Näktergalen sjöng så ljuvligt uppe i trädet, kungen råkade höra den och blev förtjust. Han gjorde som mäktiga personer brukar. Han befallde: »Den vill jag ha. Fånga den!«
Kungens tjänstefolk lydde hans order och näktergalen låstes in i en gyllene bur. Men tänka sig: näktergalen vägrade sjunga för kungen …
En underfundig fabel av den älskade tyska poeten Mascha Kaléko om maktens översitteri, konstens sårbarhet och allas rätt till sitt eget liv.
Mascha Kaléko är en av förra seklets mest älskade tyskspråkiga poeter. Hon föddes 1907 i en judisk familj i trakten av Kraków, i den del av dagens Polen som på den tiden hörde till Galizien, en provins inom den österrikisk-ungerska dubbelmonarkin.
I slutet av 1920-talet gjorde Kaléko succé i Berlins dagstidningar med lätt ironiska, vemodiga, kaxiga och ömsinta dikter om »små människors« vardag, drömmar, kärlek och ensamhet. Det var storstadspoesi i en anda av Den nya sakligheten – den stilriktning som härskade på 1920-talets tyska litterära vänsterscen.
I januari 1933, samma månad som Hitler och hans nazister kom till makten samlades Kalékos dikter i boken Das lyrische Stenogrammheft (Det lyriska stenogramblocket). Det hade kunnat bli startskottet för en lysande karriär, men i likhet med alla andra tyska kulturarbetare av judisk härkomst förbjöds Kaléko av nazisterna. Hon lyckades i sista stund fly till USA 1938 med sin man och deras son. Där fick hon klara livhanken genom att skriva reklamtexter.
Mascha Kaléko tvingades leva i exil under 38 av sina 47 kreativa år som en tysk poet. Idag räknas hon som en av de mest betydande moderna tyskspråkiga lyrikerna och är även en av Tysklands mest älskade poeter.
Det lyriska stenogramblocket hade 2012 sålts i 270 000 exemplar och är en av Tysklands mest sålda diktböcker.
Kungen och näktergalen är hennes första svenska boktitel.
