Den europeiska valutaunionen EMU har utvecklats till ett dyrbart experiment, och historiens dom kommer att bli hård. Länge såg det ut att gå bra, och EMU fick nya medlemmar. Men bakom en fasad av hygglig tillväxt växte underskott, obalanser och bubblor. När den stora finanskrisen bröt ut hösten 2008 kom spänningarna mellan och inom EMU:s medlemsländer upp till ytan. Eurokrisen är en skakande skildring av vad som har gått snett med det politiska prestigeprojektet EMU. Tonvikten i boken ligger på en analys av orsakerna till valutaunionens kris och på den bedrövliga krishanteringen. De ekonomiska effekterna ser vi redan i form av en stor och växande arbetslöshet inom nästan hela Europa. Krisländer med massarbetslöshet anklagas för att »leva över sina tillgångar« när det är uppenbart att de idag lever långt under sina tillgångar. I krisens spår urholkas demokratin. Åtstramningsprogram skrivs ut av de verkliga makthavarna: finansmarknaderna, EU-kommissionen och Internationella Valutafonden. I krisländerna börjar valet stå mellan medlemskap i EMU och bevarat folkstyre. Stefan de Vylder stod på nej-sidan i den svenska folkomröstningen om euron år 2003. Men det är inte skadeglädje som präglar Eurokrisen utan en blandning av ilska och sorg över att Europas ledare har fört oss mot denna avgrund.
