Läs!

Alice Munroes klarhet, tydlighet, rakhet i språket och berättandet är de främsta behållningarna av att ta del av hennes karaktärers inre och yttre liv. Hennes världar vill jag återvända till om och om igen. Som kvinna är det oemotståndligt att bli satt i centrum. Om och om igen.

Irja L

Lektioner i skrivande

Redan de två inledande meningar av titelnovellen etablerar flera premisser: Tidsepoken är efter att många järnvägslinjer anlades, men innan de lagts ned. Platsen är en järnvägsstation. Två personer interagerar: En kvinnlig kund och en manlig stationsföreståndare. Dynamik är att stationsföreståndaren ser sig som flirtig, men framförallt fångas läsarens nyfikenhet redan i första meningen med kvinnans ovanliga önskemål att transportera möbler. När nu läsarens intresse fångats, fördjupar Munro porträtten, först stationsföreståndaren och Johanna, sedd genom den förres ögon. Därefter porträtteras Johanna genom sitt eget perspektiv i klädaffären. Författaren skiftar vidare perspektivet varefter berättelsen vecklar upp sig. När berättelsen fortskrider fördjupas spänningen kring möblerna och kvinnan. Varför behöver hon finare kläder? Hon verkar ha gott ställt, men inte föra sig som kan väntas av en någorlunda välbärgad kvinna vid denna tid. När Johanna säger att hon nog ska gifta sig i klänningen bildar läsaren ett pussel med möbler, klänning, giftermål. Men när nu möblerna fått en förklaring får läsaren nästa konflikt att fundera på: "Hon kände hur det hettade i ansiktet, för det hade faktiskt aldrig varit tal om giftermål" Finns det här giftermålet bara i hennes fantasi? Ska hon lura någon till giftermål? På det här sättet arbetar Munro genom novellen. En konflikt presenteras, förstärks - och löses och nästa problem presenteras. Gestaltning sker i många nivåer. Bara i personernas namn ligger information kodat om både eran och personernas samhällsställning. Mr McCauley har högst status och nämns endast med efternamn. Ken Boudreau har lägre status och får med förnamnet, men nämns aldrig utan efternamnet, utom av Mr McCauley som använder förnamnet. Johanna, Edith, Sabitha nämns oftast utan efternamn. Munro spelar samtidigt på små och stora teman. Vi får följa vardagligheter, men helheten är en på samma gång humoristisk berättelse och en varning när Edith inser att deras lilla skämt skapade en ny människa.

David A

Inte i min smak

Novellformatet är tydligen inte i min smak. Ett bra och beskrivande språk men jag tycker att det blev ganska tråkigt.

Agneta A

En besvikelse

Jag förstår inte grejen med Alice Munro. Jag tyckte att denna bok var väldigt svår att ta sig igenom. Tungläst. Tråkig. Ingenting vettigt händer ju! Livet kan inte vara så melankoliskt som det ofta var i dessa berättelser. Jag läser mycket böcker men detta var inte i min smak.

Irion

Hm...

Läste inte hela, boken var för grå i innehållet. De platser och händelser som finns kändes att där vill jag inte bo eller vara. Så trist är inte livet. Min tolkning.

Kristina B

Härliga noveller

Jag läser inte noveller i vanliga fall för jag trodde att det bara skulle bli ytligt. Men alla novellerna har bra personbeskrivningar och en enkel handling som alltid har en poäng. Glatt överraskad. Ska läsa mer av Alice Munro.

Kerstin G

Undrar om jag inte sett den sista novellen på TV? Kändes bekant. För övrigt var "Tröst" och "Nässlor" de jag tyckte bäst om.

Ruth R

Enligt tidigare recensioner är den säkert bra. Mitt barnbarn, 10 år, fick den i julklapp och han verkade mer än nöjd.

Marianne W

Jag tyckte att boken var väldigt svårläst. Det var inte indelat i kapitel som jag är van vid. Därför kändes det som att det var en enda stor textmassa att ta sig igenom. Men hon skriver väldigt detaljerat beskriver människorna väl. Tyvärr ingen bok för mig.

