Vem var Jean Moulin? Enligt den officiella historieskrivningen var han general de Gaulles sändebud till den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. 1943 blev han politisk ledare för motståndsrörelsen och senare samma år greps han i Lyon och torterades av Gestapo. Han förmodas ha dött några dagar senare utan att ha förrått sina kamrater. Efter kriget flyttades hans aska till Panthéon i Paris – den störta hyllningen Frankrike består sina hjältar – där hans grav återfinns tillsammans med Voltaire, Zola och Victor Hugo. Så långt den officiella versionen. Men vad är sanningen om Jean Moulin? Var han bara en modig statstjänsteman som frivilligt anmälde sig att bli hemlig agent? Eller var han, såsom en del tror, sovjetisk agent, en fransk Kim Philby som i hemlighet försökta åstadkomma ett kommunistiskt uppror i Frankrike? Existerade överhuvudtaget den nationalhjälte som gravsattes i Panthéon. Eller var hans öde i själva verket en till stora delar uppdiktad version skapad av efterkrigstidens gaullistiska regering för att läka samman Frankrikes sår och förse nationen med en samlande gestalt som motvikt till det inbördeskrig som hotfullt avtecknade sig mot horisonten? Berättelsen om Moulin är full av obesvarade frågor. Ingen vet när eller var han dog, och det finns flera frågetecken huruvida askan efter liket verkligen är hans. Ända sedan han försvann har det funnits en infekterad diskussion i Frankrike om Moulin i själva verket blev förrådd av andra motståndsledare. Varför finns det någon som helst anledning att tro att de hade förrått honom? Patrick Marnham föresatte sig att skriva ”en ickekontroversiell biografi om en mycket modig man” men den forskning han inledde för över tio år sedan visade sig avslöja en betydligt mer fascinerande och mångbottnad gestalt. Marnham följde Moulin i spåren: från den by i Provence där han växte upp, genom hans karriär och bohemiska liv som konstnär i Montparnasse och ända fram till läkarmottagningen i Caluire där han satt när Klaus Barbies Gestapo störtade in genom dörren. I samma hus intervjuade Marnham 1985 läkaren som själv var med den gången. Marnhams gripande biografiska detektivarbete avslöjar en intrig i intrigen och ger en uttömmande redogörelse för bevismaterialet om vem som egentligen dödade Jean Moulin. Han beskriver också hur legenden om hjälten formades för att fogas samman med bilden av ett hjältemodigt liv.

Vem var Jean Moulin? Enligt den officiella historieskrivningen var han general de Gaulles sändebud till den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. 1943 blev han politisk ledare för motståndsrörelsen och senare samma år greps han i Lyon och torterades av Gestapo. Han förmodas ha dött några dagar senare utan att ha förrått sina kamrater. Efter kriget flyttades hans aska till Panthéon i Paris – den störta hyllningen Frankrike består sina hjältar – där hans grav återfinns tillsammans med Voltaire, Zola och Victor Hugo. Så långt den officiella versionen. Men vad är sanningen om Jean Moulin? Var han bara en modig statstjänsteman som frivilligt anmälde sig att bli hemlig agent? Eller var han, såsom en del tror, sovjetisk agent, en fransk Kim Philby som i hemlighet försökta åstadkomma ett kommunistiskt uppror i Frankrike? Existerade överhuvudtaget den nationalhjälte som gravsattes i Panthéon. Eller var hans öde i själva verket en till stora delar uppdiktad version skapad av efterkrigstidens gaullistiska regering för att läka samman Frankrikes sår och förse nationen med en samlande gestalt som motvikt till det inbördeskrig som hotfullt avtecknade sig mot horisonten? Berättelsen om Moulin är full av obesvarade frågor. Ingen vet när eller var han dog, och det finns flera frågetecken huruvida askan efter liket verkligen är hans. Ända sedan han försvann har det funnits en infekterad diskussion i Frankrike om Moulin i själva verket blev förrådd av andra motståndsledare. Varför finns det någon som helst anledning att tro att de hade förrått honom? Patrick Marnham föresatte sig att skriva ”en ickekontroversiell biografi om en mycket modig man” men den forskning han inledde för över tio år sedan visade sig avslöja en betydligt mer fascinerande och mångbottnad gestalt. Marnham följde Moulin i spåren: från den by i Provence där han växte upp, genom hans karriär och bohemiska liv som konstnär i Montparnasse och ända fram till läkarmottagningen i Caluire där han satt när Klaus Barbies Gestapo störtade in genom dörren. I samma hus intervjuade Marnham 1985 läkaren som själv var med den gången. Marnhams gripande biografiska detektivarbete avslöjar en intrig i intrigen och ger en uttömmande redogörelse för bevismaterialet om vem som egentligen dödade Jean Moulin. Han beskriver också hur legenden om hjälten formades för att fogas samman med bilden av ett hjältemodigt liv.