Helena Granström – författare

»Granströms kyligt precisa inledning är bland det starkaste hon skrivit [...].« – Isabelle Ståhl, DN »Hon rör sig kring den möjliga kunskapens gränser och är verkligen intellektuellt på topp – och extremt stimulerande! Jag gör anteckningar nästan på varje sida, kring varje påstående, stryker under väl­formulerade meningar och grips av en förnyad lust att diskutera dessa de yttersta frågorna igen.« – Torbjörn Elensky, SvD »Verklighetens död griper genast tag i läsaren.« – Sverker Sörlin, Expressen “En söndagsförmiddag i februari, knappt en vecka före sin tvåmånadersdag, slöt min yngsta dotter sina ögon.” Ett barn dör och återfår livet. Det blir utgångspunkten för en reflektion över gränsen mellan liv och död, en gräns som ingen egentligen vet var den löper. Att naturvetenskaperna inte kunnat klarlägga hur det levande ska skiljas från det icke-levande, vad säger det om möjligheterna att med ett rationellt språk beskriva allt som är verkligt?

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv.

I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i engelsk utgåva.

»'Du är väl en sådan där multiversumtyp, va?' smackade han fram mellan tuggorna, hans stora, simmiga ögon fortsatte att blinka oupphörligt, den runda magen stod som en hylla under hans hetsigt malande käke. Jag kom att tänka på astronomen Fritz Zwicky förmodligen en riktig hedersknyffel som hade gjort sig känd för att med en matematikers precision förolämpa sina kollegor genom att kalla dem för sfäriska idioter; sfäriska, eftersom de var idioter från vilket håll man än betraktade dem. Denne man gjorde omnämnandet mer bokstavligt, även om han förmodligen uppfyllde det även i Zwickys avsedda form.«

Elsa är lektor på en namnlös fysikinstitution i Stockholm. Desillusionerad har hon lämnat forskningens fascinerade stadium bakom sig utan att ha lyckats träda in i ett nytt. Det enda hon tvivlar mer på än fysikens möjlighet att närma sig något som liknar verkligheten, är sin egen plats i tillvaron. Institutionen befolkas av män; yngre män, äldre män. Och Laura, en österrikisk doktorand med siktet inställt på förtrolig vänskap med den motvilliga Elsa. Men så finns Albert, en ytterst allvarlig man som blir föremål för hennes intresse och fantasier.

Helena Granström är författare och kulturskribent och skriver för Expressen och Svenska Dagbladet. Hon har även en magisterexamen i teoretisk fysik och en licentiatexamen i matematik. Hon har skrivit ett flertal essäer och romaner, det här är hennes första på Weyler förlag.

"Helena Granström är expert på mänskliga tillkortakommanden girighet, självgodhet och missunnsamhet." Gefle Dagblad"Helena Granström leker raffinerade lekar med sina naturvetenskapliga modeller och låter dem spela ett rollspel eller skuggspel i den psykologiska handlingen på institutionen. För fysiker är det säkert extra roligt att kunna lägga det här stora pusslet. Och det är underhållande med lite hjärngympa i den svenska romanhösten." SvD"Granströms nyexistentialistiska miniodyssé genom fysikens ännu olösta mysterier, är exemplarisk rent innehållsmässigt." Aftonbladet

En kvinna sitter på en annan kvinnas sängkant, omgiven av natt. En man ligger intill en kvinna och andas i mörkret. Ett hjärta slår under ett annat hjärta, en liten hand sträcker sig mot insidan av hud.

Hysteros är en förtätad berättelse om en graviditet: om att bära en annan kropp inuti sin egen, om att samtidigt vara en och två. Hysteros skildrar en kvinna vars gränser är under upplösning, inte bara genom det liv som växer i henne. I hennes kropp sammanstrålar längtan, ilska och förtvivlan med ett begär så starkt att det också hotar det egna jaget. I Helena Granströms sjätte bok vävs teman som sexualitet, identitet och moderskap samman i en berättelse som rör sig från samtiden in i den antika mytens vidsträckta landskap.

Helena Granström, född 1983, är författare och skribent med bakgrund inom fysik och matematik. Hennes senaste bok Det som en gång var (2016) är en systemkritisk essä med fotografier av Marcus Elmerstad. Granström har tidigare utkommit med flera böcker däribland Hysteros (2013), Infans (2011), Osäkerhetsrelationen (2009) och Alltings mått (2008). Som skribent har hon gjort sig känd som en systemkritisk röst, bland annat i frågan om teknikens inverkan på vårt samhälle.

Helena Granströms författarskap har varit egensinnigt, från debuten med essän ”Alltings mått” till den lysande versromanen ”Osäkerhetsrelationen”. Även om hon också i ”Hysteros” demonstrerar sin förmåga att ta upp intressanta filosofiska frågeställningar så är det gestaltningen som imponerar mest. Stämningen är tät, språket helgjutet, berättelsen precist uppbyggd. Det bådar gott inför framtiden.

Elise Karlsson, Svenska Dagbladet 

Det strama, exakta språket är en av bokens styrkor, en förutsättning för att kunna hantera innehållet, som svämmar över av kroppslighet. Granström, som har doktorerat i matematik och har en magisterexamen i teoretisk fysik, har tidigare skrivit lysande civilisationskritik som tar barnsligheten i försvar mot vuxenheten – jag tänker främst på essän Det barnsliga manifestet, men också kortromanen Infans – och här, i den sjätte boken, fortsätter hon utmana det vuxna behovsförtrycket. När läste jag senast en bok som påverkade mig så fysiskt? Läsningen ger mig rysningar, kväljningar och klaustrofobi, men väcker också tankar: vad är det för sorts tillstånd som Granström beskriver så lysande väl?

