Vägen till Konstantinopel

Året är 1349 och Digerdöden har kommit också till Jamtaland. En ung kvinna lämnar allt bakom sig, gården, sin hemtrakt, sitt språk, sitt namn och de kära hon förlorat, och beger sig ut på vandring. Hon klär sig i manskläder för att skydda sig mot våld och överfall, och hon tänker inte stanna förrän hon är framme i Konstantinopel. På vägen möter hon troll, gengångare och eremiter, och hon får uppleva både vänskap och kärlek, men det verkliga äventyret väntar henne vid färdens slut. I den värld hon lämnade är det bara i klostren som flickor kan få lära sig läsa och skriva, detta som för denna unga kvinna är nyckeln till kunskapen hon längtar efter. Och hon avvisar den lott som av hävd skulle tillkomma henne, att bli en mans maka och föda deras barn. Hon vet att hon aldrig kan älska en man, det är till andra kvinnor hennes kropp och själ dras, och hon vet att detta kommer att göra hennes liv annorlunda än de flesta människors.