Hjalmar Söderberg tillhör våra mest beundrade författare. Så har det inte alltid varit. När hans debutbok Förvillelser kom ut 1895 var kritiken nästan enhälligt negativ. Man gav visst erkännande åt stilen, men innehållet upprörde: här skildrades en ung man som försummade sina studier, förförde två flickor, varav den ena blev med barn och måste gömma sig i utlandet, och så lånade han pengar på en falsk växel. Kritikerna önskade att Söderberg till nästa bok skulle välja ett värdigare ämne. Förvillelser förutsågs bli en succès de scandale, man antog att den skrivits för att sälja på sitt skabrösa innehåll. En av bokens argaste kritiker, Harald Molander, kom att göra ett oförglömligt intryck på Hjalmar Söderberg. Men tiden har hunnit ifatt honom. Björn Sahlin visar i Unga flickor böra icke läsa den hur synen på Förvillelser långsamt förändrats. Idag upplevs boken närmast som en vemodig kärlekshistoria i ett idylliskt, svunnet Stockholm. Forna tiders kritik har fått löjets skimmer över sig. Men trots uppmärksamheten och en rad billighetsutgåvor saknades boken nästan helt då man 1939 undersökte bokbeståndet i svenska hem. Förvillelser gömdes undan, skrev författaren Tora Dahl 1945. För biblioteken var det i femtio års tid inte tillåtet att anskaffa Förvillelser för statliga medel, de fick inte ens ha boken i sina hyllor. Och det dröjde ännu längre innan den nämndes i en lärobok för gymnasiet. Förändringen i inställning under 1900-talets lopp speglar hur äldre värderingar successivt fått stryka på foten. Ser man till antalet utgåvor av Förvillelser har två tredjedelar kommit under 1900-talets senare hälft. Björn Sahlin visar i sin boks bibliografiska delar att Hjalmar Söderberg fått sitt stora genomslag först under 1900-talets två sista decennier och efter sekelskiftet 2000.