Malin Lindroth, Göteborgs-Posten

Ändå vet den som läst Helena Granström att hon alltid återvänder från förlusten, separationen och försvinnandet till bevarandet och minnet. Till språket som vårt enda vapen mot det oförklarliga och övermäktiga. Här är det myten som får bära den stora skräcken: att döden hinner först till barnet, att barnet för den med sig. Förra året utgav Novellix Granströms novell ”Skördebrev”, en stark berättelse om en pojke och en kvinna och deras kamp mot upplösning och utplåning. ”Hysteros” förmår inte riktigt matcha den intensiva skräckberättelsen om att sörja för ett barn, men lägger sig nära.

Ulrika Milles, Dagens Nyheter

Helena Granströms framställning löper längs en känslostark och intelligent fråga, ett stycke stämt för ett fulltonigt stränginstrument.

Göran Sommardal, SR Kulturnytt

Och hon är alltjämt en förbannat begåvad författare, som med sitt poetiska, gnistrande intensiva språk faktiskt känns som en modern Rut Hillarp.

Therese Eriksson, Upsala Nya Tidning

Jag gläds verkligen över Granströms bok. Den svenska romanen är nog inte vad den hade kunnat vara. Inte ofta korsbefruktas berättarkonst med språkkonst, men i Hysteros är det precis vad som sker. Prosan är lugn men fylld av rörelse, grå och vacker som vardagen och väntan. Berättelsen likaså, korsflätad med tankens omtagningar, världens speglingar och stilla vardag. Granström har verkligen lyckats med något alldeles särskilt. Något som inte går att vara förberedd på.

Victor Malm, Skånska Dagbladet

Är det möjligt att förstå den man älskar om man inte lever i samma verklighet? Vad är poängen med att vara kärleksfull om man ändå är en hänsynslös förtryckare i ett annat universum? Och kan man överhuvudtaget komma nära en annan människa på riktigt?

I sin nya roman skildrar Helena Granström en parallell tillvaro där en skrupelfri småbarnspappa, en ambivalent konstnär och en skräckslagen ingenjör lockar in huvudpersonen i lustens och intellektets förvecklingar. Schrödingers katt är varken död eller levande, den är både och. Men hur är det med kärleken?

Betydelsen av kärlek är en djärv och lekfull roman om längtans många världar, och om huruvida två människor någonsin kan nå fram till varandra.

»'Du är väl en sådan där multiversumtyp, va?' smackade han fram mellan tuggorna, hans stora, simmiga ögon fortsatte att blinka oupphörligt, den runda magen stod som en hylla under hans hetsigt malande käke. Jag kom att tänka på astronomen Fritz Zwicky förmodligen en riktig hedersknyffel som hade gjort sig känd för att med en matematikers precision förolämpa sina kollegor genom att kalla dem för sfäriska idioter; sfäriska, eftersom de var idioter från vilket håll man än betraktade dem. Denne man gjorde omnämnandet mer bokstavligt, även om han förmodligen uppfyllde det även i Zwickys avsedda form.«

Elsa är lektor på en namnlös fysikinstitution i Stockholm. Desillusionerad har hon lämnat forskningens fascinerade stadium bakom sig utan att ha lyckats träda in i ett nytt. Det enda hon tvivlar mer på än fysikens möjlighet att närma sig något som liknar verkligheten, är sin egen plats i tillvaron. Institutionen befolkas av män; yngre män, äldre män. Och Laura, en österrikisk doktorand med siktet inställt på förtrolig vänskap med den motvilliga Elsa. Men så finns Albert, en ytterst allvarlig man som blir föremål för hennes intresse och fantasier.

Helena Granström är författare och kulturskribent och skriver för Expressen och Svenska Dagbladet. Hon har även en magisterexamen i teoretisk fysik och en licentiatexamen i matematik. Hon har skrivit ett flertal essäer och romaner, det här är hennes första på Weyler förlag.

"Helena Granström är expert på mänskliga tillkortakommanden girighet, självgodhet och missunnsamhet." Gefle Dagblad"Helena Granström leker raffinerade lekar med sina naturvetenskapliga modeller och låter dem spela ett rollspel eller skuggspel i den psykologiska handlingen på institutionen. För fysiker är det säkert extra roligt att kunna lägga det här stora pusslet. Och det är underhållande med lite hjärngympa i den svenska romanhösten." SvD"Granströms nyexistentialistiska miniodyssé genom fysikens ännu olösta mysterier, är exemplarisk rent innehållsmässigt." Aftonbladet

Döden är människans grundvillkor, våra rädslors fixpunkt och förutsättningen för våra strävanden. Idéer om döden präglar alla kulturer och har gett upphov till såväl världsreligioner som lokala myter. I sekulära miljöer är dödens tillvaro dock mer undanskymd. Livsförlängande åtgärder har ersatt tanken om döden som meningsfull i sig eller en passage in i det okända. Denna volym täcker hela spektrumet av dödens skepnader med global spännvidd och historiskt djup; från några av de tidigast nedtecknade poetiska texterna via religiösa källskrifter och schamanistiska praktiker till rådande filosofiska och vetenskapliga perspektiv.

I tjugofyra essäer utforskar svenska och inter­nationella experter olika vägar att närma sig döden. Bidragen omfattar egyptiska och sumeriska dödsriken, de stora religionernas etik, antika och moderna teorier om själen och medvetandet samt konstnärliga och litterära gestaltningar. I centrum för denna rikligt bildsatta antologi står frågan om vad historien kan lära oss inför vårt eget umgänge med döden och de döda. Boken finns även i svensk utgåva.