Anna Lindman – författare

»Ett vrål i bokform.« - AftonbladetNär han försvinner in på sitt arbetsrum igen packar jag fort. Fyller ett par tygkassar, bär ut dem i trappuppgången så tyst jag kan, kastar ut skorna och kappan också. Vet jag att det efter detta inte finns någon återvändo? “Gå vid första slaget”, säger vi, men om det första slaget aldrig kommer, hur vet man då när man ska gå? I den här boken möter journalisten och författaren Anna Lindman människor som lämnat en psykiskt våldsam relation. Med utgångspunkt i egna och andras erfarenheter undersöker hon det våld som inte syns, som inte ger blåmärken men som lämnar djupa sår.

När han försvinner in på sitt arbetsrum igen packar jag fort. Fyller ett par tygkassar, bär ut dem i trappuppgången så tyst jag kan, kastar ut skorna och kappan också. Vet jag att det efter detta inte finns någon återvändo?

“Gå vid första slaget”, säger vi, men om det första slaget aldrig kommer, hur vet man då när man ska gå?

I den här boken möter journalisten och författaren Anna Lindman människor som lämnat en psykiskt våldsam relation. Med utgångspunkt i egna och andras erfarenheter undersöker hon det våld som inte syns, som inte ger blåmärken men som lämnar djupa sår.

Ingen går med i en sekt. Det är den kärleksfulla gemenskapen som lockar, den stora känslan av mening, strålkastaren av varmt ljus som sköljer över en. Som sedan plötsligt slocknar, och det blir hårt, det blir kallt, och man måste vara stark.

När Knutby Filadelfia faller samman 2016 har församlingen under tjugo år präglats av systematiserad, fysisk och psykologisk misshandel, sexuellt utnyttjande och en bergfast tro på att Himlens drottning, Kristi brud, är en av dem.

I sitt stora reportage möter Anna Lindman de vanliga medlemmarna, pastorerna och barnen som växte upp i sekten, och berättar om den tilltagande radikaliseringen och de rättsliga domarna mot församlingens ledare. Sekten är en omskakade genomlysning av den destruktiva gemenskapens mekanismer och hur denna sorts relationer kan snärja också den starkaste.

Ingen går med i en sekt. Det är den kärleksfulla gemenskapen som lockar, den stora känslan av mening, strålkastaren av varmt ljus som sköljer över en. Som sedan plötsligt slocknar, och det blir hårt, det blir kallt, och man måste vara stark.

När Knutby Filadelfia faller samman 2016 har församlingen under tjugo år präglats av systematiserad, fysisk och psykologisk misshandel, sexuellt utnyttjande och en bergfast tro på att Himlens drottning, Kristi brud, är en av dem.

I sitt stora reportage möter Anna Lindman de vanliga medlemmarna, pastorerna och barnen som växte upp i sekten, och berättar om den tilltagande radikaliseringen och de rättsliga domarna mot församlingens ledare. Sekten är en omskakade genomlysning av den destruktiva gemenskapens mekanismer och hur denna sorts relationer kan snärja också den starkaste.

Hur orkar vi egentligen älska, bygga relationer, lära oss franska, pensionsspara, tapetsera och gå till jobbet varje dag, när vi ändå när som helst kan dö?

Den här boken är till för dig som vill och vågar utmana din egen relation till det slut som väntar oss alla. Istället för att fortsätta förtränga döden har Anna Lindman tittat på den mycket noga, intervjuat psykologer, terapeuter, cancerläkare, präster, begravningsentreprenörer, religiösa, filosofer, människor som vet att de snart ska dö och många många fler.

Knutbydramat är ett svenskt trauma – men löpsedlarna, konspirationsteorierna och mytologiseringen skymmer de vanliga medlemmarna, människorna som deltog både som offer och förövare i församlingen och inte minst barnen som växte upp i den.

Hur kunde sekten sluta sig på nytt efter skotten 2004? Vilka är de psykologiska mekanismer som kan ge en ledare en sådan makt och göra medlemmarna till sådana lydiga följare?

I Anna Lindmans omfattande intervjumaterial berättar de avhoppade medlemmarna den stora journalistiska berättelsen om Knutby Filadelfia: från lögn till sanning, från mobbning och manipulation till våld och sexuella övergrepp, från församlingens stora fall till domarna mot flera av församlingens centralgestalter 2020.

Knutbydramat är ett svenskt trauma – men löpsedlarna, konspirationsteorierna och mytologiseringen skymmer de vanliga medlemmarna, människorna som deltog både som offer och förövare i församlingen och inte minst barnen som växte upp i den.

Hur kunde sekten sluta sig på nytt efter skotten 2004? Vilka är de psykologiska mekanismer som kan ge en ledare en sådan makt och göra medlemmarna till sådana lydiga följare?

I Anna Lindmans omfattande intervjumaterial berättar de avhoppade medlemmarna den stora journalistiska berättelsen om Knutby Filadelfia: från lögn till sanning, från mobbning och manipulation till våld och sexuella övergrepp, från församlingens stora fall till domarna mot flera av församlingens centralgestalter 2020.

När han försvinner in på sitt arbetsrum igen packar jag fort. Fyller ett par tygkassar, bär ut dem i trappuppgången så tyst jag kan, kastar ut skorna och kappan också. Vet jag att det efter detta inte finns någon återvändo?

“Gå vid första slaget”, säger vi, men om det första slaget aldrig kommer, hur vet man då när man ska gå?

I den här boken möter journalisten och författaren Anna Lindman människor som lämnat en psykiskt våldsam relation. Med utgångspunkt i egna och andras erfarenheter undersöker hon det våld som inte syns, som inte ger blåmärken men som lämnar djupa sår.

“Gå vid första slaget”, säger vi, men om det första slaget aldrig kommer, hur vet man då när man ska gå?

I Det jag trodde var kärlek möter journalisten och författaren Anna Lindman människor som lämnat en psykiskt våldsam relation. Med utgångspunkt i egna och andras erfarenheter undersöker hon det våld som inte syns, som inte ger blåmärken men som lämnar djupa sår.

“Hur kan det finnas så många att intervjua? Varför är de här berättelserna så lika? Varför börjar det alltid likadant och varför är det så svårt att få det att sluta? Jag börjar längta efter ett schema, en karta, där allt blir tydligt. Steg för steg. Det första trappsteget som leder till nästa, och oundvikligen till det tredje. Framför allt vill jag förstå. Är det ens kärlek?”