand av döttrar som förlorat sin mamma.Helhetsbetyg: 4." BTJ

Jag sitter längst ut på en stol intill din säng och håller dina händer i mina. Alldeles nyss har jag kysst dig på kinden för sista gången och viskat Hej då, älskling. Du är fri att gå. Du ligger så fridfullt på sidan, vänd mot mig. Jag vill stryka dig ömt över kinden, men förstår intuitivt att jag ska låta bli. Vi är så nära i denna stund, och ändå vet jag att jag måste låta dig gå.  

Den 23 januari 2019 dör Kristinas älskade Gösta oväntat och mitt i livet. I den här boken skildrar hon det första året utan Gösta, från chock, nattsvart förtvivlan och panikångest, till hopp om en framtid där hon kan stå ut med det tomrum som hennes hjärta för alltid kommer att rymma.

När det värsta händer är en gripande livsberättelse som önskar öka förståelsen för hur sorg kan se ut och skänka tröst och hopp till människor i sorg. Den vänder sig till dem som förlorat någon och till alla som är intresserade av existentiella frågor och öppna för livets andliga dimension. Boken skildrar en kärlek så stark att den når bortom tid och rum och berättar om förunderliga och konkreta upplevelser av att livet och kärleken består även efter döden, om än i ny form.

KRISTINA ASPEMO arbetar med att vägleda individer och grupper i inre och yttre förändringsprocesser. I rollen som terapeut, konsult och yogalärare bistår hon med stöd och inspiration för ökat välmående och personlig utveckling.

"En fin, personlig och kärleksfull skildring av hur sorg kan se ut." Tara

"Författaren skriver personligt, ärligt, smärtsamt och levande om sorg, kärlek och andlighet." Betyg 4 av 5, Håkan Stenow, BTJ

"Den är så vacker, jag gråter av att läsa samtidigt som jag fylls av kärlek och nya insikter." Stjärnvindens skildringar

"Jag sträckläser. Jag rörs personligen av orden hon skriver, händelserna hon skildrar, varsamheten hon skildrar livet med. Det bidrar också till min upplevelse, att jag får bevittna något som är intimt och samtidigt skrivet med sådan integritet. Kristina Aspemo har förmågan att skriva hudnära och personligt, men låter det mest privata vara. Och jag tänker att denna bok är viktig för de allra flesta." Charlotte Cronquist, författare och coach

"Jag kunde ärligt talat inte släppa den, jag bara fortsatte att läsa och läsa. Man blev helt indragen i den. Jag grät och jag skrattade och blev otroligt berörd." Dödenpodden

Det var inget särskilt med den där dagen, 7 april 2017. Solen sken in genom sovrummets takfönster. Noel var sjuk och vi kom överens om att Chris skulle ta hand om honom. Han behövde bara göra några ärenden, på Drottninggatan. Det skulle visa sig, att den här särskilt osärskilda dagen, inte skulle vara det så länge till.

I 30 timmar går Annika i ovisshet. Läsaren får följa henne kastas mellan hopp och förtvivlan, genom kris och djup sorg. Men när hon befinner sig på livets absoluta botten hittar Annika en liten gnista av livskraft. Chris ville leva men fick inte möjligheten. Hon lovar honom därför att hon ska göra det åt honom, hon ska leva för dem båda. Men hur ska hon lära sig att leva med sorgen och samtidigt hålla sitt löfte till Chris?

"En berörande och öppenhjärtig självbiografi."

- Anette Sjöberg, BTJ

"Annika visar att det krävs mod att inte ge upp och att man trots sorgen som kommer och går kan hitta nya förhållningssätt och nya tankemönster. Allt för att kunna leva ett rikt liv, fullt ut, med en känsla av djup inre lycka och meningsfullhet. Det väcker eftertanke och inspirerar oavsett var man befinner sig i livet."

- Kulturladyn Ulrica, @kulturladyn

De var tolv, och bästisar, när Henrik dog. Men vad var det egentligen som hände? Andreas Ekström är livshotande sjuk. Han väntar på en ny lever, men telefonen vägrar ringa och det finns tid att tänka. Att tänka på Henrik. Andreas bestämmer sig för att följa varje tråd till slut. Vittnesmålen, förundersökningsprotokollet, journalerna. För att se om det går att hålla Henrik vid liv. Alla detaljer har han inte – och nu kan det egna livet ta slut vilken dag som helst. Att dö utan att veta är otänkbart.

Två pojkar representerar ett nytt steg i Andreas Ekströms författarskap. Det är en berättelse om sorg och sjukdom, vänskap och förlust, skriven med stilistisk precision och obarmhärtighet."Så vem ska läsa Ekströms berättelse? Vi som söker en litteratur som är något annat än underhållning, autofiktiva excesser eller experimentprosa i åstundan av de fina priserna. Vi som vet att litteratur kan vara så mycket mer."Svenska Dagbladet"Bokens tonfall är lätt, nästan kåserande. Det är nog därför den drabbar så hårt. Läsaren luras att sänka garden, och så kommer den här och var, när man minst anar det: den vanvettiga sorgen över Henrik."Göteborgs-Posten"Det är en bok som i sin skarpa genomlysning rymmer mycket outtalad smärta. Allt är synligt, som det är synligt i en läkarjournal, i en röntgenbild, på en karta och under en operation. Det är blottlagt, sant rentav."Expressen"Den klara prosan, det återhållsamma språket får mig stundtals att tänka på de riktigt namnkunniga i genren, som Joan Didion eller Jenny Diski."Sydsvenskan

Andreas Ekström (född 1975) är journalist, författare och en av landets mestetablerade talare. Han har givit ut flera böcker på Weyler förlag, däribland Google-koden (2010) och senast essäboken Att hitta (2018). Han är uppvuxen i Kungsbacka och bor idag i Lund.