I januari 1988 får författaren Hervé Guibert beskedet att han är hiv-positiv. Från den stunden blir skrivandet det enda som håller honom samman, en besvärjelse mot vanmakten. I hundra paniska stycken dokumenteras sjukdomens framfart: läkarbesöken, de sjunkande blodvärdena, dödsskräcken som blandas upp med både en dödslängtan och en förhöjd livskänsla. Det är en grym berättelse, behärskad och exakt, drypande av svart humor. Här finns de omtalade skildringarna av parisiska celebriteter främst filosofen Michel Foucault, som inte ville att någon skulle veta att han var döende i aids och som själv förnekade sjukdomen in i det sista men allra mest lämnar Guibert ut sig själv. Till vännen som inte ville rädda mitt liv väckte stor uppmärksamhet när den först utgavs i Frankrike 1990. Den räknas i dag som en av de centrala aidsskildringarna, men är även ett litterärt mästerverk i egen rätt. Hervé Guibert (19551991) författare och fotograf, levde större delen av sitt liv i Paris och Rom. Han debuterade 1977 med romanen La mort propagande och publicerade sedan ett tiotal böcker under 1980-talet. Anders Bodegårds svenska översättning av Till vännen som inte ville rädda mitt liv återutges här för första gången, med ett nyskrivet förord av författaren och översättaren Jenny Högström. På svenska finns även romanen Blinda i översättning av Jan Henrik Swahn (Legenda, 1989).

I januari 1988 får författaren Hervé Guibert beskedet att han är hiv-positiv. Från den stunden blir skrivandet det enda som håller honom samman, en besvärjelse mot vanmakten. I hundra paniska stycken dokumenteras sjukdomens framfart: läkarbesöken, de sjunkande blodvärdena, dödsskräcken som blandas upp med både en dödslängtan och en förhöjd livskänsla. Det är en grym berättelse, behärskad och exakt, drypande av svart humor. Här finns de omtalade skildringarna av parisiska celebriteter främst filosofen Michel Foucault, som inte ville att någon skulle veta att han var döende i aids och som själv förnekade sjukdomen in i det sista men allra mest lämnar Guibert ut sig själv. Till vännen som inte ville rädda mitt liv väckte stor uppmärksamhet när den först utgavs i Frankrike 1990. Den räknas i dag som en av de centrala aidsskildringarna, men är även ett litterärt mästerverk i egen rätt. Hervé Guibert (19551991) författare och fotograf, levde större delen av sitt liv i Paris och Rom. Han debuterade 1977 med romanen La mort propagande och publicerade sedan ett tiotal böcker under 1980-talet. Anders Bodegårds svenska översättning av Till vännen som inte ville rädda mitt liv återutges här för första gången, med ett nyskrivet förord av författaren och översättaren Jenny Högström. På svenska finns även romanen Blinda i översättning av Jan Henrik Swahn (Legenda, 1989).

I januari 1988 får författaren Hervé Guibert beskedet att han är hiv-positiv. Från den stunden blir skrivandet det enda som håller honom samman, en besvärjelse mot vanmakten. I hundra paniska stycken dokumenteras sjukdomens framfart: läkarbesöken, de sjunkande blodvärdena, dödsskräcken som blandas upp med både en dödslängtan och en förhöjd livskänsla. Det är en grym berättelse, behärskad och exakt, drypande av svart humor. Här finns de omtalade skildringarna av parisiska celebriteter främst filosofen Michel Foucault, som inte ville att någon skulle veta att han var döende i aids och som själv förnekade sjukdomen in i det sista men allra mest lämnar Guibert ut sig själv. Till vännen som inte ville rädda mitt liv väckte stor uppmärksamhet när den först utgavs i Frankrike 1990. Den räknas i dag som en av de centrala aidsskildringarna, men är även ett litterärt mästerverk i egen rätt. Hervé Guibert (19551991) författare och fotograf, levde större delen av sitt liv i Paris och Rom. Han debuterade 1977 med romanen La mort propagande och publicerade sedan ett tiotal böcker under 1980-talet. Anders Bodegårds svenska översättning av Till vännen som inte ville rädda mitt liv återutges här för första gången, med ett nyskrivet förord av författaren och översättaren Jenny Högström. På svenska finns även romanen Blinda i översättning av Jan Henrik Swahn (Legenda, 1989).