Eva L

Är egentligen inte så förtjust i noveller. När man just har kommit in i berättelserna o vill veta hur det går så poff är de slut. Tycker kanske det är lite för enkelt för författaren att slippa undan hela historien, språket är däremot väldigt fint.

Gunnel F

Hur man kan säga så mycket på så få sidor är fantastiskt skickligt. Med sitt enkla språk trollbinder hon från första stycket. Jag tror att vi alla kan känna igen något om oss själva i hennes karaktärer. Ser fram mot att läsa ännu en bok.

Njutaren

Novellerna är så underbart mångskiftande - miljöer och personer speciella på sitt eget sätt. Man både känner igen sig och upplever nya insikter - eller nyanser av världen. Fantasin sättes i rörelse, tankar och stämningar förmedlas från en annan kultur, en annan värld. Very interesting.

Epal

Det här är berättelser som fastar. Otroligt välskrivet och genomtänkt. Kan behöva viss tid, att tänka efter och smälta och passar fint för kortare lässtunder och länge period.

Marve

Ett måste för litteraturintresserade! Munro målar i sina korta texter bilder av människor som är så verkliga att läsaren sveps med i det underbara berättandet. Varje novell är en unik beskrivning av en människa i en unik livssituation, vissa mer vardagliga än andra. Varje person är detaljerat och vackert beskriven i all sin prakt och all sin vardaglighet till perfektion.

Sara E

Långtråkigt tantsnusk... Jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag tappade lusten att titta i den andra boken jag köpte vid samma tillfälle.

Christina R

Flera romaner i en

En av de allra bästa novellsamlingar jag läst. Alice Munros noveller är mer som kompakta romaner- hon får mer sagt på 40 sidor än många andra. Sällan har jag läst så bra karaktärer- Munro har en subtil skärpa i sina karaktärsteckningar som är en ren fröjd att läsa.

Krueger

Läs!

Alice Munroes klarhet, tydlighet, rakhet i språket och berättandet är de främsta behållningarna av att ta del av hennes karaktärers inre och yttre liv. Hennes världar vill jag återvända till om och om igen. Som kvinna är det oemotståndligt att bli satt i centrum. Om och om igen.

Irja L

Lektioner i skrivande

Redan de två inledande meningar av titelnovellen etablerar flera premisser: Tidsepoken är efter att många järnvägslinjer anlades, men innan de lagts ned. Platsen är en järnvägsstation. Två personer interagerar: En kvinnlig kund och en manlig stationsföreståndare. Dynamik är att stationsföreståndaren ser sig som flirtig, men framförallt fångas läsarens nyfikenhet redan i första meningen med kvinnans ovanliga önskemål att transportera möbler. När nu läsarens intresse fångats, fördjupar Munro porträtten, först stationsföreståndaren och Johanna, sedd genom den förres ögon. Därefter porträtteras Johanna genom sitt eget perspektiv i klädaffären. Författaren skiftar vidare perspektivet varefter berättelsen vecklar upp sig. När berättelsen fortskrider fördjupas spänningen kring möblerna och kvinnan. Varför behöver hon finare kläder? Hon verkar ha gott ställt, men inte föra sig som kan väntas av en någorlunda välbärgad kvinna vid denna tid. När Johanna säger att hon nog ska gifta sig i klänningen bildar läsaren ett pussel med möbler, klänning, giftermål. Men när nu möblerna fått en förklaring får läsaren nästa konflikt att fundera på: "Hon kände hur det hettade i ansiktet, för det hade faktiskt aldrig varit tal om giftermål" Finns det här giftermålet bara i hennes fantasi? Ska hon lura någon till giftermål? På det här sättet arbetar Munro genom novellen. En konflikt presenteras, förstärks - och löses och nästa problem presenteras. Gestaltning sker i många nivåer. Bara i personernas namn ligger information kodat om både eran och personernas samhällsställning. Mr McCauley har högst status och nämns endast med efternamn. Ken Boudreau har lägre status och får med förnamnet, men nämns aldrig utan efternamnet, utom av Mr McCauley som använder förnamnet. Johanna, Edith, Sabitha nämns oftast utan efternamn. Munro spelar samtidigt på små och stora teman. Vi får följa vardagligheter, men helheten är en på samma gång humoristisk berättelse och en varning när Edith inser att deras lilla skämt skapade en ny människa.

David A

Inte i min smak

Novellformatet är tydligen inte i min smak. Ett bra och beskrivande språk men jag tycker att det blev ganska tråkigt.

Agneta A

En besvikelse

Jag förstår inte grejen med Alice Munro. Jag tyckte att denna bok var väldigt svår att ta sig igenom. Tungläst. Tråkig. Ingenting vettigt händer ju! Livet kan inte vara så melankoliskt som det ofta var i dessa berättelser. Jag läser mycket böcker men detta var inte i min smak.

Irion

Hm...

Läste inte hela, boken var för grå i innehållet. De platser och händelser som finns kändes att där vill jag inte bo eller vara. Så trist är inte livet. Min tolkning.

Kristina B

Härliga noveller

Jag läser inte noveller i vanliga fall för jag trodde att det bara skulle bli ytligt. Men alla novellerna har bra personbeskrivningar och en enkel handling som alltid har en poäng. Glatt överraskad. Ska läsa mer av Alice Munro.

Kerstin G

Undrar om jag inte sett den sista novellen på TV? Kändes bekant. För övrigt var "Tröst" och "Nässlor" de jag tyckte bäst om.

Ruth R

Enligt tidigare recensioner är den säkert bra. Mitt barnbarn, 10 år, fick den i julklapp och han verkade mer än nöjd.

Marianne W

Jag tyckte att boken var väldigt svårläst. Det var inte indelat i kapitel som jag är van vid. Därför kändes det som att det var en enda stor textmassa att ta sig igenom. Men hon skriver väldigt detaljerat beskriver människorna väl. Tyvärr ingen bok för mig.

Eva L

Är egentligen inte så förtjust i noveller. När man just har kommit in i berättelserna o vill veta hur det går så poff är de slut. Tycker kanske det är lite för enkelt för författaren att slippa undan hela historien, språket är däremot väldigt fint.

Gunnel F

Hur man kan säga så mycket på så få sidor är fantastiskt skickligt. Med sitt enkla språk trollbinder hon från första stycket. Jag tror att vi alla kan känna igen något om oss själva i hennes karaktärer. Ser fram mot att läsa ännu en bok.

Njutaren

Novellerna är så underbart mångskiftande - miljöer och personer speciella på sitt eget sätt. Man både känner igen sig och upplever nya insikter - eller nyanser av världen. Fantasin sättes i rörelse, tankar och stämningar förmedlas från en annan kultur, en annan värld. Very interesting.

Epal

Det här är berättelser som fastar. Otroligt välskrivet och genomtänkt. Kan behöva viss tid, att tänka efter och smälta och passar fint för kortare lässtunder och länge period.

Marve

Ett måste för litteraturintresserade! Munro målar i sina korta texter bilder av människor som är så verkliga att läsaren sveps med i det underbara berättandet. Varje novell är en unik beskrivning av en människa i en unik livssituation, vissa mer vardagliga än andra. Varje person är detaljerat och vackert beskriven i all sin prakt och all sin vardaglighet till perfektion.

Sara E

Långtråkigt tantsnusk... Jag vet inte vad mer jag ska säga än att jag tappade lusten att titta i den andra boken jag köpte vid samma tillfälle.

Christina R

Flera romaner i en

En av de allra bästa novellsamlingar jag läst. Alice Munros noveller är mer som kompakta romaner- hon får mer sagt på 40 sidor än många andra. Sällan har jag läst så bra karaktärer- Munro har en subtil skärpa i sina karaktärsteckningar som är en ren fröjd att läsa.

Krueger